Skip to main content

Full text of "Historia om Förenta Amerikas sjelfständighet och frihetskrig mot England"

See other formats


Glass. 
Book. 




£ 2* 



u # 



Historia 

Om 

Förenta Amerikas 

Sj^lfständighet och Frihetskrig 
mot England* 

Jemte dess Statsförfattning och Till- 
stånd efter Freden i Paris 178^, samt 
Lefvernesbeskrifningar om dess namn- 
kunnige ftevolutionsmän, Washiag- 
ton, Ga tes, Franklin, Lau- 
rens och Paul Jones. 

Författad af 
M. C. SPRENGEU 

Professor i Historien. 



Med Porträtter och en Revolutionsscen* 



Öfv ers ät t n i ng* 



ÖREBRO, 

Tryckt hos N, M. Lindh* 18»* 



E 






I A 



7 



Beskrifning 

Om de Tretton Förenade Statefne 
i Nordamerika. *J 



'enna nya Fristat liar, sedan det 
slutade kriget med Storbritannien, en 
större vidd än något Europeiskt rike, 
undantagande Hyska Kejsardömet» He- 
la inom dess gi änsor belägna landet 
innetattade före den sista fi eden 25,47<> 
Tyska qvädrat mil ^ och det ansenliga 
stycket af Canada^ söder om de .stora 
sjöarne, som England Jr 1780 afti;äd- 
de till Aen nya Republiken, utgör, ef- 
ter den vanliga beräkningen, x8,oo(* 
iqvadrat mil; således skulle storlek em 
af hela dess område vara mellan 4fr 
och 45.000 -qvadratinil. 

Denna ^tora landsträcka fiar ett 
förträffligt läge ; alla provinser gränsa 
intill hvarandra, utan att åtskiljas ge- 
nom något främmande område; de be- 
höfva icke frukta för någon mäktiga- 
re granne, och hvarje provins inne- 
har en icke obetydlig del af Atlanti- 
ska hafvets kust, som mycket lättar 
för dem handeln med hvarandra ock 
med den gamla verlden, med Veat- 

A 2 

■fl»—— — — — m n i | 1——— — — ^* — — — — b— HBMi 

**J Tryckt i Leipzif 1784» 



indien och Sydamerika. Till ocli metl 
den senare erhållna bästa hälften af Ca- 
nada, som å ena sidan är afskuret iVart 
hafvet genom det Spanska Florida och 
a den andra genom Engelska guver- 
nementet- Quebeck, har det oaktadt 
nästan samma beqvämlighet till handel 
som de of riga provinserna. Ty genom 
den inbyggarne beviljade fria sjöfarten 
på de stora sjöarne och på Missisippi- 
floden, kunna produkterna obehindradt 
fortskaffas till utförsel ända lill Mexi- 
kanska v!ken, eller ock till lands till 
ConneÖicut- Hudsons- Delaware- och 
Susquehannafloden , och deritrån ome- 
bart till jVtlantiska hafvet. 

Alla dessa länder, undantagande 
Newhampshire och en del ftf Massa- 
chusetsbay, ligga i ett tempereradt kli- 
mat, och i de båda nyssnämnda är 
likväl kölden icke så stor? att den all- 
deles förhindrar åkerbruket. Väder- 
leken är mycket olik den Europeiska 
under lika graders bredd. I de norra 
provinserna äro vintrarne så kalla som 
i Norrige, och landet betäckes fyra 
till fem månader af is och snö. Sam- 
ma växter och sädesslag, som i Euro- 
pa trifvas upporn femtionde graden, 
upphöra h'±r redan unde3* den fyra- 
Uoudet Öfveralit är vintera här lingr 



re och kallare än i Europa, som mara 
hetare och odrägligare, och väderle- 
ken oföränderligare \ hvariöre citro- 
ner , pomeranser och andra hetare län- 
ders frukter väl växa i Georgien och 
Carolina, men ock icke sällan hort- 
fiysa. Den från Georgien till New- 
hampsbire cafbrutet pa 56o Tyska 
mils längd löpande kusten har inåt 
landet på fyratio mil ceh på några 
orter på sextio mil, en jemn, slät mark, 
pa andra sidan om detta afstånd från 
hafvet höja sig de stora Apalachiska 
eller si kallade Blåa Bergen, som ge- 
nomskära åen nya Frustatens länder 
fi ån söder till norr, och fordom ut- 
gjorde gränsen af Canada, och tillika 
gränslinien , genom hvilken det upp* 
odiade landet skiijdes från de Vildas 
boningsplatser* och ifrån den ända till 
Missisippi obebodda öknen. 

Åtskilliga, ganska ansenliga floder 
genomströmma denna Fristat från ösiez 
till tester, men äro i anseende till 
vattenfallen icke segelbara i deras he- 
la lopp eller djupt in i landet Stör- 
sta iloden är Missisippi, som ifrån 
45. te graden nordlig bredd ända till 
Florida begränsar denna Fristat i ve* 
ster, upptager Ohio, en i Pensylvanien 
uppkommande ansenlig flod, och ef- 

A 5 



te r. ett lopp af 600 mil utgjuter sfg 
vid Nya Orleans, genom åtskilliga 
mynningar, i Mexikanska hafsviken* 
Pototnakfloxfen 7 som uppkommer vid 
Virginiens gräns, begränsar provinser? 
Maryland på en ansenlig sträcka, och 
slutligen faller i Cheasepeaksbayen, 
flyter jemte Susguchanna (som ge- 
nomströmmar Pensylvauien frän dess 
vestra #räns) genom ée medlersta pro- 
vinsernp. Delaware upprinner i de 
"ännu duppodlade trakterna af New- 
york * skiljer sedan en del af denna 
provins och Newjersey från: Pensyl- 
vauien, och utgjuter sig shilligen i At- 
lantiska hafvet* HudsonsfloJen , som 
delar Newyork frän norr till söder, 
uppkommer i Grefskapet Tryon, på 
denna sidan om sjön Ontario, icke 
långt ifrån Susquehannas första källor 
och Delaware. Denna flod är segelbar 
ifrån Newyork till Albany, öfver 28 
Tyska mil.. I de fyra nordliga pro- 
vinserna (som sammantagna kallas 
Kya England) är Connefticut den an- 
senligaste, och i storlek öfvergå ho- 
nom, i den norra hälften af den nya 
verlden , blott Missisippi och den sto- 
ra Lorenzströmmen, Han är inemot 
5oo Tyska mii lång, och på en he^ 
tydlig sträcka utvidga sig hans strän* 



«Fer oFver en half mil frän hrarandra» 
Vid pass 5o mil från sitt utlopp in- 
neslutes han på en längd at 4oo alnar 
mellan tvenne berg, och visar ett bland 
de besynnerligaste skådespel i naturen» 
Den stora våldsamma floden är här 
ieke öfver i5 fot bred-, och måste med 
förskräckligt brusande tvinga sig ige- 
nom denna trånga bädd» Vattnet till- 
fryser här aldrig T men blir blott ge- 
nom tryckningen och den utomordent- 
ligt hastiga strömmen sä sammanpräs-^ 
sadt,. att jern, träd och barlc här ära 
lika tunga, och icke sjunka , och in- 
gen menskiig makt här kan göra del 
minsta intryck på floden* 

Den ar 1780 den *jo:de Jämrar! i 
Paris afslutne preliminärtraktaten, &33P 
väl noga bestätndt den sjelfstäntSga 
Nordamerikanska statens gränsor, men 
egenteligen blott förändrat dem i ve- 
tter* Här gör Missisippiströmmen> 
ifrån sitt ursprung: tills han vidrör 
Florida under 5i:sta graden nordlig 
bredd y Republikens nya gränsor, och 
skiljer den från de Spanska provinser— 
na och frän de obekante Vildes län- 
der- Norra gränsen har till en del 
förblifvit den ggmla, mellan Nya Eng- 
land: och Nya Skottlands Ben börjar 
vid St- Cj?odxftod-eiia» Eavnning^ ecfa 

A 4 



löper längs efter denna flod ända till 
bergen, der de stora och mindre fio- 
ilerue upprinna, som norr och söder 
om dem utgjuta sig i Lorenzfloden 
och halsviken Fundy Har ar den icke 
visst och tydligt bestämd , emedan des- 
sa berg ännu icke äro noga undersök- 
te , och rrian icke har någon riktig 
föreställning om dem, och kan derfö- 
re äter uppiifva den gamla tvisten om 
Nya Skottlands gränser. Frän dessa 
berg vänder dtn sig i söder ända till 
45*le graden nordlig bredd , längs ef- 
ter åen gamla nordliga gränsen af 
Nev/hampshire och Newyork ända till 
Lorenzfloden i vätlinie; men härifrån, 
midt igenom denna flod, genom sjön 
Ontario, och längre i vester, genom 
de stora Canadiska sjöarne Erie, Hu- 
ron, Superior, likaledes genom de 
strömmar och sund, som förena dem 
med hvarandra. Det vestligaste af 
dessa inländska vatten är Skogssjön 
(Lake of the Woods, eller "YVood- 
Lake); genom densamma löper äfven 
gränsen ända till Missisippis källor, 
men hvilkas läge ännu icke är så no- 
ga bekant, att de finnas utmärkta pä 
någon karta» Enligt denna gräns är 
Förenta Amerikas område, i de norra 
provinserna, från hafsstranden tvert- 



öfver landet från ösler till vester, of- 
ver 520 mil iitsträckt, det ar, så långt 
so ra frän Lissabon till Riga. I söder 
skiljer en frän Missisippi mot ester 
genom x\palachicola, Flint och Maria- 
floden dragen linie Georgien från Lo- 
uisiana och Florida, och emot öster 
utgör Atlantiska hafvet, nu som förr, 
de Tretton Provinsernas gräns» Det 
senare erhållna stycket af Canada, 
jemte de länder, som ligga inojn de 
flesta provinsers gamla gräns, eller i 
grannskapet af de stora sjöarne, ära än- 
nu icke uppodlade, oaktadt landet ut- 
med flodernas stränder är ganska frukt- 
bart. Blott sällan träffar man i denna"" 
ofantliga ödemark ett kastell eller en 
skans, för att betäcka gränsorna ocli 
handeln med Viidarne. På en dei af det- 
ta land göra de nästgränsandeprorinser-r 
na Newyork, Pensylvanien, Virginiea 
och Carolina anspråk, enligt innehål- 
let af deras stiftningsakter; men des- 
sa gränsor och delningar äro ännu 
icke reglerade, Sannolikt torde de ej 
heller så snart bestämmas, emedan de 
fleste provinser aga inom sina gränsor 
obebodda ödemarker nog, och de södra 
derigenom skulle vinna för myckel 
land, i förhållande till de nordliga, 
som redan hafva ett mycket mindre 

A 5 



ÉmrSde än de förra* Vi torde ock fä 

se» att Kongressen oiverlåler det, så- 
som ett alla Tretton Staterna tillhö- 
rigt land, åt nya Europeiska koloni- 
slé" till uppodlings emedan den icke 
synes böjd att töLoka det heliga talet 
af de Tretton förenade Staterna genom 
nyas anläggning* 

Af dessa Tretton Provinser är 
Newhcujipshire den nordligaste r och än- 
nu blott längsefter kusten uppodlad- 
D<ss arealvidd är i56o Tyska q vädrat— 
mil, oeli är 1783 räknade man Kär 
iL>.200 hvita invånare. Inåt landet be— 
•tår Newhampshire af ofantliga sko^ 
gar, som fö* tillkommande sekler in- 
nehålla rikt förråd af skeppsvirke och 
timmer, och a i branta obebodda berg*, 
Här har odlingen så lilet utbredt sig, 
att: General Ar nold, på sitt namkun- 
niga viaterlåg till Qucbeck, ifrån Ke- 
nebeefiodens. strand änxla till glansen? 
af C a na da* kunde rttavscfcera heta tret- 
tio tfagarne, utan att träffa en #nda 
me a ms k o b cm ing... Portimout/i r vid myn— 
ningen af Piscataq\uafloden , är p-yovin— 
sens hiifvudstad , oeh en ansenlig han- 
delsoit^ som utför åtskilliga skepps- 
material er,, och älven handlar med 
"Vestindiem Ehuru åkerbruket här 
icke mt lönande ? sa är det boskaps- 



»léKseT» sa myckeii mer, oeh i skogar- 
se träffar mara bkfrar f elgar och an~ 
2aat vild bråd i mängd, hvilkas hudar 
©eh pelsverk mycket värderas. Pro- 
vinsen är tills- vidare delad i fem Gref— 
skaper; en indelning, som man r efter 
den i England öfliga ,. infördt öfver- 
allt i de oppodlade trakterna af Ame- 
rika , undantagande i Sydearolina* 

MassctvhuseUbay gränsar i norr till 
den föregående, och är väl af ringare 
vidd, men mycket bäitre uppodlad* 
förmögnare och folkrikare: här lefvss 
på en rymd af 46o qvadratmil 55o,ooo 
Ii vita invånaye. Boston, hufv&dstaden y 
är i anseende till handel, näringsgre- 
nar och rörelse den andra staden i 
Nordamerika , som dragit till sig icke 
allenast Nya Englands, utan af ven nsU- 
gra sydliga provinsers förnämsta han- 
del/ lnvånarne r hvilkas antal stiger 
©iver 2&,Q&® 9 sysselsätta sig, utom han- 
deln, älven med ylleväfnad, romhrän- 
ning, skeppsbyggen-- y och i synnerhet 
med fiske. Vid udden Cod,, som har sitt 
namn af den stora mängden stockfisk^ 
fångas ärligen af dem omkring 5o,ooo 
eentner si ©*&fisk. Boston har en rymlig 
hamn, och krigsskepp kunna ligga s'a~ 
hert i densamma. Marblefwaä^ i Grefska*» 
pet Essex 7 drifver stövsla fisket blaxsråaE-? 

A & 



la dervarande sjöstäder. Invanarne göra 
vanligtvis hvarje år fem resor till Nya 
Skottland, orh ofta hemföra de 129*000 
centner torkad stockfisk. Men man 
Miier icke Nya Englands stcckfisk för 
så god^ som den Engländarne fånga 
vid Newfoundland. Den förstnämnde 
ar för starkt saltad, eller något lör- 
derfvad af det för skarpa saltet. De 
taga dertillj emedan salt felas för alla 
Trelton Provinserna, det skarpa sal- 
tet frän Torftigas eller de Capoverdi- 
ske öarne, h varemot salt frän Portu- 
gal och Frankrike brukas till den Brit- 
tiska stockfisken. Cambridge, i G ref- 
skåpet Middlesex, är säte for ett Uni- 
versitet, elkr Harvardcoliegium, ii va- 
rest vid pass 200 studenter, på samma 
katt som vid Engelska Universiteten 
undervisas af tre Professorer i Teo- 
logien, Orientaliska språken och Mate- 
matiken. Falmouth, en handelsplats 
på provinsens södra kust, utskeppar 
mycket trädvaror. Utom dessa städer 
ligga i det inre af landet ett stort an- 
ta) a h di*a, men som är o mycket rin- 
gare än sjöstäderna. De flesta äro Öpp- 
na orter ai 4o till So spridda hus, af 
hviika många, såsoro Salem , Rehcboth r 
Goschen, Beiliabara y tyckas .genom sir 
na namn snarare utmärka en trakt &£ 
Palsestina än Européers bosättningar i 



v 

Nordamerika. Hela provinsen är in* 
delad i i5 Grefskaper, och hvarje så- 
dant i särskilda Townships eller stads- 
om råden. Ett sådant stadsoraråde in- 
nefattar en reguläg- fyrkant af 6 till 8 
Engelska mil» Så snart här fordom. 
80 familjer hade nedsatt sig, eller så 
snart , enligt den nya författningen 
i5o skattskyldige in va? are finnas, haf- 
va de rättighet att .sända en af deras 
medborgare såsom fullmäktig tillLandt- 
cfagen i Boston, och att deltaga i all- 
männa angelägenheterna* Skogarne 
utgöra, tillika med afkastnmgarne af 
åkerbruket och fiskerierna , provinsens 
största rikedom. Ganska mycket skepps- 
virke, plankor, till och med färdigt 
timrade hus, utskeppas härifrån i be- 
tydlig mängd, jemte tjära, beck, ter- 
pentin och pottaska, och årliga vin- 
sten af fiskerierna kan väl skattas till 
2 millioner R:dr. Till Massaehusets- 
fcay höra dessutom två provinser* 
Main oeh Sagadahoc , hvilka ligga all- 
deles utom dess område, mellan New- 
hampshire och Nya Skottland , och 
icke, såsom de öfrige invånarne, sända 
sina deputerade till provinsens Landt - 
dag. Båda ära endast' befolkade längs ef- 
ter hafskusten , som sträcker sig till 70 
sjömil , till en del inom halsviken Fouu-v 

Af 



eTy; bala hafva cfver 20 hamna?, s-ora 
aro> stora och djupa nog för krigs- 
skepp, och om vintern icke tillfrysa j 
de förnämsta heta Maj •abiqwaduce. I : al- 
mouih r, Skeép-acut f Towiisentf r Penohxcai; 
men äro icke ännu* alla inrättade till 
detta ändamaL fenobscot, jemte det 
dertill körande området vid ruvningen" 
ai floden af lika namn, ar ännu den 
viktigaste; imånarne drif^a en vid- 
sträckt handel, och tallar, som tjena 
till 56 alnar långa mastträn*, äro i de* 
Bärgränsaude skogarne ieke sällsynte* 
1772 räknade inan här i6y4&5 men— 
niskor, ii vilka (säsocn distriktet Ve.Y- 
in ont) fcrgafves* sökt a:,t b ti f va en egen 
sjelfsiäiidig provins. De båda, till si or- 
re delen af Qväkare- bebodda, came 
Nantuker och Marthas Vinberg, nära 
vid södra kusten; af MassachuseLsbay r 
hora äfven ti? A denna provins. De haT- 
va sin bergiiing endas at åske , mest 
ai h val tis kars fångst, som de- förfölja 
i Lorenz viken , i Straa-t Davis> ja tilL 
och nud på andra sid a re om Falk- 
lan-dsöarne ytterst i Söderhafvet. De 
föröka sig, utan främmande koloni- 
ster, sa mycket, att öarue ofta biifva- 
för trange \'ör iräaittBgar, och årligen» 
måste nagre af dem. utvandra till Ca- 
i^iinaj. Feuobseot eller till någon, aa- 



mm ort. Slanfuhet) en sandaktig klip- 
pa, utskickar fiere skepp pä hvalfek- 
fångst än sjelfva Storbritannien, och ha- 
de år 1770» hundra nittiosju skepp i 
hafvet, som vora bemannade med 
2i5a matroser. 

jR/iode- Island?, den tredje bland de 
fyra under »amn af Nya England in- 
begripna provinser, är den minsta af 
alla,, och blott go (jvadratmii st 04% 
I>en hesfår af de fyra af Connecticut 
©ch Massachusetsöay omgifna Gref- 
skaperaa och ön Rhode -Island , son* 
utgör ett eget Grefskap /Under namn 
af Newport» Landet är mer passaxx~ 
de för boskapsskötsel än åkerbruk* 
hvarföre invånarna 1 synnerhet föda 
sig af den förra och af sjöfart. Som: 
de sjelfVe icke hafva- mycket att ut- 
skeppa, sa föTa de sina grannars gods ,, 
i synnerhet provinsen Connefåicuts,, 
till* Vesti-ndien> och hämSa slafvar fråiat 
Guinea för de söiira provinserna. Se- 
dan år 1758 feafrra invåoarne här för- 
eta t sig tredabbeit, och- 178S räknade* 
mao 5oAoo menniskor- Newport är 
denna provinsens hufvuGfetad och han— 
delsort* Den? Kar- rooo trädhus och 
7000 invånare: men dess hamn är de xk 
bästa i hela Nya England och alia? 
TiettQm Provinserna r k vårföre åem i 



revolutionskriget tjente Engelska och 
Franska flottorna till vintei läge. 

Den fjerde provinsen, Coniietficut, 
har sitt namn af den stora floden, 
som genomströmmar den på 100 Ty- 
ska mil frän norr till söder. Landet 
är förträffligt till åkerbruk, och i van- 
liga sr inbringar ett tunnland sin äga- 
re trehundra procent. Boskapssköt- 
seln drifves här med lika fördel, och 
oxar* som väga i5oo marker, ära, 
jemte svin af 5oo marker, ingenting 
©vanligt, h vårföre denna provins drii- 
ver en lika sa förmånlig handel med 
smör, fläsk och insailadt kött som Ir- 
land. Likaså vigtig ar härvarande 
hästafvein. Af 6,4oo hästar, som Ca- 
iiada, Comieöicut och Pensylvanien 
fordom plägade försända, komrrio de 
ileste från denna provins» Den inde- 
fas i sex Grefskaper; dess arealvidd 
s|r 246 Tyska <]va<Jratmil, och invå- 
Barnes antal 200.000. Hufvudstaden 
heter Neuhafen^ en ort, som årligen 
förstorar sig , och. jemte Newyork och 
Newport di if ver provinsens handel» 
Här är sätet för det andra Nordameri- 
kanska Universitet, det så kallade Hale- 
eollegium, hvarest vid vass 180 unge 
studerande njuta undervisning, liksom 
i Cambridge, Nja London har en^bäit- 



re hamn y men likväl ingen sjöfart el- 
ler sjöhandel som Neuhafeix, oaktad! 
orten har dertiil ett ganska beqvämt 
läge, 

Provinsen Neivyorh , Conoeäicuts 
vestra granne, har lika klimat som 
förenäsnnda stater, lika jordman, och" 
derföre samma produkter. Den se- 
gelbara Hudson^fioden genomström- , 
mar åen bäsla och folkrikasie delen 
af denna provins; medelst densamma 
halva de båda städerna Newyöth och 
Albany en ganska beqväm transport, 
och varor frän provinsens aflägsnaste 
trakter föras på densamma ända till 
hafvet. Newyork är vid pass dubbelt 
så stor som Konungariket Neapel, men 
af de 2465 Tyska qvadratinil, som 
dess hela område utgör, är långt ifrån 
hälften uppodlad. Det stora Grefska- 
pet Tryon, jemte hela trakten om- 
kring sjöarne George och Champiain, 
är tiil större delen en skogbeväxt öde- 
mark, som icke en gäng vilda folk- 
slag bebo; dylika stora ouppodlade 
sträckor af land finnas , undantagande 
Maryland, Delaware, Conne&icut och 
Rhode-lsland , i alla ofriga nio pro- 
vinserna , hvarföre från tid till tid 
nya städer och köpingar uppkomma i 
de småningom uppodlade trakterna ? 



mth landets indelning fö) ökas ganska 
ofta med nya Socknar, Stadsomiåden 
och Grefskaper. Efter den nyaste 
räkningen leiva i Newyork 206.000» 
menniskor. bland hvilkct fal fria och 
lifegr.a Negrer, likaledes de bland de 
Chri^tne spridde Vilde, icke äro räk- 
»a, !e; HufviKfstadea Ke^york (-fordom 
Nja Amsterdam kallad} ar efler rangen 
den tredje staden i Ameii-ka. och hg- 
ger pä en ö vid Hudsonsflödens ut- 
lopp. Före eldsvadan 1776, da tredje- 
delen af si a Jen lades v aska ef lej la 
aRrtUkrunare, hade den 4ooo hus och 
16.000 invånare. örten liar vunnit 
utomordentligt under kriget; ty af de 
stora pennmgesummor , som Howes 
och Cl in t o n s arméer kostade Epgelfc» 
mäniienj har visst en ansenlig del 
stadnat har. emedan Newyork van- 
ligtvis var Engeiska tropparnes hög- 
qvarter, A l i% mil härihån bei 

lägen, dretf tordom en stor peisverks* 
liatxiei med Yiidarne r och skall äfvenr 
sannolikt behålla denna förmånliga nä- 
ringsgren, emedan det nyligen upp- 
] artade Ga na diska Eompagniet valt 
Al Ka ny I ill förnämsta neHerlagsplatsen 
för pelsvej kslraiKk4u. Åkerbruket i 
denna provins ölVerfraiFas blott af deS 
Fensyivän^ka* Eng and liar fa* dom er-r 



tillit härifrån 25a,ooo fat mjöl och skor- 
por, och 70«ooorqv r arters h r /eie, utom dem 
säd som härifrån utskeppades till Vest- 
mdieiiy Portugal och MedeihafWta hani- 
lrar*Ifei?m~ och linodlingen isys&élsätffer 
redan mänga häader,men änmfTö rar be- 
tas likväl fega dera-f; det fördes till stör- 
re delen rått till Irland och England; 
Je r n g v irfv or, soruä (ve n reda n beg a g n a s 
i Connefticat , äro här ganska lånaur 
de^ och af jerngrufvorna i Greiska- 
perne Orange har vinsten fordom va- 
rit visst 20,000 Pund Sieriing* Lång;-: 
ön (Long- Island) Rör äfven tfil New- 
yorks område, en ganska bördig land- 
sträcka, 25 Tyska mil lång, och till 
större delen 5] mil bred. in vana me 
idka åkerbruk, tradgardsplantering, fi- 
ske och boskapsskötsel, och förse sta- 
den "Newyork med deras varor , hvil- 
kens bästa vist hus- denna ö varit un- 
der hela kriget. Utan densamma ha- 
de af ven Engelska hufvudarineen, se- 
dan den var fördrifven frän Jerseys> 
knappt kunnat hålla sig här sa länge. 
Landet Vermont* som under kriget med 
England ville, såsom den* fjortonde pro- 
vinsen, förändra de Amerikanska S^a- 
ternes antal > hör till största delen tijt 
P*ewyark, hvarföre ock Kongressen 
kke tillät det att förklara sig för era 



Sjelfsfändig provins. Det bestar af Gref- 
skaperua Chavloiten, Cumhtiland och 
Glocester, jemte eu del af .Ncvvhamp- 
shire, som är belägen rester om Con- 
nrfticut. Landet ar bergigt, men har 
sköna betesmarker och stridbara in~ 
YEiiare. Dem har Amerika till en del 
alt tacka iör sin frihet, ty de voro de- 
samrne. som sä ansatte General Bour- 
goin e i deras knd vid Bennington och 
Stillwater, att han sedan måste gifva 
sig *id Särat o ja, 

Neitfjerszy har sedan Sr }7?>8 varit 
skiidt från JSewyork, och jordman orh 
klimat ai o icke mycket olika ; men folk- 
mängden ar jemföreJsevis här mycket 
ansenligare än der, emedan Newjer- 
sey på en vidd af 5i? qvadratmil räk- 
nar i5o,ooo invånare. Likväl skall 
det hädanefter kke kunna sa föröka 
sina hibyggaiCj emedan landet öiver- 
alit är beijodt, och denna siat icke, 
såsom ciess sydliga grannar, ännu har 
alt utdela obebodda anvista st-äckor. 
Här bearbetas åtskilliga jern- ech kop- 
pa rgruf v or, som gilva rik af kastning 
och den härvarande Charlotlenburger 

{Vrnhyttan hålles för den vigtigaste i 
lela Nordamerika. Dessutom äro här 
i'3 masugnar och 52 jernhamrar. Pors 
Amboy är liufvucl&taden vid Kantons 



utlopp, men liar blott ioo bus; de 
andre (bland hvilka Trenton vid Dela- 
Waré bliivit namnkunnig i revolutions- 
kriget genom Hessarnes anfall; ägs 
samteligen af samma storlek* Newyork 
ech Philadelphia drifva denna provin- 
sens handel, h vilken genom revolu- 
tionskriget, som fördes vid dess grän- 
sor med all borgerliga fejders grym- 
het, förlorat ganska mycket af sin väl- 
måga och folkmängd. Ar 1768 bodde här 
i4o,ooo rnenmskor; år 1783 deremot 
räknade man blott r5o,ooo. Newjer»ey 
innehåller 5i7 qvadratti&U. 

Fens. Ivanieii ligger ungefär i midten 
af Fristaten 9 och derföre har väl äf- 
ven Kongressen valt Philadelphia, huf- 
yudstaden i detta land , till sitt resi- 
dens. Denna stat, i h vilken Qväkar- 
ne utgöra den ansenligaste delen af 
invånarne, innehåller 2i48 qvadratmil, 
är således dubbelt så stor som samtli- 
ga Nederländerna , och fördelas i 11 
Grefskap. Två af dem, Northumber- 
land och Vestmorelaad, äro foga be- 
bodda. Landet är utomordentligt folk- 
rikt vid iJelawar.es och Susquehannas 
stränder och i de södra Grefskaperna r 
ehuru år 1 735 endast 520>ooo men- 
ziiskor räknades i hela provinsen. Phi- 
ladelphia är iz ufyad staden, ock den 



ansenligaste och rikaste af alla i hela 
Nordamerika. Dm har snörräta ga- 
tor och präktiga allmänna byggnader. 
Under kriget räknade man här 3oo# 
hus, och ii kyrkor och församlings- 
hus, hvaraf 5 tillhöra Qväkarne och % 
Konform isterna. Före sjeilständighets- 
lorklaringen hade de Romersk Katol- 
ska blott här och i Maryland fri re- 
ligions öhiing; nu hafva de den väl 
äfven i de flesta öfriga kolonier, men 
Protestauteriies rättigheter njuta de icke, 
och taga ingen del i landets regering. 
De Mähriske Bröderne äro älven hår 
t?lrike, och tle hafva nedsatt sig i 
Grefskapet Northampfon i de begge 
orterna Nazareth och Bethlehem^ det 
senare är sätet för deras Biskopp. 
Här gifvas ock åtskilliga, nästan biott 
af Tyskar, bebodda städer, såsom Frank- 
furt, Germnntown etc. hviikas invå- 
nare sysselsätta sig ined linnemanu- 
fakturer och andra slöjder. Staden 
Laiicasler är näst efter hufvudstaden 
den största och har öfver 5oo hus. 
Efter denna följer Germantown, be- 
lägen vid pass i j Tysk mil från Phi- 
iadelphia, och bestående af 4oo hus. 
Pensylvanien frambringar alla^de nord- 
liga koloniernas produkter, Åkerbru- 
ket är här i ett ganska blomstrands 



tillstånd , och provinsen försörjer, uto^ 
Vestindien och England, de västliga > 
Europeiska Riken med sitt öfverflöd 
af spannemål; värdet af mjöl., säd och 
skorpor, som före kriget utskeppades 
blott till England , var 45o.ooo Pund 
Sterling, och 1775 erhöll London en- 
samt öfver 4ooo Bushel hvete, och 
1600 Bushel annan spannmål. Inva- 
narne vinnlägga sig med mycken flit 
om biskötsel, samla älven med ännu 
lättare möda skogsbiens honing, sa att 
Philadelphia i många år sändt 20,000 
Skalp, vax till London. Fordom för- 
sågos Skottland och Irland med lin, 
hampa och linfrö härifrån , ©ch Ir- 
land erhöll af det sistnämnda vanligtvis 
5o,ooo fat. Då år 1776 denna tillför- 
sel uteblef , hade så när alla Irländska 
linnemipufakturer blifvit ruinerade* 
och blott genom ansenliga premier 
kunde Parlamentet förmå invånarne 
att hämta dessa varor från Östersjön , 
hvarest de voro dyrare än i Pensyl- 
yanien. Bergverken äro i Pensylvä- 
jnien betydliga, och blifva här ärligen 
fördelaktigare. På den tiden, som 
Acrelius utgaf en heskrifning o ni 
denna provins, räknade man 9 mas- 
ugnar och 16 jernhammare, men n a. f 
%j masugnar och 25 hammare. Gruf- 



van vid Durham i Gi ef skåpet Burks 
lemnar det bas l a jcrn. I allmänhet 
skall det Pensylvansfca jernet rara bät- 
tre till skepj)sbyggaad äa detSr cnska, 
emedan det icke så lätt som delta an- 
gripes af 2 ost och hafsvatten. Pensyl- 
vaniens utförsel af jern f blott till Eng- 
land, har ofta stigit till Sj.ooo Pund 
Steriing ärligen. Skogarne lem na alla 
möjliga trädvaror till utförsel; fordom 
bleivo här många skepp för främman- 
de rakning byggda, och deraf i Euro- 
pa ofta årligen 25 tillika med laddnin- 
garne försålda. Äfven pelsverk, hu- 
dar, beredt och oberedt läder, äro 
Pensyivanska produkter, som öka in- 
våuaiues rikedom, Efter vanliga räk- 
jahigea försändes deraf fordojn alla år 
för 5o,ooo Pund Sterling till England: 
.London erhöll t. ex. år 1770 hänlYån 
11,596 mu*quasch-skinn , 7i74Tådjurs- 
hudar och lyoo utterskinn» Att at al- 
la iVäoirnande emigranter de Tyske 
har as o talrikast, och talrikare än i 
&r»dra provinser, är bekant; men att 
de älven bland alia främmande koloni- 
ster bäst förkofra sig, torde man icke så 
noga känna. Enligt erfarenheten blif- 
va af toif Tysta familjer, som här 
iiedsätta sig, vanligtvis nio raska iandt- 
Iiushåiiare p som bidraga till att öka 

pro- 



provinsens välstånd. Men af lika sa 
mänga Skotska hushåll pläga blott säl- 
lan sju, och af Irländare blott fyra, 
komma så långt, att de genom egen 
flit kunna förskaffa sig och sina barn 
en ordentlig utkomst. Pensylvanien 
vinner årligen icke obetydliga summor- 
genom sin vidsträckta handel med Eng- 
land, Westindien och Portugal. År 
1769 räknade man , att invånarne i den- 
na provins erhöllo från England va- 
ror för 611,000 Pund Sterling, och 
att deras dit utskeppade gods stego 
till ett värde af 705,000 Pund Ster- 
ling. 

Landet Delaware är det minsta af 
de tretton förenade provinserna. De- 
ras hela område innefattar blott de tre 
af Maryland, Pensylvanien och Delawa- 
rebay inneslutna Grefskaperna , New- 
castle, Kent och Sussex. Deras folk- 
mängd stiger icke högre än till 55ooo 
menniskor, som drifva lika rörelse som 
deras grannar Pensylvanierne. New- 
castle är hufvudstaden i denna rjro- 
vins och består af 24o hus. TVllming* 
ton, en annan stad, är något större, 
men icke så liflig, emedan provinsens 
landtdagar hållas i den förstnämnda. 

Maryland gränsar i norr till d© 
båda föregående staterna ; och består 

B 



af två stora halföar, som Potomak- 
floden, Cheaseapeakbay och Atlanti- 
ska hafvet bilda. Den är nu den för- 
mögnaste och bäst odlade provinsen. 
Landet har nemligen här utan undan- 
tag blifvit fördeladt mellan invanarne; 
följakteligen finnas här ingenslädes mer 
stora ödemarker, som väl ännu träf- 
fas i de förul beskrifna, utan äro länge- 
sedan förvandlade i plantager. I in- 
gen af de andra provinserna bo jem- 
förelsevis så månge invånare tillsam- 
mans som här. Maryland innehåller 
617 qvadratmil, och 1783 räknades här 
220,700 hvita inbyggare. 1 detta tal 
äro icke Negrerne upptagne, som lik- 
väl här. liksom i alla södra provin- 
ser, utgöra nästan hälften af invånar- 
ue, och användas till deras fördel; ty 
allt arbete på åkern, och invånarnes 
flesta arbeten i allmänhet, ske här 
genom köpta Negerslafvar. Mången 
godsägare eller herre at en plantag* 
äger i till 5oo sådana slafvar. Van- 
ligtvis kostar en sådan Neger 5o till 
55 Pund Sterling. Hans årliga under- 
håll, som han sjelf måste förskaffa sig 
genom odling af den honom anvista 
jord, och som består af potatoes, jams- 
rötter och skidfrukter, kGstar hans 
herre föga, och hvad denne gifver ho- 



Bom i kläder, groft linne, ylletyg: och 
dylikt, stiger till vid pass 6 R:di\ 
Deras antal ökas hvai^e ar med 5 till 
4ooo nya Negrer frän Afrika. Pro- 
vinsen är nu indelt i 16 Grefskaper, 
af hvilka Baltimore och Frederic haf- 
va största vidden. Ar 1752 voro här 
32 Grefskaper, och 1770 i4. Likaså 
ofta förändras landets indelning i de 
andra provinserna , da nya kolonister, 
eller de alla ar tilltagande gamla invå- 
nare småningom uppodla landet. Stä- 
der (äfven blott af så obetydligt slag ? 
som de i Nordamerika vanligtvis plä- 
ga vara) finnas här och längre i söder 
i ringare antal, och deras folkmängd 
o*h rörelse kan knappt jemföras med 
Tyska byars. De förnämsta städerne 
i Virginien, Maryland och Nordcaro- 
lina, bestå blott af 100 eller i5o hus f 
emedan invånarne i alla södra provin- 
ser lefva mer spridde från hvarandra 
på sina plantager med sina slafvar. 
Annapolis är sedan 1699 Marylands 
hufvudstad och landtdagens samlings- 
plats, men den har J^lott x5o hus. 
Tobaksplanteringen är invänarnes för- 
nämsta näringsgren, och de byta till 
8ig för denna vara alla förnödenheter, 
som felas dem , hvartill alla slags Euro- 
peiska fabriksvaror, till och med skor, 

B 2 



hattar, ljus, såpa etc. höra. Fordom 
fingo de blott försända sin tobak till 
England, dit ärligen före kriget 5o,ooo 
fat plägade afgå. Efter inköpsprisen 
räknadt, vann provinsen genom den- 
na expprt öfver en million R:dr. Men 
man haller dess tobak icke för sä god 
som den Virginska , med hvilken blott 
åen vid Chester och Choupton växan- 
de skall kunna jemföras. För öfrigt 
har Maryland en bördig åkerjord: 
mjöl och säd försändes härifrån i mängd 
till Vestindien, och blott för hvete har 
England stundom mast betala här 
$-2,000 Rdr. ' I denna provins finnas 
ganska indiägtiga jerngrufvor, af hvil- 
ka de vid Sippi , Snowdon och Nort- 
East äro de bekantaste. Dervarande 
skogar lemna åtskilliga produkter så- 
som plankor bräder etc. äfven pels- 
verk, men det sistnämnde icke af den 
godhet, ej heller i den mängd, som 
1 de norra provinserna. 

Plrginien har samma klimat och 
jordmån som Maryland, äfven samma 
produkter. Denna provins är dub- 
belt så stor som hela Helvelien och 
innehåller J5oo qvadratmil. Den är 
indelt i 61 Grefskaper. De fleste haf- 
va en förträfflig kommunikation sjö- 
ledes med hvarandra och med Chea- 



£9 



gepeasbay. Den i de Apalachiska . ber« 
gen uppkommande Jamesfloden är se- 
gelbar på 160 mil och Potomakfloden 
på 200 mil, och medelst floderna, som 
upprinna vester om dessa berg, hafva 
de yttersta Virgin ska trakterna ge- 
menskap med Ohio och Missisippi» 
Efter nyaste räkningar bo här 4oo,ooo 
hviteoch i5o,ooo Negrer, och de sena- 
re förstärkas årligen med 5 till 6000 
^lafvar frän Guinea» HurVudstadera 
hetter Williamsbur g ; den ligger på en 
halfö mellan York och Jamesfloden, 
nära vid landets södra gräns» I den- 
samma har Konung Wilhelm IIC 
stiftat Wilhelms collegium, en rik 
undervisningsanstalt, som äger mycken 
åkerjord, och .till hvilkens förmåa 
en afgift af vid pass f skilling uppbär 
res af hvarje skålpund tobak, som fcH 
res från Virginien till andra provinser 
i Nordamerika. På samma halfö lig-* 
ger det i frihetskriget namnkunniga 
Yorktown, i hvilken stad General 
Cornwallis måste gifva sig med 8000 
man till "Amerikanerna och deras al- 
lierade. Virginien lemnar en mängd 
varor till utförsel: träd, säd, jern, 
skinn, sassafras och åtskilliga apoteks- 
varor. Likväl är tobaken dess vigti- 
gaste handelsartikel, och tillika en all- 

" B 5 



mån vara för invanarne. Tobak 
tjenar här och i Maryland i handel 
och vandel i stället för klingande mynt. 
Andlige och verldslige erhålla sina lö- 
ner i tobak, h varje skålpund räknadt 
till ett visst pris. Hvar och en kan 
derraed utgöra sina pålagor, och eme- 
dan tobaken här så allmakt gäller så- 
som mynt i räkningar af alla slag, så 
har Virginien icke behöft sätta pap- 
persmynt i omlopp, såsom andra ko- 
lonier varit tvungne att göra. England, 
som fordom plägade hämta 5o,ooo fat 
tobak från Virginien, hade af denna 
handel lika så stor vinst som den pro- 
vins, som frambragte denna vara, 
©ch förde till och med Virginska bla- 
den omarbetade till rulltobak åter dit. 
Nordcarolina , den elfte provinsen, 
stöter i norden tillsammans med Vir- 
ginien. Härifrån ända till Georgien 
finner man öfverallt både i de obe- 
bodda och redan uppodlade trakterna 
ofantliga skogar af tallar och granar, 
hvaraf invånarna låta genom sina Ne- 
grer bereda terpentin, tjära och beck; 
detta jemte något ris och tobak, äro 
de förnämsta varor, som denna pro- 
vins lemnar till utförseln. Den inne- 
håller 1760 Tyska qvadratmil, som 
äro indelade i SoGrefekaper» Städeri? 



nes antal är här ännu ganska ringa , 
och ganska få äro stora nog for att 
rymma en kmdtdags- ledamöter eller en 
församling af invånare från ett sär- 
skild t distrikt , hvarföre man h varje 
Grefskap varit nödsakad att bygga 
allmänna församlingshus, hvarest ting 
kunna hållas, och deputerades val till 
landtdagen företagas; de nordliga Gref- 
skaperna äro likväl mycket mer be- 
bodda än de sydligt, som bestå af ea 
träskaktig slätt längs efter hafskusten. 
Wilmington , vid Cap « Fearfloden ', är 
provinsens förnämsta stad f men i han- 
del of vei träffas den af Brunsvik, som 
ligger närmare intill denna flödena of-* 
lopp, och derföre äfven Jean upptaga 
större skepp i sin hamn, Invaaarne 
bafva här mycket förökat sig; de räk- 
nades år 1785 til! 2oo ; ooo, utom Ne- 
gerslafvarne, h vilkas antal före kriget 
steg till 4o ? ooo. Om denna provins hafo 
va vi ganska fa underrättelser; vi kän- 
na derföre dess närvarande tillstånd på 
långt när icke så väl som många an- 
dras. Utom de anförda produkterna» 
lemnar den äfven säd till utförsel, men 
h vilken i handeln icke betyder så 
mycket som de nordliga provinsernas 
spannmål. Ännu är utförseln deraf 
icke betydliga och provinsen skall 

B 4 



kanhända först efter många ar kun- 
na täfla med sina bada grannar i ris* 
och tobaksplantering. 

Sydcarolina är 1160 qvadratmd 
stor, således 600 qvadratmil mindre 
än föregående provins» men likval nog 
ett så stort land som Schlesifn. Den- 
na provins har äfven en mycket siat 
mark och genomströmmas af många 
segelbara floder, bland ii vilka Santee 
och Pedee äro de förnämsta. Provin- 
sen är ännu icke såsom de cfriga för- 
del! i Grefskaper, utan blott i särskil- 
da Distrikter och Socknar, 50m i mån 
af deras folkmängd skicka än tio än 
sex deputerade till folkförsamlingen, 
Enligt nyaste underrättelser bestar den 
nu af 21 socknar och 9 distrikter. I 
dem bo 170,000 hvite , utom de tal- 
rika Negersiafvarne. Charlestown är 
hufvudstaden, en väl bygd , blomstran- 
de ort, hvarest yppigiietcn stigit högre 
än någonstädes i Amerika. Denna 
stad bebos till större delen af rika 
köpmän och plantageägare; äfven väl- 
ja Vestindianerne, för den sunda luf- 
ten, denna stad till vistelseort för att 
återställa sin helsa. Den har 1200 
hus och 11,000 hvita och svarta in- 
vånare. De öfriga slädeme äro små, 
oansenliga och äfveu sä litet befolka* 



de, som de sina, öppna orter, som i 
Nordcarolina och Virginien pråla med 
detta namn. Beaufort och Georg et own 9 
de båda andra sjöstäderna i Carolina , 
hafva blott 5o eller 4o hus; de of- 
riga, såsom Puresburg, hvarest eii 
Schweizerkoloni nedsatt sig, och Nya 
Bourdeaux , hvarest Fransoser hafva 
försökt vinplantering, som i de södra 
/provinserna, med bättre odling visst 
måste lyckas, äro af lika beskaffen- 
het. Provinsen leranar alla de förut 
nämndas varor; likväl äro ris och in- 
digo de förnämsta. Af 160,000 fat 
ris, h vardera räknadt till 56o skalp. 
som Amerika fordom plägade utskep- 
pa , lemnar Carolina öfver 100,000. 
Indigoodimgen har Storbritannien här 
uppmuntrat genom stora premier, och 
ifrån år 17^9 till 1773 användt i*±5,ooo 
Pund Sterling derpå. Härvarande in* 
digo är väl af ringare godhet äa den 
ifrån Guatimala och Sankt Domingo; 
emedlertid utskeppar Sydcarolina of- 
ta årligen 800,000 skalp, af denna va- 
ra till Europa. 

Georgien y den sista af de Tretton 
förenade Provinserna mot söder) är 
äunu föga bebodd. Om man sam- 
manräknar allt det land , på hvilkei 
denna provins gör anspråk såsom %m 

B 5 



tillhörighet, så skulle dess storlek ut* 
göra 54oo qvadratmil ; men de i ve- 
ster nästgiänsande vilda nationer in- 
rymma dess invånare endast g56 qva- 
dratmil deraf , och af dessa kan man 
tnappt kalla det vid Savannahs södra 
strand , ifrån staden af samma namn 
ända till iVugusta, liggande landet be- 
bodt. Båda städer ligga 21 Tyska mii 
ifrån hvarandra. Efter den erhållna 
sjelfständigheten har det bebodda Geor- 
gien blifvit indeladt i 8 Grefskaper > 
men hvilkas särskilda afdelningar än- 
nu icke finnas utsatta på någon karta» 
Provinsen har i deras beuäm?iing till 
en del förevigat namnen af hufvud- 
jnännerne för oppositionspartiet, hvil- 
ka vid början af Nordamerikanska 
kriget väl häftigt y men ulan framgång* 
i Engelska parlamentet försvarade ko- 
loniernas tagna mått. De heta Li- 
berty, Wilkes, Richmond y Burke, 
JEffingham, Chatam, Glynn och Cam- 
den. De båda sistnämnde hafva ännu 
så få invånare, af t då de öfrige skicka 
tio deputerade till provinsens land t- 
dag, desse för det närvarande icke 
hafva mer än en representant i Un- 
derhuset. Dessa Grefskaper iigga mel- 
lan floderna Alatamaha, och utgöra 
vid pass fjerdedelen af det till namnet 



bebodda Georgien- Klimatet är myc- 
ket hetare än i Carolina. Sommarti- 
den är det stundom vid hafskusten så 
hett, att invånarne koka ägg i sanden, 
ja till och med kunna steka, kött på 
densamma* Träden blomma här i 
Februari, och i början af Maj kan 
man redan skörda mogen sM. Pro- 
vinsen bestar ännu till större delen af 
täta barrskogar, i h vilka invånarnas 
boningar *igga spridde längs efter flo- 
derna. Hufvudstaden Savannah lig- 
ger vid floden af samma namn 5 dert 
bestar af 600 hus , mest af träd, och är 
regulärt bygd. Augusta är näst huf- 
vudsfaden den förnämsta orten, sons 
drifver en ansenlig pelsverks- och lä- 
derhandel med de Vilda och har en be- 
q värn kommunikation sjöledes medelst 
Savannahfloden. Invänarne i denna 
provins bestå till större delen af Ty- 
skar och Skottar» Man räknade deras 
antal fordom till mellan 8 och 9000 y 
men år 1783 har man der räknat 25,ooo f 
utom Negerslafvarne, hvilka man först 
sedan år 1762 här infört. Ifrån detta 
år har provinsen i allmänhet mycket 
* förkofrat sig. Då utfördes för vid pass 
5ooo Pund Sterling i åtskilliga varor 
på 17 skepp, men år 1772 hade ut- 
förseln förökat ftig till 171,677 Ptiné 



Sterling, och skeppens antal till 237. 
Landet frambringar ris, tobak, indi— 
go, ädla frukter, silke, och i allmän- 
het alla varor, som de stora Nord- 
amerikanska skogarne lemna. Ehuru 
försöken att här plantera oljeträd och 
Indiska bamburör ännu icke hafva 
lyckats , och vinplanteringen icke blif- 
vit fullkomligare än i de andra pro- 
vinserna: så vinner landet likval an- 
senliga summor genom utförseln af 
ris , silke indigo. Stundom hafva 22.000 
fat ris, 5o,ooo skalp, indigo och 2o ; ooo 
skalp, silke blifvit utskeppade härifrån 
till England. Dessa och andra pro-^ 
dukter skola tilltaga med folkmäng- 
dens tillväxt, såsom högst sannolikt 
kan spås af Nordamerikanska Stater- 
nas bekanta folkökning och jemförel- 
sen al de ofvan anförda åren 1752 
och 1772» 



p 



Nordamerikanska Sjelfståndig- 
hetens Historia. 

iitt mäktiga Riken genom öfverspän- 
ning af sina krafter, genom herrsfc- 
lystnad, Regenternes despotism och 
undersåtarnes sedeforderf nalkas sitt 
slut; att små stater blifva rof för de 
större; att partier och egennytta i 
Fristater undergräfvit friheten, och 
särskilde Regenter till sina samtidas 
förvåning ofta varit i stånd att verka 
de underbaraste förändringar till sina 
undersåtares välstånd eller förderf — 
allt detta äro vigtiga, men i nyare 
Historien icke ovanliga revolutioner. 
Mycket sällsyntare deremot, och en- 
samt i sitt slag, var det vårt tidehvarf 
förbehållna skådespel, att vid yttersta 
ändan af en knappt bekant blifven el- 
ler åtminstone knappt befolkad verlds- 
del , i Nordamerika , en ny mäktig 
Fristat oförmodadt oeh hastigt uppstod, 
livars uppkomst till sina orsaker, me- 
del och följder är lika vigtig för sam- 
tida och efterverld, och derföre väl 
värd att i hela sin vidd blifva rik- 
tigt känd. 

B 7 



Och I sanning, den som det icke 
yid första anblicken interesserar att 
se , huru tre millioner menniskor, som 
lefva kringspridda på en stor yta, ge- 
nom fädernesland, språk och män- 
ga religionspartier skiljde från hvar- 
andra, fredlige odlare af en knappt 
uppröjd mark, föga bekante med kon- 
ster och vetenskaper r och minst med 
krigskonsten, utan penningar, till en 
del älven utan kläder och vapen — 
att se, huru ett sådant folk utan lång 
förberedelse eller aftal pä en efter ut- 
seendet obetydlig anledning, och som 
blott på afstånd bådade fara, hastigt 
lemnar sina plogar, och börjar att 
fakta för något ädlare, an hvarföre 
Förstår bekriga hvarandra, icke af 
äregirighet, icke af eröfringslystnad, 
utan för mensklighetens heligaste rät- 
tigheter , för frihet och egendoms säker- 
het — huru det med ringare använd- 
ning af krafter, inom färre år, erhöll 
det samma, för h vilket Holland måste 
kämpa i 80 är i aila verldsdelar till 
vatten och lands \ huru de stående mer 
öfvade härarne r och alla de stora fruk- 
tansvärda hjelpmedel, som göra revo- 
lutioner af detta slag omöjliga i Euro- 
pa, huru hvarken uppenbart våld el- 
ler förborgad arglistighet förmådde be^ 



segra de uppsträfvandes mod, klokhet 
och ihärdighet. — Den som icke ön- 
skar att kasta en forskande blick på 
h varje särskilclt npplräde af detta sto- 
ra skådespel, att öfverse det hela och 
att afväga de handlande personernes 
andel mot hvarann — den mS icke 
försynda sig att någonsin taga en hi- 
storisk bok i handen, eller ml aldrig 
berömma sig af att hafva känsla för 
något stort, utan ma vegetera sitt lH 
fram, och hans kall vare, att för bli f- 
va inskränkt inom de trånga gränsor- 
na af sin synkrets* 

Men den större delen af allmänheten 
har j;U, oaktadfc den aflägsna skåde- 
platsen, verkligen betraktat detta märk- 
värdiga uppträde med synnerlig upp- 
märksamhet, och kanhända med mer 
deltagande än händelser,, som närma- 
re angå oss* Likväl hafva alltid mån- 
ga särskilda händelser 7 till och med 
sådane ? som mest bidrogo till Nord- 
amerikanska frihetens första grund- 
läggning och tryggket, blifvit förbor- 
gade eller af partiskhet vanställda af 
författare om detta krig. Vi kunne 
icke i sammanhang föreställa oss den- 
na stora strid mellan oberoende och 
tniderkufvande af de för handen va- 
jande berättelserna eller tidningars mot- 



sägelser, och huru mången märkvär- 
dig handling har icke blifvit bort- 
glömd bland de allmänt vigtiga hän- 
delserna. Skulle icke der före en öfver- 
sigt öfver de nyaste Amerikanska ange- 
lägenheter, öfver Nordamerikanernas 
första besvärligheter, öfver deras Qf- 
verherrar, hufvudhänddserna i det 
förda kriget , och på hvad sätt Eng- 
land förlorade hnfvudstödet för sin 
sjömakt, sin handel och sin så ofta 
beundrade storhet, vara åtminstone så 
länge välkommen, tills Nordamerika 
sjelf utur äkta fullständiga källor opar- 
tiskt framlägger den interessanta Hi- 
storien om sin frihet. 

Den vidt utsträckta, nordostliga ku- 
sten af den nya verlden , nu mera 
Nordamerikanska Fristaten , som St» 
Croixtloden emot norden efter läng- 
den skiljer från Brittiska kolonien Nya 
Skottland, och St. Mariafloden mot 
söder från Spanska Provinsen Flori- 
da, och som i bredden sträcker sig 
ifrån öster fi ån Atlantiska hafvet inåt 
landet mot vester till de föga bekanta 
stränderna af den stora Missisippi — 
Denna hela vidlyftiga landsträcka var 
ända till år 1606 en obekant ^ skogbe- 
växt, alldeles vild ödemark. Flyktige 
-vilde fastade vid ingen jord, vandrade 



har blott omkring i små horder, för 
att föda sig a.i jagt och fiske, och Euro- 
péer kommo icke eljest hit, än då de 
(sedan Johan Ca b o t år 1497 först vi- 
sat dem vägen till Nordamerika) blef- 
vo drifne till denna kust under deras 
sjöresor, som de företogo för att upp- 
söka den nordvästra genomfarten och 
för flen*rika stockfiskfångsten. 

Av 1606 skänkte Jacob I den 
vidiöftiga ödemarken ifrån 34:de till 
48:de graden nordlig bredd (om hvil- 
ken han sjelf icke visste, antingen den 
var fast land, eller en ö) och Jivad 
som deraf tillhörde Spaniorerne eller 
de vilde till två handelssällskap, som 
delade hela denna kust i U r å provin- 
ser, Virgin? en och Nya England. Båda 
sällskaperna ville, ifrån London och 
Plymouth, begagna den nya verlden 
för att upptäcka en närmare och be- 
qvämare vag till Söderhafvet. och for 
att plantera dyrbara Vestindiska pro- 
dukter, h vårföre de sökte att med 
våld och list, med skänker och löften, 
tränga urfödingarne från havskuster- 
na inåt landet. Af dessa Engelska bo- 
sättningars första början,! första area 
af 17-.de århundradet, vågade em ed ler- 
tid väl ingen att förmoda deras tillkom- 
mande storhet, ty i mänga år voro 



en fiskrik udde eller en segelbar flods 
stränder stora nog, för att föda de an- 
kommande och dem som följde eller 
måste följa dem i denna ödemark. 
Väl blefvo årligen flere kolonister öf- 
versände, för att "intaga det nya lan- 
det, men egendomsherrarne drogo det ' 
oaktadt en lång tid ingen fördel deraf, 
emedan omkostnaden för den första 
utrustningen på långt när icke ersat- 
tes genom den nya koloniens produk- 
ter och det. som varans genom bytes- 
handeln med de Vilda. I det hela ha- 
de dessa handelssäliskaper erhållit för * 
mycket och mer land, än de någon- 
sin voro i stånd att besätta med invå- 
nare- Föreståndarne hade låtit bedra- 
ga sig af förslagsmakare att här för- 
moda ädla metaller och diamantgruf- 
vor, h vårföre med de första Virgin- 
ska kolonisterna flere guldsmeder, bergs- 
män och juvelerare öfverjkickades än 
åkerbrukare och hushållare , och de En- 
gelska skeppen återförde stundom för- 
ment guldsand i stället för laddning. Brist, 
sjukdomar och krig med de oförsonli- 
ga Vilda, som började ångra sin för- 
sta beredvillighet mot dessa främlin- 
gar, bortryckte de ankommande hop- 
tals, så att af ;^5oo personer, som ef- 
ter hand blifvit ölV ers ände, icke mer 



än 6a voro i lifvet efter 6 ars förlopp» 
Slutligen hindrade äfven det den nya 
koloniens hastiga tillväxt, att de Vir- 
ginska kolonisterna icke behandlades 
såsom frie, utan såsom lifegne, af si- 
na öfverherrar, det Londonska Säll- 
skapet. För dessa måste de bruka jor- 
den, upprödja ödemarkerna och aflem- 
na alla frukterna af sin möda i säll- 
skapets magasiner. Månge af de för- 
sta kolonisterna voro blott på vissa år 
antagna i sällskapets tjenst, och afbi- 
dade med längtan tidpunkten att efter 
deras tjensteårs slut få återse gawla 
England. Man ansåg på den tiden i 
England ett beständigt vistande i Vir- 
ginien liksom en landsförvisning, och 
då en gång i koloniens början in vä- 
narne i Jamestown hade det infallet 
att fördela det närgränsande landet 
mellan sig utan sällskapets tillåtelse, 
kunde blott den hotelsen, att här blil- 
va för hela lifstiden landtförviste, af- 
hålla dem från deras förehafvande. 

Virginiens öde ändrade sig emed- 
leriid redan år i6i5. I detta år blei- 
vo det hitskickade Brittiske iifegne 
befriade ur deras negerlika slafveri, 
de erhöllo egendomsjord, och kunde 
i ro förtära det som de vunno genom 
sin svett* Men ännu felades dem till 



lifvcfs lycka och till delande af deras 
sorger ett väsentligt samhällets behof. 
Kolonien hade hittills endast bestått 
at ogifta manspersoner, och ända till 
ar 1618 voro två fruntimmer här de 
enda af deras kön. Då befalite Ja- 
cob ock att sända dessa till Virginient 
och 90 beredvilliga jungfrur blefvo 
från London hitskickade , som Lon- 
donska Sällskapet öfverlät till de mest- 
bjudande för 100 till 200 skalp, tobak. 
På samma tid började man i England 
att landtförvisa brottslingar till Virgi- 
nicn såsom kolonislernes tjemtskyidi- 
ge drängar på bestämd tid; detta har 
fortfarit ända till början af frihetskri- 
get , och deras antal har stundom så 
förökat sig, att många provinser för- 
budit deras införande, och icke en 
gång velat antaga som slafvar afskra- 
pet af Londonska slöddret, hvaraf of*- 
ta 4oo årligen transporterades hit. 

Nya England^ den andra kolonien, 
hvaraf, tillika med Virginien och nå* 
gra andra med tiden förenade Engel- 
ska, Holländska och Svenska utfljrtt** 
rungar, de Tretton Provinsernas Fri- 
stat småningom uppkom, hade ännu 
flera svårigheter vid sin uppodling att 
öfvervinna. Åkerbruket lyckades säl- 
lan i de första area } i anseende till de 



4? 

stränga vintrarne, provinsens nordli- 
ga läge och markens ofruktbarhet. De 
här boende Vildar voro stridbarare an 
de Virginska, och sökte att med va- 
pen i hand förhindra Europeernes ut- 
vidgning. Invanarne blefvo inveckla- 
de i gräns- och handelstvister med si- 
na grannar, HoJländarne och Franso-. 
serna-, som utan de Brittiska Sällskaper- 
nas tilJstand nedsatt sig i nya N eder- 
land (i nu varande provinsen New- 
york och i Acadien), och provinsens 
Brittiska egendomsherrar, som åtnöj- 
de sig med fördelarne af stockfisk- 
fångsten vid de nya Engelska kuster- 
na, sände för sällan förstärkning från 
England till de nya kolonisterna. Kan- 
hända vore största delen af Nya Eng- 
land ännu obebodt, eller i samma usla 
folkfattiga tillstånd som Newhampshi- 
re eller Canada, om icke de Engelske 
Konformisternes och Presbyierianer- 
nes religionstvister drifvit de senare 
hit. Sedan ar 1620 skyndade derföre 
Presbyterianerne hit, antingen för- 
följde af den Biskoppliga kyrkan, eller 
af egen drift, för att i aflägsna öde- 
marker, skiljde från all gemenskap 
med verldsligtsinnade, öfverlemna sig 
åt sina andliga betraktelser* De sprid- 
desig, snart efter deras första ankoms^ 



i sa många sjelfsfändiga församlingar, 
att landet ifrån Cap-Cod i Massaehu- 
setsbay ända till Conneäicutfloden icke 
allenast blef ganska snart befolkadt , 
utan äfven deladt i lika många små 
sjelfständiga Demokratier, om h vilkas 
historia vi icke veta något vidare, än 
att de rasade mot hvarandra med den 
oförsonliga ste förföljelseanda, uppbyg- 
de Boston 1620, skördade ar i655 den 
första genom egen flit erhållna Euro- 
peiska säd, och slutligen, förstärkte 
genom flera emigranter, förenade sig 
i fyra särskilda stater. Desse äga än- 
nu* bestånd under namn af Massachu- 
setsbay, Rhode-Island , Connecticut och 
Newhampshire. De hafva sedani när- 
mare förenade under namn af Nya 
England , gjort sig namnkunniga fram- 
för alla andra i Nordamerikanska Hi- 
storien och Frihetskriget med England. 
Tiil år i652 bestod således hela Britti- 
ska Nordamerika blott af de båda pro- 
vinserna Nya England och Virginien, 
men som da hade vida större omfång 
än nu. Deras egendomsherrar, Lon- 
donska och Plymoutska Handelssällska- 
pet tillhörde det land, som de Tret- 
ton förenade kolonierna nu delat mel- 
lan sig, och ännu mer, än det de nu 
äga ; ty Jacob skänkte dem hela Nord- 



amerika från Atlantiska ha f vet ända till 
östra Ocean, Men inneLYi de kunde be* 
folka och up^rödja sitt vidsträckta om- 
råde, infunno sig pa dess ointagna ku- 
ster andra kolonister , utan att göra 
afseende på Britternas äldre besitt- 
ningsrätt. 

Ar i6i4 nedsatte sig Holländare 
vid Hudsonsfloden, och Svenskar 1627 
vid Delaware i grannskapet af-Phila- 
delphia. Äfven Britter, som icke hör- 
de till Londonska sällskapet, försökte 
nya bosättningar i de länder, som re- 
dan voro bortskänkta af Kronan, i 
synnerhet i Virginiens område. På det- 
ta sätt bief Nordamerika ganska snart 
uppodladt längs efter hafsstranden, och 
i664 erkände hela kusten, från Virgi- 
nien ända till de nordligaste gränsorna 
af Nya England, det Brittiska öfver- 
väldet. Holländarne i Nya Nederland 
hade eiöfrät den i Europa bortglöm- 
da Svenska kolonien, xxien de blefvo 
i Carl II:s krig med Förenade Ne- 
derländerna i664 öfvervunne af Brii- 
terne, och hela kolonien utbyttes slut- 
ligen i freden i Breda mot Surinim. 
Redan då flyttade Tyskar, Schwei- 
zare och Irländare i stort antal hit, 
antingen emedan Nyländarne {Neu- 



tänder *) , som under detta namn äro 
nog bekante i Tyskland, förstorade 
Nordamerikanska provinsernas frukt- 
barhet i flygande blad , eller voro för 
lockande för Européer, som trycktes 
si religionstvång och pålagor, för att 
med största användning af sina kraf- 
ter längre lida brist med sina barn i 
fäderneslandet. Till kostnaden för bo- 
sättningen och så många inhemska och 
främmande kolonisters öfverlart bi- 
drog nu, liksom vid Virginiens och 
Nya Englands anläggning, Kronan icke 
det minsta. Allt sammanstöts ai ko- 
lonisterna sjelfva, eller af handelssäll- 
skaper och sådana privatpersoner, som 
ville försöka sin lycka genom kolo- 
niers anläggning. Till några af de sist- 
nämde hadeHofvet skänkt stora sträckor 
med alla regeringsrättigheter, oaktadt 
det odlingsbara Nordamerika redan för- 
ut var deladt mellan båda Handels- 
sällskaperna , och Spanien och Frank- 
rike hade stora skäl att sätta sig emot 
Huset Stuarts alltför frikostiga för- 
läningar, emedan de tillika sträckte sig 

öfver 

— =— , , __. ■» 

*) Detta namn hafva de Holländske värf- 
Tsre i Tyskland , som under åtskilliga löften 
locka Tyska åkerbrukare, och hafidtyerkgr* tili 
Amerika* 



ofver Canada, Mexico och allt land 
ifrån Atlantiska hafvet ända till östra 
Ocean. 

Här är icke stället att utförligt be-* 
rätta huru hvar och en af de tretton 
förenade kolonierna uppkommit, jem- 
te alla deras förändringar ända till de- 
ras söndring från Storbritannien; sna- 
rare skall det vara nog till en öfver~ r 
sigt of ver Frihetshistorien, att här £ 
korthet omtala, huru, utom Viiginien 
och Nya England, de öfriga provin- 
serne b Ii f vi t befolkade af Britter , eller 
på annat sätt förenade med Brittiska 
staten, i? 

Maryland, Carolina och Pensyl- 
vanien upotogos af Brittiska privat- 
personer, åt ^h vilka Kronan, ifrån år 
i652 till 1682, skänkte dessa provin- 
ser till evärdelig och ärftellg egendum. 
Lord Baltimore, en Romersk -Ka- 
tolsk Pair, bekom Maryland på sia 
andel, och bestämde denna, till större 
delen genom Cheasepeakbay från Vir- 
ginien skilda, halfö till tillflyktsort för 
sina i England förföljda trosförvandier- 
De på hans bekostnad hitsande kolo- 
nister biefvo hans undersatare; han 
kunde uppbära utlagor af dem. bruka 
de vapenföre till landets försvar och 
draga all möjlig nytta af detta land, Hau 

C 



kunde till och~med här slå mynt med 
sin egen pregel, en rättighet, som utom 
honom endast Massachusetshay före 
sieifständighets förklaringen sökt utöf- 
va. Hade icke hans efterföljare öfver- 
lemnat detta förträffliga landets rege- 
ring till Ståthållare, och hellre valt sitt 
hemvist i London än i den nya verl- 
den; så hade de med tiden blifvit ri- 
ke, mäktige Arfförstar öfver ett betyd- 
ligt land , som i storlek föga eftergaf 
Kyrkostaten, ön Sicilien eller Hertig- 
dörnet Schlesien , och säkert förskaffat 
sin Landsherre med ökad uppodling 
lika inkomster, med undersåtÄrnes min- 
dre känning. Vid pass 5o år senare 
uppkom vid södra gränsen af Virgi- 
nien, i det nu varande Carolina, ett 
annat Brittiskt Förstendöme, som Ko- 
nung Carl II skänkte till åtta förnä- 
ma Brittiska Herrar* som delade lan* 
det och regeringen mellan sig, men 
ölverlemnade åt en af egarne öfver- 
inseendet öfver deras koloni på lifstid 
med titel af Pfalzgrefve. De hitförde 
älven främmande och inhemska kolo- 
nister, som genom ris- och tobaks- 
odling snart upphöjde sig ur sin torf- 
tighet, och gjorde Charlestown, dera» 
hutvudstad, till en af de vigtigaste 
Nordamerikanska handelsplatser. Ehu- 



tu alla hittills af Britterne stiftade ko- 
lonier lämpade sitt fäderneslands rege- 
ringsform till sin författning, så var 
likväl Carolinas första författning, som 
den namnkunnige filosofen Locke,^ 
uppsatte, närmast bildad efter den. 
Brittiska. En ärftlig adel , som på den 
tiden ännu icke fanns i Nordamerika, 
ej heller nu i detta frihetens land fir 
missbruka ärfda förmaner till sina 
medborgares skada, satt då, såsom an- 
dra lagstiftande makten, i provinsens 
Öfverhus* medan ett dylikt antingen, 
alldeles icke gafs i de ötriga, eller be- 
stod af sådana medlemmar, som voro 
fullkomligt lika i anseende med Ame- 
rikanska Underhusens representanter^ 
Emedlertid var denna regeringsform 
icke alldeles passande för kolonien. 
Egendomsherrarne ville ifrån London 
regera Carolina , endast draga förde- 
lar deraf och icke använda något till 
dess upprätthållande, förbättring och 
försvar, hvarföre de, dels frivilligt 
dels tvungne sålde sina rättigheter till 
Kronan år 1729. 

P nsylvamen yar ifiån år i685 
tiil 1775 familjen Penn's egendom, 
som ägde alla regeringsrättigheter och 
drog stora inkomster deraf, ehuru de 
endast beslodo i en ringa afgift af hvar- 

C 2 



je till uppodling anvist tunnland, som 
kunde utgöra vid pass 2 skillingar i 
Riksgäldsmynt. Liksom Nya England 
ville skydda Puritanerne lör Kontor- 
misternes förföljelser, och Romersk- 
Katolske Engelsmännen af samma 
grund flyttade till Maryland; lika 
så bestämde ä^ven Q vaka ren Penn 
åt sina i England och Amerika med 
yttersta stränghet förföljda trosför- 
vandter provinsen Pensylvanien till 
boningsplats, hvarest de kunde ostör- 
de lefya efter sina grundsatser. Han 
införde här först ofin i Amerika okän- 
da toleransen, och upptog livar och en, 
som blott trodde Guds tillvarelse. Han 
förnöd sina undersåtare att med våld 
drifva de vilda urfödingarne från de- 
ras jalrtplatser, eller att mot Europei- 
ska småsaker tillbyta sig landsträckor 
af dem då de voro öfveiTastade af star- 
ka drycker, hvilket ofta nog skedde i 
de andra kolonierna, och Rhode- Is- 
lands exempel märkligt bevisar, i det 
denna fyra mil långa ö år i656 köp- 
tes af de vilda för ett par glasögon* 
P enn's tolerans, hans outtröttliga soig- 
fallighet om landets bästa och jord- 
manens godhet drog många främlin- 
gar, och i synnerhet många Tyskar, 
till Pensylvanien. Desse senare haf- 



va i senare tider blifvit så talrike, alt 
man år 178^ räknade 100,000. hvar- 
före ock Tyska språket är rådande der 
i hela distrikter. och Regeringen tänk- 
te verkligen, såsom Stämpeln klen tyd- 
ligt bevisar, på sådana författningar, 
som skulle hämma Tyskarnes för star- 
ka utbredande, emedan desse skulle 
betala det af Gren ville lör kolonier- 
na bestämda Engelska stämpelpappe- 
ret, dubbelt så. dyrt som de Engelska 
talande kolonisterne. Med Pensylva- 
nien förenades då landet Delaware, 
hvarest vid Peans ankomst qvarlef- 
vorna af Nysvenskarne botide. Men 
denna provins blef aldrig fullkomligt 
förenad med staten Pensylvanien ; utan 
behöll sin egen särskilda författning 
och stiftade sina lagar på särskilda 
landtdagar. Redan 1715 vägrade De* 
lawares inbyggare att betala tomtören 
till familjen Penn (som h varje invå- 
nare i Pensylvanien betaide till den- 
samma), och åberopade sig, att ho- 
nung Carl II i stiftningsbrefvet om 
Pensylvanien, tilldelat Penn endast 
trakten mellan Virginien och New- 
york, som då ännu icke var upptagen af 
andra Christna folkslag. Nu mera har 
Delaware, den minsta af alla förena- 
de provinserna, genom sjelfständig- 

■C 5 



hetsförklarfn^en blifvit fullkomligt obe- 
roende af Pensylvanien 

De bada Provinserna Newyork 
och Newjersey äro Brittiska eiöfi in- 
går, som Holland i freden i Breda må- 
ste aftr&da till England. Den första 
kallades förut Nya Nederland, och 
Newjersey var en del af Nya Sverige, 
som Holländarne i655 förenade med 
silt område. Carl II, under h vilkens 
regering de eröfrades, skänkte båda 
provinserna åt sin broder Jacob, då- 
varande Hertig af York, som förvand- 
lade landets gamla namn till New- 
york, och öfverlemnade det, som låg 
mellan floderna Hudson och Delawa- 
re , till Lorderne Berkley och C ar- 
te ret, under namn af Newjersey. Bå- 
da afträdde sina rättigheter till denna 
provins år 1712 till Kronan, som åter 
förenade den till en tid med Newyork, 
men sedan 1706 lät regera den som en 
egen provins. 

Ännu återstår den sydligaste af de 
Tretton Provinserna, Georgien, på 
hvilkens uppodling Brittiska Regerin- 
gen användt betydliga summor, medan 
aila föregående uppkommo utan dess 
understöd. Georgien var till år ijdz 
en del af Carolina. Då befriade ett 
sällskap af ädelmodiga Biilter ett an- 



tal af sina oförmögna landsmän ur Gille- 
stugorna och gat* dem landet vid Sa- 
vannahs stränder att bebo. Efter dem 
koramo mänga Salzburgarc* som deras 
.Landsherre för religionens* skuld drei 
ur deras fädernesland. Engelska parla- 
mentet beviljade till deras uppkomst 
ett ansenligt understöd, och ifrån Sr 
1755 ända (ill oroligheternas utbrott i 
Amerika har England användt till 
detta distriktets upphjelpande 5öo ; ooo 
Pund Sterling. 

I dessa Tretton, till större delen 
ganska vidsträckta provinser lefde, än* 
da till osämjan med England , emi- 
granter ai åtskilliga folkslag och reli- 
gioner fredligt jemte hvarandra > och 
här och der blandade med de få öf- 
verb.lefne af landets urfödingar. De 
iijöto en större oinskränkt frihet än in- 
vånarne i de berömda Europeiska Fri» 
staterna , och blott sällan blef den af- 
bruten genom religionsfejder, privat- 
tvister, eller de vanliga jäsningarne i 
Demokratier. D^n flitige skördade i 
fred lönen för sitt arbete, utan att be- 
höfva dela bästa delen med en här af 
stående, i fredstider icke nog till med- 
borgares väl sysselsatta troppar, med 
uppbördsmän och monopolister, Van- 
ligtvis kunde en emigrant, som med 

C 5 



Dagon förmögenhet kom till Amerika, 
och utan främmande hjelp förmåJde 
uppehålla sig ^der ett Sr, snart köpa 
och uppodla så myckel land , som rik— 
ligen kunde löda honom och hans fa- 
milj. Priset för ouppodlade ägor, som 
ligga i det inre af provinsen, är emot 
jordens pris i Europa, och till och med 
emot priset i de odlade trakterna af 
Amerika, utomordentligt ringa* I Pen- 
sylvanien köper man 4o Morgen jord 
för 5 Pund Sterling i dervarande mynt 
och årliga tomtören af vid pass 28 tiii 
5o skillingar af hela landsträckan, som 
icke få förhöjas. 1 Newhampshire, 
som likväl ligger 4 grader nordligare, 
säljes marken för ännu bättre pris , 
och for 100 Morgen land betalar man 
der icke mer än vid pass 12 till 16 
skillingar i årliga tomtören. Och lik- 
väl ärc dessa försålda ouppodlade ägor 
icke mer i deras första vilda tillstånd. 
Vanligtvis har en jägare förut bebodt 
dera, som ströfvat igenom de tjocka 
åkogarne för vild brädets och pels verks- 
handelns skull, här och der beredt en 
fläck till åkerbruk, och uppbygt en 
hydda efter de Vildes sätt af öfver 
hvarandra lagda bjelkar och träd. Den- 
ne ofveriemnar gerna sin öcken åt ido- 
gare eller förmögnare åkerbrukare ? 



5? 



för att hafva en rikligare jagt i de 
tjocka skogarne, Men icke blott för- 
inögne kolonister, utan till och med 
såclane emigranter, som uran förmö- 
genhet begifvä sig till Amerika, som 
icke en gång kunna betala sin frakt 
falltid en summa af 60 R:dr) ifrån Eng-* 
land eller ifrån Tyskland, och, för att 
förtjena den , måste låta leja sig till 
arbetare eller drängar af de bofaste 
invånarne, till och med desse hafva, 
om de äro flitige, en viss utsigt att 
förbättra sina vilkor. Emedan Herrn 
är skyldig att utom fritt kosthåll gifva 
dem kläder, så kunna de för sin be- 
sparda lön köpa sig jord eller arren- 
dera till häiften uppbrukade trakter 
på fördelaktiga vilkor, och efterlemna 
ett åt sina barn med egna händer upp- 
ouladt landtgods. Ingen stores här i 
sin religion, och den intoleranta för- 
följelseandan, som i 17-.de århundra- 
de rasade i Nya England, har i det 
a8 : de förlorat sina anhängare och för- 
svarare. Hvar och en kan här, oni 
hans grundsatser icke skada allmänna 
lugnet och säkerheten Jefva ostörd, utan 
att bekänna sig till någon kyrka; hvar- 
före ock så utomordentligt många sekter 
af de förnämsta christliga religionspar- 
tier finnas i Amerika, och h vara t många 

C 5 



äro hvarken till namnet eller lärosat- 
serna kända. En dylik frihet råder 
arven här öfverallt i den borgerliga 
författningen. Ingen hehöfver här fruk- 
ta för smä tyranners nycker eller mäk- 
tiga despoters föi änderliga godtycke* 
H varje besutten man ? eller hvarje med- 
borgare, som betalar sina utlagor, han 
må vara landtman eller handtverkare, 
tager personligen del i landets regering 
och i de allmänna föi fattningarne. Det- 
ta sker medelst de så kallade folkslör- 
samlingarne på landtdagarne, som år- 
ligen hållas i hvarje provins på be- 
stämda tider» Men emedan de flesta 
provinser äro större, än att hvarje 
fri man skulle kunna besöka landtda- 
gen, eller mangen invånare vid all- 
männa görom£lens förvaltning skulle 
för mycket försumma sina egna, så 
jkomma invånarne af hvarje stad eller 
af hvarje särskildt distrikt tillsam- 
mans, och välja emellan sig ett i man 
af folkmängden bestämdt antal depu- 
terade. I Georgien kunna, i de land- 
skaper som först böra uppodlas ? di- 
strikter, hvaruti 10 familjer bo, sän- 
da en sådan deputerad till landtdagen; 
äro oo familjer tillsammans, sa skicka 
de u>£ deputerade, och bo ioo husfä- 
der j>å en ort > så komma tio af dem 

• 



till iandtdagen. I andra provinser väl- 
jas jemförelsevis färre deputerade; 
Conne&icut t. ex. som öfver hufvud 
kan hafva 200,000 invånare, skickar 
inalles endast i46 deputerade till landt- 
dagen. Men på det den största likhet 
ma råda bland medlemmarne i dylika 
folkförsamlingar , och ingen må vara 
öfver den andra i rang eller titel , så 
får ingen man, som har publik syssla 
eller titel, mycket mindre en Lord el- 
ler Adelsman, väljas till deputerad, och 
i många provinser är alla adeliga rät- 
tigheter och förmånner upphäfda. Få 
dessa landtdagar välja nu de samman- 
kornne deputerade i alla sina medbor- 
gares namn, Domare och andra Över- 
hetspersoner, af hvilka de vilja biif- 
va regerade, och det blott på en viss 
inskränkt tid ; dels på det desse Do 
mare icke måtte blifva för gamla i 
embetet och missbruka sin makt, dels 
på det en man, som oförljent blifvit 
vald, efter någon tids förlopp, måtte 
ersättas genom en bättre. Vidare öfver- 
lägges i dessa folksförsamlingar om pro- 
vinsens bästa, föreslås förordningar och 
utlagor, och fasställas genom röster- 
nas pluralitet. På detta sätt betalar en 
Amerikan inga andra utlagor, än dera 
han sjelf funnit nödiga och beviljat; 

s C 6 



sa 60 



här kan ingen befallning af en aflägsco ; 
med de lägre klassernas omständighe- 
ter obekant Monark eller' Minister röf- 
va frän unders ålen, så ofta han vill, 
en del af hans förtjenst. Stående ar-r 
itiéer, som i Earopa så mycket ökat 
iitskyluerna , äro här obekanta. H varje 
provins häller en landtmilis, hvaru?i 
b var och en hisk mansperson utan 
undantag måste tjena vissa år, antin- 
gen i egen person eller genom en, 
som han skaffar i sitt ställe. Af denna 
orsak och de just icke talrika klasserna 
af lönade civile emhetsmän, äfven 
emedan rnange af dessa sistnämnde 
(t, ex. de så kallade Fredsdom rar nej 
förvalta sitt embete utan all publik 
belöning, kunna de ringa summor för- 
felaras, som provinserna behöfva till 
deras årliga Ht gifter. Dessa stego for- 
dom i Connecticut icke högre än till 
4ooo Pund Sterling, hvarföre icke mer 
an vid pass 9 Runstycken i Riksgälds- 
mynt behöfde årligen erläggas af h var- 
je Morgen. Newyork behöfde fordom 
till sina statsutgifter icke mer än 45oo 
Pund Sterling. Med 8000 Pund be- 
strid des fordom i de båda folkrika 
provinserna Pensylvanien och Virgi- 
nien alla Regeringens omkostnader, 
och invåuarne i Georgien betalte egen- 



teligen 'alldeles intet, emedan moder- 
staten England åtog sig alla civilutgif- 
ter, som likaledes icke stego högre än 
till % eller 4ooo Pund Sterling. 

Ehuru nu Amerikanerne icke be- 
talte sina gamla . Qfverherrar något, 
utom tullen af frärnmaade varors in- 
försel; för beskyddet, bom de njöto 
ifrån deras första bosättning i de med 
de Vilda och Fransoserna uppkomna 
krigen: ehuru England åtog sig hela 
kostnaden för dessa länders försvar, 
och i det kriget med Frankrike näst 
före frihetskriget betalte de mot Frank- 
rike och Spanien nyttjade provincial- 
troppar med sina egna penningar; så 
lingo likväl Amerikanerne deltaga i 
alla Brittiska nationens friheter och 
förmåner. De hade i England rät- 
tighet till alla emheten och värdighe- 
ter, och voro till och med icke ute- 
slutna från Parlamentet. England var 
nöjd med de fördelar, som det hade 
af handeln med dem, och för att icke 
förlora dessa, voro de tullinrättningar 
gjorda i Amerika, att för allt det, som 
der infördes från England, betaltes 
ingen tull, utan blott för sådana va- 
ror, som kommo*från andra Europei- 
ska riken eller från Vestindien. Egen- 
teligen var dem all handel med fram 3 



mande förbunden ; de fingo väl föra 
träd varor och lifsmedel till Vestin- 
dien; säd, ris och fisk till Portugal, 
Spanien och andra Europeiska länder, 
dit utförseln af deras produkter var 
tilliten, men deras pelsverk, tobak, 
jern , hampa, skeppsvirke, och mån- 
ga andra varor, fingo de endast sälja 
till Britlerne. och till och med i Euro- 
peiska länder, dit utförseln af deras 
egna varor var tillaten, fingo de icke 
en gäng köpa många artiklar, som 
felades dem , ut&n måste hämta dem 
iiåu England för ett mycket högre 
pris. I korthet, England sökte, sa 
mycket möjligt var, att af hålla främ- 
mande deltagare från handeln med 
dess kolonier. Derföre förhindrades 
här å Englands sida manufakturernas 
uppkomst på allt sätt. Många t. ex. 
stålbruk , bieckfabi iker , trådragerier , 
fingo alldeles icke anläggas, andra 
blott arbeta för sin provins. Fabriks- 
varor fingo icke införas frän den ena 
provinsen i den andra; så var det 
t. ex. förbudet för Pensylvanierne att 
sälja de hos dem förfärdigade hattar, 
linne och strumpor till sina södra 
grannar. Under Georg II;dra blef 
till och med förordnadt, att hattma- 
karne i kolonierna icke skulle lära na- 



gon af sina Negerslafvar detta handt- 
verk, på det de genom de lägre ar- 
betslönerna icke måtte göra de En- 
gelska kattfa britterna något inträng. 
Likväl blefvo dessa handelns inskränk- 
ningar icke så strängt iakttagne före 
freden i Paris %jp65. Engelske tuilbe- 
tjenterne hade icke mjndighet nog till 
att beifra alla öiVertiädelser af Parla- 
mentsakterna i tull- och handelssaker. 
Emedleitid bibehöll England sit välde 
ostördt öfver Nordamerika ända till 
den beryktade Stämpelakten, och kolo- 
niernas försök att försvaga eller upp- 
häfva det, verkade blott omärkligt på 
dess förminskning. Som koloniernas 
Öfverherre, förändrade England stun- 
dom deras regeringsform , föi eskref in- 
yanarne lagar utan deras, samtycke , 
satte Ståthållare öfver dem, som i 
Provincialförsamlingarna hade samma 
rättigheter, som Konungen af Eng- 
land äger i Parlamentet, och som 
följakteligen kunde bekräfta eller upp- 
häfva de lagar, som dervarade folk- 
församlingar föreslogo för sina med- 
borgare. Med allt detta var Brittiska 
öfverherrskapet här hvarken fast eller 
lika stadgadt i alla kolonier. Några, 
såsom Rhode-Island och Conne&icut, 
yora verkligen alldeles ^>ber©ende af 



England. I bada Demokratierna var 
regeringen alldeles i hivånarnes hän- 
der. Storbritannien hade här intet vi- 
dare att saga, än hvad som kunde an- 
gå tullen; h vårföre ock efter sjelfstän- 
dighetstcrklariugen , dä livarje provins 
bildade sin regeringsform mer de- 
mokratiskt, Connecticut och Rhode- 
Island fcrblcfvo vid deras gamla författ- 
ning och icke gjorde någon förändring 
i densamma. I andra provinser, hvil- 
ka, liksom Pensylvanien och Mary- 
land, hade sina egna Landsförstar, 
var all makten i dessas händer , såsom 
egendomsherrar, men hvilka lefde med 
undersåtarne i beständig strid, och med 
den tilltagande folkökningen fö lorade 
beständigt mer i anseende, inflytelse 
och makt öfver undersåtarne. I de så 
kallade Kungliga Regeringaftie, hvar- 
uti Kronan insatte Ståthållaren och 
hans Råd (som här skuile föreställa 
detsamma som ÖtVerhusel i Brittiska 
Parlamentet, men aldrig ägde dess an- 
seende eller makt) hade efter utseen- 
det Hofvet mycket att säga; men Ståt- 
hållaren berodde med sin rättighet, i 
anseende till deras löner, af Under- 
huset Öfverhuset valdes af dess med- 
lemmar , behöll sin värdighet icke läng- 
re, än det behagade Ståthållaren eller 



folkförsamlingen , och kunde derfora 
aldrig handla med samma eftertryck 
som det ^af Kronan och af folket lika 
oberoende Engelska Öfvei huset, så- 
som ett värn mot Monarki och De- 
mokrati, då antingen Konungen eller 
folket sökte utvidga sin makt öfver 
höfvan; derföre förutspådde uppmärk- 
samme betraktare, långt före frihets- 
kriget, en revolution i Nordamerika 
och en sannolik koloniernas söndring 
från England, så sn.art moderstaten 
skulle biifva försvagad , eller Amerika 
känna sig starkt nog att försvara sin 
sjelfständighet. 

Storbritannien har verkligen un-; 
der sitt deltagande i verldshändelser- 
na och sina egna oröligheter på mång- 
faldigt sätt vårdslösat Amerika, och 
format de flesta förordningar i afseen- 
de på detsamma blott efter sitt interesse 
utan att öfverväga, om de kunde upp- 
väcka missnöje i kolonierna. Landets 
verkliga tillstand , invånafnes tänke- 
sätt, deras förenade styrka och hat 
mot all borgerlig och religiös inskränk- 
ning voro för litet kände af det rå- 
dande partiet i England, eller dolde 
det sakernas verkliga ställning, allt- 
som dess afsigt fordrade. Det gafs 
verkligen, till och med sedan kriget 



utbrustit, personer af anseende, som 
hade tjent i Amerika, och det oaktadt 
påötodo att kunna med ett par rege- 
mentcr kufva Nya England och sking- 
ra Kongressen. Mänga medlemmar af 
regeringen trodde, att, emedan Eng- 
land vanligtvis alla år köpte för nästan 
två millioner Pund Merling af kolonier- 
nas produkter (så vida brisfen af klin- 
gande ni yta t var alltid der så stor, alt 
man i stället för att inköpa måsle byla sig 
till *ina förnödenheter, eller, såsom det 
skedde i andra provinser, betala dena 
jned pappersmynt) kelonierne aldrig 
kunde med alfvar länka på att söndra 
sig från England , eller att England 
lätt skulle kunna mota försök af detta 
slag genom sin fruktansvärda sjömakt 
och genom sina många vänner och 
anhängare i kolonierna. Mest förtrö- 
stade Engelska parlamentet, i fal) af 
ett verkligt uppror i Nya England, 
derpå, att de södra och norra kolo- 
nierna hade eit alldeles olika inler- 
esse, som skulle göra en gemensam 
förening af alla kolonierna mot mo- 
derstaten så godt som omöjlig. Just der- 
före försummade man äfven vid miss- 
nöjets första utbrott i Nya England , att 
hindra dass utspridande öfver andra 
provinser, eller till att skingra Gene- 



Falkongressens församling, såsom det 
verkligen skedde år v? 5%* då fruktan 
för Frankrikes makt i Canada tycktes 
fordia samtliga koloniernas förening 
under en Brittisk General president, och 
sainteliga kolonierna ville anställa ett 
slags Generalkongress i staden Aihany 
till sitt försvar och sina angelägenhe- 
ters besörjande. De skiljaktiga grund- 
satserne hos den i England sa ofta 
otnvexlande ministéren . hvaruti efter- 
iöijarne vanligtvis handla tvert emot 
sina föregångares planer, hafva äfV?n 
säkert "befordrat koloniernas söndring 
frän moderlandet. Mer än en gång 
var Hofvet sinnadt att befästa sitt \ack*> 
lande välde i särskilda provinser, men 
en snart påföljande statsföl ändring för- 
störde alla hittils tagna planer, och 
gjorde det sedan lättare för kolonierna 
att vaga nya försök mot Engelska öf- 
verväldet. Massa chusetsbay ? som» ifrån 
sin andra befolkning genom Européer," 
var den oroligaste af alla Engelska 
kolonier , tillvällade sig i 17-.de år- 
hundradet åtskilliga regeringsrättighe- 
ter. Der varande Regeringen utvid- 
gade egenmäktigt sina gränsor, ute- 
slöt Engelska kyrkans bekänn re fi ån 
alla embeten och förföljde dem, dref 
handel med hela verlden 9 oaktadt sjö- 



fartsakten, hvarigenom England ville 
förbehålla den för sig allena, och på- 
stod slutligen, att den icke kunde va- 
ra underkastad ett lands lagar» utur 
hvilket deras förfäder med Regerin- 
gens tillåtelse utvandrat. Carl Ifrdra 
upphäfde derföre alla friheter, som 
denna provins i kraft af sina stift— 
Dingsdokumenter ägde, och var i be- 
grepp att förena Massachusebbay med 
några närgränsande kolonier och här 
upphäfva hela demokratiska författ- 
ningen. Men denna plan gjordes om 
intet genorb de borgerliga orolighe- 
terna i England. Wilhelm Ifl.djes 
Ministrar upphäfde snart efter revo- 
lutionen alla för Nya England skadli- 
ga författningar, och tilldelade pro- 
vinsen Massachuselsbay 1691 ett nytt 
Frihetsbref, hvaruti dess gamla demo- 
kratiska författning stadfästades och 
Kronan till och med frivilligt afsade 
sig några af sina vigtigasie rättighe- 
ter. Då under samma regering Con- 
necticut i början af i8:de århundradet 
började att försvara sin sjeifständighet 
mot England, skulle Lord Bella m ont 
ditsändas för att undersöka Nordame- 
rikas förfaitning och undersåtarnes fri- 
heter samt deras besvär, och trygga 
Englands öfverhetsrättigheter mot al- 






la ingrepp. Men genom Konungens 
död och det straxt derpå följande 
Spanska successionskriget blef hela un- 
dersöknings- kommissionen upphäfd. 
Pensylvanien hade säkert Sr 1712 blif- 
vit en kunglig provins, och derige- 
nom närmare förenadt med Brittiska 
interesset, om Regeringen bernödadt sig 
att afsluta de började underhandlin- 
garne om denna provins försäljning. 
Af i'i ? ooo Purd Sterling, som ägaren 
Penn begärde för det stora landet (som 
i storlek öfvergår samtliga Nederlän- 
derna och alla Konungens af Savdw 
nien stater) voro verkligen 2000 af- 
betalda. Men Penn blef rörd af slag 
och derefler vansinnig: denna olycka 
och det derpå följande UtrecHtska 
fredsverket uppsköt överenskommel- 
sen, och derefler ansago Georg Lstes 
Ministrar icke provinsen för vigtig 
nog för att å nyo underhandla derom. 
Att de olika grundsatserne hos de i 
Georg III;djes tid så ofta ombytta 
Statsministrarne icke blott hindrade 
koloniernes närmare förening med 
England, som Greenville åsyftade, 
utan äfven befordrade jäsningarnt öf- 
ver Stämpelakten oeh andra förord- 
ningar (so*m England fann för godt att 
utfärda angående sina kolonier ? geaas* 



efter den företa freden i Paris), deN 
ta försäkra till och med Nordameri- 
kanske författare, och i de flesfe pro- 
vinser »kulle man hafva antagit Stäm- 
pelakten, oai icke opposition partiets 
hö^t utsagda mening uppmuntrat Nord- 
amerikanerna till motspäastjghet 

De nödvändiga töljderne af det 
$ista kriget med Frank» »ke och Spa- 
nien, de stora stat.s>kuUerne, hvar- 
Bied det betungade England kanhän- 
da älven den kännedom, som Regerin- 
gen under detsamma erhöll om Nord- 
ä neiikanerues krafter, tänkesätt och 
frihetsbegär, gjorde Enghnd slutligen 
uppmärksammare på sina kolonier. 
Parisiska freden hade utvidgat Eng- 
lands omiåJe med Florida och Cana- 
da; Storbritannien blef derigenom hei r- 
skande i norra delen af nya verlden, 
och da Engelska undei\>åtarne besvä- 
rade sig of ver de fortfarande krigs* 
gärderna, var det visst icke tyranni 
eller girighet hos Regeringen. att sträc- 
ka en del af dessa pålagor ätven till 
Amerika, som ingen ting bidrog till 
minskning af de derigenom förorsa- 
kade nationalskulderna. England ha- 
de sed in 1739 fört tvenne stora, kost- 
samma krig, som utbrustit endast ge- 
nom tvister med Spanien och Frank- 



rike om handeln och gränsorna i Nord- 
amerika. Det sista hade ökat Britti- 
ska statens skulder frän 75 millioner 
Pund Sterling ända till i46 millioner. 
Englands utgifter till Amerikas under- 
stöd och försvar, som före år 17^5 
årligen utgjorde vid pass 70,000 Pund 
Sterling, hade efter freden stigit till 
55o 000 Pund; ty alla Engelska gar- 
nisoner i Nordamerika underliöilos 
icke af provinserna, hviikas giänsor 
de skyddade mot Vildarne, utan Eng- 
land besoldade och försåg dem med 
alla förnödenheter. I anseende tiil 
dessa ökade utgifter; emedan Ameri- 
ka dessutom hittills icke betalt något 
till Eugland, och den ringa af kastnin- 
gen af tullarne åter aväudes på kolo- 
nierna, fordrade nu ändteligen mo- 
derstaten något biträde. England gjor- 
de då ingen fordran, som öfversteg 
koloniernas krafter, som hade vunnit 
ganska mycket genom kriget och der- 
igeuotn, att Fransoseme blilvit för- 
drifna ur Canada. Det åstundade icke 
en gång af dem hela summan, som 
Amerikanska statens underhåll kosta- 
de Britterne, utan iilotl en del deraf, 
och denna skulle e\\(*v Engelska parla- 
mentets beslut utgöras genom den på 
några varor ökade tuiieu och genom 



det stämplade papperets afkastning; 
Men detta försök att öka Storbritan- 
niens inkomster genom Nordameri- 
kanska utlagor upptogs i kolonierna 
med utomordentligt missnöje. Utom 
de föreställningar, som några provin- 
ser inlemnade mot Parlamentets taxa- 
tionsrättighet, beslöto nägra att af bry-. 
ta all handel och rörelse med Eng- 
land,! fall det skulle s\å fast vid före- 
satsen att taxera kolonierna. I Nya 
England, särdeles i Boston, begick pö- 
beln de stö' ta utsväfningar mot nå- 
gra Kungliga emin tsrnäns personer 
och hus. 

Ehui u Stämpelakten vanligtvis 
uppgifves såsom orsaken till det all- 
männa missnöjet i Nordamerika, så 
voro de nya tull.i orätt oingarne det icke 
mindre, som inskränkte smyghandeln 
mer än fordom och höjde Främman- 
de, eljest mindre dyra varor t ill de 
Brittiskas pris» Genom dessa nya in- 
rättningar blefvo främmande varor, 
som Amerika icke erhöll direkte öf- 
ver England, t. ex Ostindiska tyger, 
linne, flor, etc. belagda med 5 pro- 
cent högre tull. Dylika varor blefvo 
till Engelska sjöfartens förfång inför- 
da i hela laddningar antingen från 
Franska Sockeroarne, eller af Hollän- 
dare* 



73 



dåre. De senare kunde , ehuru de upp« 
köpte Ostindiska varor på Engelska 
Sällskapets i London auktioner, likväl 
alltid öfverlåta dem till kolonierna för 
billigare priser, emedan en större 
summa af införstullen eftergafs i Eng- 
land under namn af återtull på utom- 
lands sålda Ostindiska varor, än om 
samma varor gingo direkte från Eng- 
land till kolonierna, Förenämnda för- 
höjning af tullen i Amerika, som: 
egenteligen. skulle salta främmande na-* 
tioners handel i jemvigt med d^n En- 
gelska, utropades såsom det största 
handelsförtryck och hinder i Nord- 
amerikanska handeln på Vestindien, 1 
dit de, hette det, nu icke mer kunde 
sända sina produkter af träd var or ^ 
fisk och lifsmedel. Men i sjelfva ver- 
ket var denna förhöjning ingen ivH 4 
skränkning i deras handel , och in- 
komsten deraf så ringa, att år 1765 
icke mer än 72000 Pund Sterlingupp-n 
bars af hela varutullen i alla Ameri- 
kanska tullstäder, de Vestindiska med 
inberäknade, och 1769 i hela Nord- 
amerika blott vid pass femtedelen af 
denna summa *)» 

D 



*) Enligt ett i England bekant gjordt ut- 
drag af Tullspecialerne , utgjorde sjötullen i 
de förnämsta Nordamerikanska handelsstäder 



74 



Af Sfämpelakten väntade tia va- 
rande Finansministern -Gren ville en 
så mycket säkrare inkomst, som dess 
uppbärande fordrade ringa omkostnad., 
emedan pålagan omärkligt betaides med 
processkostnader och andra civila ut- 
gifter; och emedan den endast träffa- 
de förmögna; emediertid infördes den 
förstår 1765. Man ville lemna de öf- 
ver denna taxa missnöjde kolonister- 
ila tid att förena sig med Engelska Re- 
geringen om en årlig frivillig skydds- 
gärd , eller att i stället för det stämpla- 
de papperet bevilja Kronan en mindre 
hatad skatt. Greenville trädde der- 
om verkligen i underhandling med 
några Amerikanernes Agenter, och di 
desse förkastade Stämpeltaxan af det 
skälet, att den vore emot fria Brit- 
ters rättigheter, emedan Nordamerika 
icke höll några representanter i En- 
gelska Parlamentet, som fordrade den- 
na nya skatt af dem, rådde han dem 
att träda i underhandlig med Parla- 
mentet angående denna vigtiga sak, 

ar 1769 icke mer an i5ooo Pund Sterling. 
Deraf betalte Savannah i Georgien 3oo; Syd- 
carolina 2200; Nordcarolina 3ooj Virginien 
2200 ; Maryland 900 \ Pensylvanien 2200 \ New- 
york 2000 ; Connecticut 1000; Rhode- Island 
Sooj Massachusetsbay 23oo Pund Sterling, 



7* 



som skulle förena Amerika lika så 
nära med England, som Skottland 
redan är det sedan unionen 1707; mera 
om denna förening blef aldrig med 
alfvar afhandladt, antingen emedaa 
kolonierna förutsågo ölägenheterna och 
svårigheterna , som deras union med 
England skulle hafva, eller emedan, 
den var emot hofvets afsigter^ som. 
genom en sådana tillökning af Parla- 
mentsledamöter skulle få en större ma- 
joritet att vinna eller öfvervinna. Slut- 
ligen afgjordes att införa Stämpeltaxaa 
i Amerika, oaktad t alla föreställnin- 
gar, och tvenne skepp afgingo verk- 
ligen, lastade med denna iörhatliga 
vara, till kolonierna och Vestindien, 
hvars öar likaledes underkastades de» 
nya afgiften. 

Koloniernas talrika försvarare, och 
sjelfva Kongressen, bestrida icke blott 
Parlamentets fog att i Amerika till 
Storbritanniens forman uppbära stäm*- 
pelpenningar och andra utskyider , utan 
de klaga äfven öfverljudt deröfver, att 
Parlamentet för ingen del gjort något 
afseende på deras grundade invänd- 
ningar mot Storbritanniens taxations- 
rättighet, och på de för Nordamerika 
farliga följder af Stämpelakten. Men 
att förkasta petitioner eller föreställ- 

D 2 



Kragar mot Parlamentsbeslut har man 
aldrig i England ansett som tyranni 
och förtryck , emedan sällan något 
allmänt gällande Parlamentsbeslut ta- 
ges, som icke skulle gifva anledning 
till invändningar och besvär; hvarföre 
Parlamentet vid h varje session förka- 
star dylika invändningar, utan att nå- 
gra o-roligheter deiöfver uppväckas. 
(Ar 1782 förkastade Parlamentet till 
och med Londonska handelsmännens 
och många andra handelsstäders före- 
ställning mot den nya pålagan på räk- 
3iingar och qvittenser, antingen eme- 
dan det icke påfann någon annan skatt, 
som kunde inbringa så mycket som den 
siya qvitteringsstämpeln, eller man hade 
att befara andra invändningar mot andra 
pålagor). Parlamentet hade dessutom 
ganska grundad orsak att förkasta Ame- 
rikanernas år 1764 ingifna föresfällnin- 
gar. Ty de voro författade i ordalag, 
uti hvilka Regeringen icke var van att 
emottaga besvär af undersåiarne; de 
voro uppf3"Iida med hotelser, och slut- 
ligen sattes deruti Engelska Parlamen- 
tets taxationsrättighct i fiåga, som Stor- 
britannien hittills obehindrat utofvat* 
Om Parlamentet ägde fog att på- 
lägga Amerikanerna utskylder , eller 
om desse icke snarare hade orsaker 



77 



k skäl att sätta sig emot de Britti- 
ska skattförordningarne, emedan de 
sjelfve utgjorde alla sin s fats för valt— 
ningsuigifter, och icke hade någon röst 
i Parlamentet , som pålade dem den- 
fta skatt? Om denna fråga har man 
Bog tvistat både i och utom England* 
Krigslyckan har väl i denna strid för- 
klarat sig för Amerika, och derföre 
synes dess besvarande kanhända nu 
öfverflödigt. Men, emedan denna frå- 
ga är afgörande om krigets rättighet å 
Englands sida och sätter dess verkliga, 
anledning i en annan dag, än hvaruti 
mange läsare äro va ne att betrakta 
den; så förHenar den här, så vida 
rummet tillåter, en kort utredning. 

Omöjligt kan man fråndömnra 
Brittiska Parlamentet rättigheten att 
fordra stämpelpeimingar eller någo& 
annan taxa af Amerikanerna, och det 
af följande skäl. Storbritannien var 
dessa länders öfverherre, och blef alt- 
tid ansedt af dem som öfverherre. In- 
gen akt i hvaruti Nordamerikanska ko- 
loniernas friheter närmare bestämdes •« 
vid deras gi lindläggning eller sedan 9 
befriade dem från utskylder och af- 
gifter till Storbritannien, och slutli- 
gen bar Storbritannien^ före Stämpel- 

' D 5 



akten utöFvat denna rättighet utan all 
invändning af kolonierna. 

Att Storbritannien, sedan Nord- 
amerika togs i verklig besittning, all- 
tid utöfvat öfverhetsmakten öfver dessa 
länder, kan väl svårligen bestridas. 
Koloniernas invånare kallade sig sjelf- 
ve Brittiske undersåtare, och njöto i 
denna egenskap alla infödde Britters 
förmaner och friheter. Storbritannien 
har förändrat och inskränkt kolonier- 
nas lagstiftning, författning och han- 
del, och underkastat dem sina inrätt- 
ningar. Storbritannien var landets äga- 
re, och, utom Maryland och Pensyl- 
vanien , hvarest denna egendomsrätt 
var afträdd till vissa Herrar, sålde 
Kronan det obrukade landet för ett pris, 
som den fastställde, och som måste be- 
talas af hvar och en, som här ville 
nedsätta sig. Storbritannien lät rege- 
ra kolonierna genom sina tillsatte Ståt- 
hållare, drog genom monopolier och 
den uteslutande handeln samma för- 
delar som Spanien och Portugal af de- 
ras Vestindiska biländer, och utöfva- 
de vid alla tillfällen alla öfverhetsrät- 
tigheter, undantagande sådana, som 
det hade afcagt sig vid koloniernas 
grundläggning i de dem tilldelade stift- 
ningsbref. 



Men i dessa har Kronan, undan- 
tagande den enda händelsen med Ma= 
ryland, aldrig afstått sin rättighet att 
pålägga dem skatt. I Intet enda af de 
öfriga fribrefven finnes något tecken 
till skattfrihet, snarare kan af dem 
bevisas, att. till och med i de älsta 
kolonihandlingar, då de till Amerika 
flyktande Britter icke hade något atl 
gifva, Kronan vid deras anläggning all-, 
tid åsyfta!, utom fördelen af handeln; 
inkomsternas förökning, och derföre 
förbehöll sig femtedelen af de förmen- 
ta rika grufvornas afkastning. Kolo^ 
nierna skulle ock icke bafva underlå- 
tit att åberopa sig sina frihetsbref , sä 
ofta Parlamentet fann för godt att ut- 
sträcka Engelska tullar och afgifter till 
dem, eller, såsom det först i våra da- 
gar skedt , alfvarsamt sätta denna rät- 
tighet i fi aga. Blott i Marylands fri- 
hetsbref finnes ett ställe, der Carl 
lista för sig och sina ar f vin gar befriar 
denna provins invånare från alla ui> 
lågor tilt England, i kraft hvaraf den- 
na provins ensam hade rättighet att 
besvära sig öfver de af Parlamentet 
äskade taxor. Deremot bevisar sam- 
ma dokument tillika, att man i Eng- 
land vid koloniernas grundläggning an- 
såg taxationsiältigheten öfver dem så- 

D 4 



*om en del af Brittiska öfverväldet, 
emedan befrielser derifrän tilldelades. 
Men kanhända har England icke 
utöfvat denna taxationsrättighet före 
Stämpelakten; åtminstone påstår Bur- 
te detta i sitt berömda, till kolonier- 
nas bästa hållna parlamentstal år 1775. 
Men så snart kolonierna började höja 
sig ur sin obetydlighet, pålade Eng- 
land dem skatter och afgifter, som 
användes till den herrskande Statens 
bästa. Det namnkunniga långa Parla- 
mentet, som i delta Rikets historia 
så mycket utmärkte sig genom den 
Engelska skattfrihetens försvarande, har 
först utöfvat taxationsrättigheten öfver 
kolonierna, oeh det förordnade i646, 
att dessa? så väl som Engelske under- 
såtare, skulle betala accisen till Eng- 
land. Nå^ra år förut befriade samma 
Parlament provinsen Massachnsetsbay 
på en bestämd tid, från utl;^jfer ? till 
England. Följakteligen tviflade man 
här för ingen del på' koloniernas skyl- 
dighet att bidraga något till de Britti- 
ska taxorna. Häremot torde nian in- 
vända, att denna akt blifvit författad 
i oroliga tider, under anarkien, då 
Rump-Parlamentet och Cromwell ty- 
ranniserade öfver England. Men se- 
dan, då Konungamakten blef åter- 



ställd i England, behöll Parlamentet 
sin taxationsrättighet sedan som förut; 
och en akt af Carl ILdra af ar 1672 
bevisar detta på det tydligaste. Ko- 1 
mingen ästundade då nya subsidier a£ 
Parlamentet, i anseende till kriget med 
Holland, som hade uttömt hans stats- 
kassa. Bland bevillningarne , som då 
gjordes, angick en blott Amerikanska 
kolonierna» Parlamentet förordnade, 
i ajsigt att förskaffa Engelska Staten eru 
inkomst , eller att öka Engelska statens 
inkomster genom Amerikanska utla- 
gor, att en lika så hög tull som i Eng- 
land skulle betalas af alla koloniernas 
produkter, som lärdes från en af dera 
till en annan, derstädes förbrukades, 
och på hvilka hittills ingen tull var 
lagd, och att uppbörden häraf skulle? 
flyta i Engelska skattkammarens kas- 
sor. Denna utlaga underkastade sig 
kolonierna utan invändning; den upp- 
bars af särskildt dertill förordnade 
Kungliga tjenstemän, och var, om man 
sammantager alla omständigheter isjelf- 
va verket en inre *} taxa ? eller ? så- 

D 5 



*) I tvisten mellan England och Ameri- 
ka om taxationsrattigheten göra koloniernas 
försvarare alltid en åtskillnad mellan yttre och-" 
inre taxor» Yttre kallar ma» äfgiftei 5 s ;om 



som herr F rank lin definierar den i sitt 
namnkunniga förhör, en börda, som 
man pajade folket mot dess vilja, hvil- 
ken rättighet ofta blifvit det Brittiska 
Parlamentet bestridd af Parlamentets 
anhängare och försvarare. Från den- 
na tid ända till Stämpelakten finnas väl 
inga exempel att nya utskylder blifvft 
kolonierna af Parlamentet pålagde, ehu- 
jru de voro i stånd att betala några af 
dem, lika så väl som andra Engelska 
lindersätare» Men att detta iclae skedt, 
bör till särskilda egenheter i Brittiska 
statsförfattningen, som i alla tider icke 
dragit all den fördel af sina biländer r 
»om den af dem kunnat draga. Irland, 
1 1 1 af England ända till år 177g alldeles 
oberoende rike, bidrog aldrig något 
till ulskylderna i Engl&nd, som efter 
Utrechtska freden årligen förökade sig* 
utan d^n faerrskande Siaten atnoj.de sig 
ined den fördel, som den erhöll ge- 
nom handelns inskränkningar i Irland; 

är o lagda på varor, som föras till Amerika, 
som köparen icke- behöiver betala 5 om varan 
icke behagar honom, (Men huru, om han 
icke kan eller får köpa andra varor, intet 
linne, kläde y vin etc. än som aro belagda 
med denna afgift?) Inre taxor kallas de, 
livarvid detta val icke äger rum, utan hvilka man 
•rilkorligt måste underkasta sig* 



och derigenom, alt Irland öfverlem- 
nade några troppar under krig, och 
besoldade dera. Af öarne Jersey och 
Guernsey, likaledes af Minorca, drog 
Storbritannien lika så litet inkomster; 
det skickade snarare årligen ansenliga 
summor till garnisonernas underhall 
och andra utgifter. De rike invånar- 
ne på Engelska sockeröarne betalte 9 
undantagande den här äfven införda 
stämpeltaxan, blott en ringa tull af de- 
ras utskeppade varor, medan flottor- 
na , som beskyddade deras handel, och 
Engelska garnisonerna, som försvara-* 
de deras land, endast underhöllos af* 
moderlandets statsmedel. Eher sam- 
ma grundsats uppbars äfven af Nord- 
amerikanerna några andra utlagor till 
Engelska statsinkomsternas ökande, — 
Storbritannien har föijakteligen verk- 
ligen utöfvat taxationsrättigheten före 
år 1764, och då genom Stämpelakiens 
införande för ingen del kränkt kolo- 
niernas rättigheters utan blott äska* 
det samma af dem, som deras förfä- 
der redan för hundra år tillbaka be« 
tak utan motsägelse. 

Således äro de skäl, hvarmed ko- 
loniernas försvarare urskulda deras 
citerat tagna mått, som slutligen mi- 
ste åstadkomma en fullkomlig söndring 

D 6 



från England, verkligen icke så of ver- 
tygande, som de tyckas. Men likväL 
hade kolonierna icke ogrundade orsa- 
ker att besvära sig öfver de nya på- 
lagorna, och sedan sätta sig i rörelse 
mot dera, då England ville genomdrif- 
va dem med våld. Före Stämpelakten 
voro de med England nästan i samma 
förhållande som Irland. Storbritan- 
nien drog genom sina monopolier sto- 
ra handelsfördelar af dem , och de- 
ras skatter och afgifter ökade egente- 
ligen icke de Brittiska statsinkomster- 
ne$ ty allt hvad som tullarne inbrag- 
te, och ännu mer, användes åter på 
Amerika, Att England hade ansenlig 
ga fördelar, var tillräckligt be vist ge- 
nom tullregisterna, vidare derigenom, 
att de Amerikanske handelsmännen 
alltid blefvo skyldige Britterna stora 
summor» och slutligen genom den sto- 
ra penningebrist , som, oaktadt den så 
vidsträckta handeln, herrskade i alla 
kolonier. Som nu England fordrade 
endast af dem, och icke tillika af Ir- 
land och sina öfriga biländer, en af* 
gift till sina skulders betalande och si- 
na utgifters förminskning, sa blefvo 
de på visst sätt Brit tern e underdåni- 
gare än deras öfriga meduudersåtare^ 
underdånigare 3 an de förut varit,, De» 



* i 



nya taxan undergräfde, oaktadt dess 
efter utseendet ringa belopp, Ameri- 

. kanernes välstånd, och återförde dem 
tiil deras första fattigdom och torf tig- 
het. Medelst densamma betalte Ame- 
rika alltid ännu mer till England än 
förut blott genom den ofördelaktiga 
handeln» Äfven denna handel måste 
blifva ju längre, ju skadligare för 
Amerika, så som dess folkmängd till- 
tog,- och England beständigt mer iu^ 
»kränkte sina koloniers handel med 
främmande riken. Amerika behofde 
ärligen mer af de Brittiska varorna , 
hvaremot utförseln af dess egna pro- 
dukter till England icke steg i samma 
förhållande, ej heller kunde stiga. Slut- 
ligen kunde Nordamerikanerne förut- 
se, att stämpeliaxan ej länge skulle 
blifva den enda afgiften, som de be- 
talte till England, utan att sannolikt 
flere snart skulle följa derpå, så snart 
England blott en gång smakat förde- 
len deraf, att kunna kasta en del af 
sina bördor på Nordamerika , och så 
snart ett Parlamentsbeslut, oaktadt al-r 

'*a motsägelser af kolonierna, var till- 
räckligt att belasta hälften af den nya 
verlden med en pålaga y för att öka 
Engelska inkomsterna. Räknar man 
till allt detta äfyen det, att så stora 

£> 7 



Philadelphia bes lote till och med att 
icke lörr betala Engelska skuidfordi in~ 
garne än Stämpelakten var upphäfven r 
Om dessa och andra bevis på det i 
Amerika allmänt lierrskandc» miss- 
nöjet öfver de nyaste Parlamentsför- 
ordningarne erhöll man i England 
tidig underrättelse gen r >n Staihallarne 
och Hotvets vänner. De förstnämnde 
gårvo iferjemte tillkänna omöjlighet* 
att genom sitt anseende ocii sin 
kunna öfvervinna den allmänna mot— 
sträfvighelen mot Engelska regeringen; 
Engelska handelsmännen ingåfvo Före- 
ställningar om handelns och mani*— 
fakturerats förfall ? emedan kolonier- 
na afh-rutit all handel med Storbri- 
tannien, och oppositionspartiet i Par- 
lamentet skildrade följderna af Stäm- 
pelakten ined svarta dystra färgor c 
profeterade Englands undergång, om 
Regeringen skulle yrka dess verk- 
ställighet- Parlamentet tog derföre 
Amerikanska angelägenheterna till 
hufvtidämue fcr sina rådplägningar, och 
beslöt, att på det nogaste undersöka 
koloniernas frihetshref r alla Parlamen- 
tets äldre och nyare Förordningar 
angående kolonierna , oeh allt som 
kunde sägas mot och med den så hä£* 
tigt bestridda taxaticuoiättigheten» 



Man inlät sig med några kolonier 
j underhandling, ach då var det som 
FranTclin (denna sina landsmäns ilri- 
ga och varma försvarare, a» oi An*e- 
rika nästan endast har alt tacka för 
sin frihet , och af h vilkens skrifter 
Kongressen till största delen lånat si- 
na skäl till Nordamerikanska 2 äiiighe- 
t er nas försvarande mot England) hlef 
athörd af några Underhusets kommit- 
terade om de då varande rörelserna i 
kolonierna och om hans landsmäns 
meningar angående Stämpelakten» Des- 
sa Parlaments-underhandlingar skedde 
alldeles under Ministerens inflytande, 
som bestod af koloniernas varmaste för- 
svarare, som ansågo Stämpelakten och 
andra den Brittiska regeringens för- 
ordningar för lika så orättvisa och 
stridande mot konstitution som kolo^ 
merna , och för hvilka dessa åtskilliga 
gånger betygat sin erkänsla derföre, 
att de så verksamt försvarat sina brö- 
der på andra sidan Atlantiska hafvet. 
Detta Ministerium, som styrde Brit- 
tiska statsrodret från den urte Juli 1765 
till den ao:de Juli 1766, af vek i allt 
från Greenvilles grundsatser, åskå- 
dade tålmodigt oroligheterna, som be- 
ständigt mer utspridde sig i ^merika, 
och i stället att med eltertryck ge- 



norndrifva Slämpelakten , eller, såsoro 
det först skedde efter téstormen i Bo- 
ston, bestraffa den af missnöje upphetsa- 
de pöhe f k. utsväfningar , upphäfde det 
snarare, (ill bevis af sin popularitet, 
Stampelaklen den i5:de Mars i;66 ; 
frikallade tillika Amerikas invånare, 
soin deltagit i de Engelske tuilbetjen- 
ternes misshandlande och i andra vald- 
samh?ier, från det förfjenia straffet, 
och förklarade, att alla Öfverheten 
tilliogade förolämpningar skulle vara 
och förblifva glömda. Men detta Mini- 
sterium, som vid de i England så van- 
liga Mmisterför ändringarne var hos 
allmänheten bekant under namn af 
Rockinghamska partiet, eyiådde på in- 
tet sätt sitt ändamål. Stampelaktens 
upphäfvande väckte väl stor fägnad i 
kolonierna, men en dervid bifogad 
klausul, hvaruti Parlamentets hittills 
i England af många bestridda rättighet 
att taxera kolonierna Mef laglig, för- 
bittrade koloniernas glädje. Deras fruk- 
tan att framdeles bl i f va undertryckta af 
Engelska taxor och afgifter ökades r 
man mottog akterna med vit slags för- 
trytelse, och i Connecticut gick man 
så latJgt, att man genom bödeln lät 
uppbränna Sfämpelaktens abrogation, 
för denna förhatliga klausuls skull* 



Man gjorde sig öfverallt i Amerika 
den föreställningen, att England blott 
hade uppskjutit Amerikanska pålagor^ 
na till en beqvämligare tid, och derva- 
rande statsprofeter spädde oundviklig 
fattigdom och slafveri, om England 
en gäng skulle utofva sin rättighet» 1 
sjelfva verket begick Ministerium ge- 
nom Abrogationsakten ett stört stats- 
fel; genom denna räddhaga och otidi- 
ga efterlåtenhet retades koloniernas 
motsträfviga tänkesätt ännu mer; ko- 
lonierna lärde känna Brittiska författ- 
ningens svaga sida och fordelarne af 
att förena sig med ett af de statspar- 
tier, som i England oupphörligt arbe- 
ta mot hvarandra. Få Amerikaner 
tänkte da med alfvar pa att skilja sig 
från England, och man höll det i 
några provinser, om icke för skyldig- 
het, åtminstone för enligt med om- 
ständigheterna, att antaga Stämpel - 
akten. I Connecticut ville man verk- 
ligen införa det Engelska stämplade 
papperet vid domstolarne, då under- 
rättelsen om dess upphäfvande, eller.» 
såsom detta lands fanatiska svärmare 
sade, om segren öfver djuret och dess 
tecken, förstörde alla fredliga beslut. 
En annan förordning af samma Mi- 
nistrar, angående garnisonerna och 



92 



miKiäriska inqvarteringen i kolo:, 
na, gaf snart sedan anledning till nya 
stridigheter. England förstärkte icke 
blott här och der sina garnisoner , 
utan äskade äfven, att invånarne, 
som icke voro vane vid något sådant, 
skulle Staga sig Engelska tropjjarnes 
förplägning. Provinsen Newyork vä- 
grade icke allenast att göra detta, 
utaji denna provins förkastade äfven 
garnisonerna såsom tvångsmedel, hvar- 
igenom Parlamentet en gäng torde 
genomdrifva sina beslut i kolonierna, 
om de såsom det skedt med Stämpel- 
akten , någonsin skulle våga att icke 
«rkänna Brittiska öfverväldet. För 
att derföre straffa provinsen Newyork, 
upphäfde Parlamentet den hittills va- 
rande Regeringsformen och Lands- 
kollegierne i provinsen, fråntog Hög- 
sta Rådet och Underhuset lagstiftande 
makten, förböd Siålhållaren att sam- 
mankalla dessa Påo vincialförsaml in- 
går , förklarade allt, hvad en sådan 
kanhända sjelfmant sammanträdande 
deputation kunde företaga emot Par- 
lamentsakterne, utan all kraft och 
verkan, och förorsakade på sådant 
sätt en fullkomlig stockning i alia pu- 
blika ärender. 



Följande aret 1767 företog Stor- 
britannien åler några förändringar i 
Amerikanska tullväsendet, och oak- 
tadt dylika fordom ofta nog blifvit 
gjorda af Brittiska Parlamentet, kolo- 
nierna äfven aldrig hade besiridt dess 
rättighet att inrätta tullväsedet i Ame- 
rika till Storbritanniens fördel; så vo- 
ro likväl sinnena ännu så upphetsade 
af Stämpelakten och Storbritanniens 
hemliga afsigter att draga skatter af 
kolonierna, att oroligheterna å nyo bör- 
jade öfverallt; man satte sig emot tull— 
betjeningens visitationer, och sökte att 
uppmuntra de mot England bäitre 
sinnade invånare, genom den lyckliga 
framgång som deras hittills gjorda be- 
mödande mot Stämpelakten haft, att 
med lika ifver och eftertryck gö- 
ra gemensam sak äfven mot denna 
nya Tullförordning. Genom denna 
förordning blefvo de hittillsvarande 
tullafgiftej na på glas, blyhvitt, färgor 
och papper förhöjda, men deremot 
den hittills vanliga tullen på te af 
12 Pence förminskad till 4 Engelska 
Pence. 

Bostons handelsmäns klagan öf- 
ver den nya tullen, och Nya Eng- 
lands invånares uppmuntringar att icke 
längre tåla Storbritanniens tyranni,' 



qtat) ståndaktigt försvara friheten, för 
hvilkens fullkomliga åtnjutande deras 
fader hellre valt den nya världens 
ödemarker än vistandet i England, fun- 
no bifall öfverallt i kolonierna. För 
att röinska åtgången af ofvannämnda 
rned högre tull belagda utländska va- 
ror, beslöt man att i landet anlägga 
pappersbruk och glasbruk, och att 
gemensamt inlemna föreställningar till 
Engelska regeringen. Hofvet ansåg 
den konfederation, hvarigenom Nya 
England sökte förena alla andra pro- 
vinser mot moderrtaten , och snart 
nog förenade, såsom förebåd till ett 
uppror. Ty hvarje provins kunde väl 
ensam öfverlemna Parlamentet före- 
ställningar mot d^ss beslut och för- 
ordningar; men att göra gemensam 
sak med andra i samma afsigt, eller 
att reta dem till ruotsträfvighet mot 
England , var lagstridigt ocli ovanligt 
före~ oroligheterna i Nordamerika öfver 
Stämpel- och Parlamentsakten, I det- 
ta afseende fordrade Kungliga Ståthål- 
laren i Massaetrasetsbay , att provin- 
sen skulle ur sina jurnaler utpiåna de 
cirkulärbref f b varigenom den kallat 
de andra till föreningen mot England, 
och i allmänhet upphäfva all förbin- 
delse med de öfriga kolonierna» Me» 



åe vägrade att göra detta; der före 
förböd han Ständerna att hädanefter 
hälla sina sessioner eller landtdagar. 
Församlingen upphäfdes, liksom det 
äfven förut skedt i Newyori , och i 
allmänna angelägenheter fick ingen ting 
vidare företagas , förrän en ny folks- 
församling blifvit sammankallad. Ehu- 
ru Ståthållaren var berättigad nog till 
detta steg, och han i detta fall icke 
gjorde mer, än då Konungen i Eng- 
land upplöser ett mot Hofvets afsig- 
ter stridigt Parlament, äfven i alla 
Kungliga Amerikanska pro vinser, folks- 
församlingar, som varit emot Eng- 
lands afsigter, blifvit upphälda utan 
klander, så kom mö likväl kolonierna 
härigenom i en utomordentlig jäs- 
ning. De flesta försvarade Massaehu- 
setsbays invånares uppförande, och 
beskyllde Ståthållaren för orättvisa och 
tyranni, men England för den afsig- 
ten att vid alla tillfällen undergräfva 
Amerikanernes friheter. Men för att 
förskaffa sina föreställningar och be- 
svär mer eftertryck, beslöts att af- 
bryta handeln med England , och den 
af de förnäma upphetsade pöbeln fort- 
for, i synnerhet i Boston, att beskyd- 
da srayghandlarne och att våldsamt 
störa Brittiska tullbetienterna i ut- 



Cfningen af deras pligt, så alt des- 
se måste söka beskydd "på Engelska 
skeppen* 

Hittills hade å Engelska sidan in- 
ga alfvarsamma matt blifvit tagna till 
all dämpa Nordamerikanska orolighe- 
terna, som Stämpelaktens upphäfvan- 
de endast förökat. Regeringen våga- 
de länge icke att genom troppar be- 
skydda sitt redan några år angripna 
öfvervstlde i kolonierna och eftertryck- 
ligt straffa lugnets förstörare och huf- 
vudmännerne för de missnöjde , eme- 
dan icke bio! t i privatskrifter, utan 
afven i Parlamentet, hvarest Ameri- 
kanerne hade många vänner, de be- 
ständigt skildrades såsom lidande, h vil- 
ka voro tvungne att försvara sin fri- 
het mot Englands förtryck. Men slut- 
ligen, då längre efterlåt enhet endast 
tycktes gifva missnöjet och de dagli- 
gen tilltagande oroligheterna mer fö- 
da, beslöt Regeringen att sända trop- 
par till Massaehusetsbay, emedan här 
icke blott enskilde invånare, utan 
största delen af provinsen sträfvade 
efter egenmäktigt oinskränkt välde, 
och iipprorsandan härifrån utspridde 
sig genom skrifter, predikningar och 
utskickade till de anda provinserna, 
Me» dessa troppar, h vilka blott be- 
'4? stodo 



97 

stodo af några regementer, voro långt 
itiån tillräcklige till att återställa lug- 
net, och provinsen, understödd af op- 
positionspartiet och ett sällskap, som 
utgåfvo sig för patrioter och kallade 
sig frihetens försvarare {Supporters of 
the Bill of Rights # ) , vägrade att lem- 
na Engelska tropparne inqvartering. 
Massachusetsbay åberopade sig en för- 
ordning at Konung Vilhelm llLdje, 
enligt hvilken inga regulära troppar 
fingo hållas utan Parlamentets sam- 
tycke hvarken i Storbritannien eller i 
dertill hörande länder* Genom den- 
na invändning sattes dess Provincial- 
församling i samma förhållande som 
Brittiska Parlamentet, och man me- 
nade, att liksom Brittiska Parlamentet 
icke skulle tillåta Konungen att hålla 
mer troppar i England än det beviljat 
honom, $å kunde provinsens invånare 
likaledes sätta sig emot de mot deras 

E 

*) Detta sällskaps ändamål var att i. Par~ 
lamentet ståndaktigt försvara koloniernas upp"* 
förande och. eftertryckligt bestrida alla Rege- 
ringens mått emot dem. Besse ifrige patrio- 
ter blefvo betaide af Amerika för deras nit, 
och bland andra beviljade Underhuset i Caro- 
lina år 1769 detta sällskap en summa af i5oo 
Pund Sterling, ehuru denna" provins förebar 
den största penningebrist till andra utgifter. 



^?ilja öfversända tropparnes hiqvarfe— 
ring. Emedan provincialförsamlingen 
i Massachusetsbay då var upphäfd, 
och de missnöjde icke visste, om 
.Ståthållaren så snart åter skulle ut- 
skrifva eji Uandtdag, så togo de sig 
öen friheten att sammankaJla provin- 
sens Landtdag elder de vanligtvis der- 
■Jill iorordnade -deputerade* lör .att ta- 
ga tjenliga mått mot Engelska garni- 
sonen i Boston. Emedan denna för- 
samling kom tillsammans på helt an- 
nat sätt än vanliga Landtdagar, utan 
Kungliga Ståthållarens vettskap. äfvem 
i hela formen afvek från fordna Landt- 
dagar, så gåfvo de densamma icke det 
vanliga namnet Jssembly (h varunder 
eljest i Nordamerika hvarje proyins 
Underhus förstås ) utan Convention» 
Engelska .tropparne hade emedlertid 
inqvarterat sig i Boston, men emel- 
lan dem och invånarne förefölio dag- 
ligen trätor och slagsmål, Soldaterna 
voro icke en gång säkre på sina po- 
ster, och man sökte förleda dem till 
att rymma. Utom Boston rustade sig in- 
vånarne i denna och andra provinser, 
liksom Amerika skulle vara hotadt af 
fiender ; landtmilisen sammandrogs, 
öfvades i vapen, och midt under fre- 
den såg man ofverallt endast krigiska 



99 



tillrustningar. På de föreställningar* 
som deröfver utgingo från de Kung- 
liga Ståthållarne, gjordes intet atseen- 
de , och på ingen ort bemödade sig 
Magistmtspersonerne att straffa de 
stundom förefallande pöbelutsväfnin- 
garne och de ofta xnot de Kungliga 
tjenstemännen eller Brittiska parla- 
mentets anhängare föröfvade fiendt- 
ligheter. Storbritannien fann sig der- 
före nödsakadt att sjelf beskydda sina 
vänner och undersåtare för sådana 
oförrätter, och förnyade i denna af- 
sigt en gammal, under Hindrik VIIT:de 
utfärdad Parlamentsförordning , mm 
som för ingen del hade önskad ver- 
kan, och gaf de redan of ver förut 
utgångna Parlamentsförordningar miss- 
nöjda kolonierna ny anledning att på- 
dikta moderlandet de fiendtligaste tän- 
kesätt mot Amerika, Enligt denna 
akt skulle, ifrån år 1769, alla mot 
Engelska regeringen i kolonierna be«* 
gångna förbrytelser icke straffas der,» 
utan i England. Förordningen blef 
väl, så mycket vi vete, icke noga ef- 
terföljd, men den uppväckte emedler- 
tid , med Brittiska parlamentets hit- 
tills varande uppförande, den icke all- 
deles ogrundade farhågan, att Eng- 
land kanhända i kraft af den torde 

£ 2 



pl en blott misstänka fängsla de Re- 
geringen obehagliga personer, och. på 
detta sätt beiöfva kolonierna deias iv- 
rigaste försvarare eller invSnare af in- 
flytelse, och Nordamerikanernes per- 
sonliga säkerhet således skulle blifva 
blottställd for den största fara. 

Om dessa och andra förordnin- 
gar fortfor stridigheterna mellan 1 l 
partierna ifrån i~6y till rfi, utan 
att England försökte alfrars amma me- 
del till dej as biiäggande, eller att ko- 
lonierna afveko frän deras en gäng 
antagna och efter deras mening må c 
faldigt bekräftade sats, att Storbritan- 
nien sökte att förtrycka k na. 
De ansågo i detta fall, och ca Eng- 
land i sitt förfarande snarare gick län- 
gre ån eftergaf, enjfullkomlig söndring 
frän detta Rike, icke blo!t såsom m 
lig. utan såsom nästan oundviklig* 
Dertill bidrogo Pi ovmcialför samlin- 
garnas dagligen tilltagande tvister icke 
litet; intet heslut togs, utan Stafhål- 
larne erforo mot>träi vighet, som plä- 
gade siutas med församlingarnes upp- 
lösning. Men de fu no de nya foiks- 
församlingarne, som likväl sedan må- 
ste san: mankallas, icke det ringaste 
beredvilligare att efterfölja Brittiska 
Parlamentets förordningar , emedan 



IOI 



provinserna alltid pjägade välja såda-* 
na deputerade i Ö?ver~ och Under- 
huset, om hvilkas med den allmänna 
rösten öfverensstäminande tänkesätt de 
voro öfvertygade. Olyckligtvis blef 
England vid denna tid s\e\( inveck- 
ladt i åtskifliga inhemska tvister, som 
mer åtirogo sig Regeringens uppmärk- 
samhet än oroligbeterna i kolonierna, 
och angående hvilka di icke de rätta 
nödiga anstalterna vidtogos. England 
iiotades ar »770 med ett krig för 
Faiklandsöarnes skuld, som Spanien 
våldsamt intog, och vid samma tid 
uppväckte de nu mera glömda målen 
med den beryktade Wilkes oroliga 
heter, som voro mer än blott pöbelns 
utsväfningar eller oppositionspartiets 
vanliga rörelser. 

Det vigtigaste , som inom denna 
tiderymd föreföll i Amerikanska stri- 
digheternas historia, var en ny förän- 
dring af den år 1767 på glas, papper 
och färgs to ffcrr lagda tullen. Denna 
blef på Brittiska handelsmännens an- 
sökning upphäfd, hvilkas handel då 
började "minskas, i anseende till de^af 
kolonierna fattade beslut. Men den 
ofvamiämnda iétullen fordrades na 
som förr. Engelska Ostindiska Säll- 
skapets dåvarande förvirrade tillstånd 

E 3 



gjorde detta på visst sätt nödvändigt- 
Det betalte till Staten årligen df^n an- 
senliga summan af 4oo,ooo Pund Ster- 
ling för sitt privilegium; men det led 
genom de öfver Téakten i Amerika 
uppkomna stridigheter stora förlaster 
i sin handel med denna vara. låg- 
land var derföre pligtigt att, så myc- 
ket möjligt var, återställa den. Före 
denna Teakt voro väl redan kolonier- 
na föi bundna att endast dricka Engelskt 
Ostindiskt Té , men emedan smyglNin- 
deln var mindre inskränkt, innan de 
nya tullordningarne infördes, och de 
kunde köpa *éet af främmande natio- 
ner för bättre pris än i England (eme- 
dan ingen tull betaltes i Amerika för 
det främmande théet, men för det 
Engelska redan i London erlades en 
Skilling för h varje skalp.)» så nyttja- 
des i Amerika mer flammande än 
Engelskt té. För att nu hindra den- 
na smyghandel', som Amerikanerne 
drefvo med Danska och Holländska 
Ostindierarare, till Engelska inkom- 
sternas och Engelska Ostindiska Säll- 
skapets förfång» upphäfdes den 1767 
förändrade tétullen icke tilllika med 
de nya afgiherna af de andra upp- 
räknade varorna . utan den förblef och 
uppbars i Amerika, men förminska* 



des derjemte till två tredjedelar, si 
att för ett skålpund te, lör hvilket 
mail eljest i London betahe en Skil- 
ling i tull, nu i Amerika vid land- 
ningen icke erlades mer än fyra Pence» 
Ehuru nu Amerikanerne genom denna 
förordning kunde dricka ié för billi-' 
gare pris än förut, .så besvärade, de 
sig likväl deröfver öTvérljudt, och 
téiiandiarne, som tillika med smvgr 
handlarne förlorade ganska mycket ge- 
Bom Parlamentsakten, öl vcrtalade in- 
vånarne att sälta sig emot densamma,' 
liksom emot Slämpelakien. De före- 
ställde tétulien i~ Amerika såsom en 
pålaga^ hvarmed England* böljade vtf> 
ö£va sin taxationsrättighet ;,, och att 
hvar och en, som betalte den , derige- 
nom gjoHe sig förbunden till alla till- 
kommande Engelska utlagor. Emed- 
lertid urskulda de med denna taxa 
förknippade våldsamheter på visst sätt 
de snart derefter påföljande orolighe- 
terna i kolonierna. Tétulien var väl 
förminskad, rnen med densamma vo- 
ro många ölägenheter förenade, och 
denna tall kunde verklrgeo en gång 
blifv a li&a så skadlig för kolonierna 
som Saltpålagan fö:- Franska underså- 
tarna Ty genom Téakten af år 1775 
erhöll Qötiudiska koinpagnjet tillika 

E 4 



fémonopolium med alla dtrss skadliga 
följder. Förut förskrefvo Amerikan- 
ska handelsmannen sitt té från Eng- 
land ; men nu skickade kompagniet 
léet på sina skepp till Amerika och 
sålde det der i parti och minut. Det 
höll sina Faktorer i alla handelsstä- 
der, som undandrogo dervarande köp- 
män och krämare en stor del af de- 
ras näringsfång. Dessutom kunde det 
sälja sitt té för så högt pris som det 
behagade, enaedan tullbetjenterne på 
det sorgfälligaste förhindrade den främ- 
mande införseln, och den som ville 
dricka té, blott kunde köpa det för 
det af kompagniet efter behag bestäm- 
da priset. På detta sätt kan kolonier- 
nas eljest i Europa obegriptiga mot- 
sträfvighet mot den verkligen förmin- 
skade fétullen förklaras, och att de 
lättade det besynnerliga beslutet att 
hellre icke dricka något té, än att kö- 
pa det af Ostindiska kompagniet på 
de dem af Parlamentet föreskrifna vil- 
kor. Smyghandlarne ledo genom den 
nya tullen ännu mer, och deras kon- 
traband blef dengenom alldeles stördt. 
Emedan Engelske tullbetjentnne blef- 
vo talrikare och nogare, kunde de 
Icke nu som fordom införa sitt té 
utan tull ; ej heller hålla samma pris 



som Osiindiska kompagniet, åtminsto- 
ne icke sedan år ifföi och dessutom 
förminskade faran att för ofta blifva 
ertappade med deras kontraband de- 
ras hittills hafda vinst. De underlä- 
to derföre icke att skildra Téakten pa 
det förhatligaste sätt, och de funno 
så mycket lättare bifall, som man 
då redan i kolonierna var van att 
se alla Engelska regeringens förord- 
ningar i drn clordelaktigaste dag, 
Deriöre lato många invånare i Nya 
England . utom ofvannämnda beslut 
att icke dricka något té, till och med 
öfverlala sig att offentligt uppbränna 
sitt téförråd. I de andra provinserna 
tog man lika steg mot Ostindiska kom- 
pagniels tehandel. I Philadelphia blei 
det förbudet iov loisarne *att ledsaga 
téskepp in i Delawaré, och i Boston 
tvingade in vi nar nes enhälliga beslut 
att icke dricka té dem att med o för-' 
räuadt ät ende segla, till England. Men. 
tullkammaren lät dem icke afsegla, och 
Engelske Guvernören vägrade dem 
pass. Emedan invanarne enaedlertid* 
fruktade, alt teet kifriclé, oaktadt de- 
ras nat vakter, hemligen f#ras i land 
och säljas, så vågade någre den i8:de 
Dec. 1775 den namnkunniga iéstor- 
men, som blef signaien tiil borgerliga 

E 5 



kriget , hvaruti Nordamerika efter en 
åttaårig, ofta tvifvelaktig strid slutli- 
gen erhöll sin sjelfständighet. 

På denna dag öiverföll en hop 
beväpnade invånare, klädde somMo- 
hawk-Indianer, tre i stadens hamn 
liggande téskepp och kastade inom få 
timmar deras laddningar, som besto- 
do af 542 kistor té, i hafvet. I an- 
dra städer torde Ostindiska kompag- 
niets skepp hafva rönt ett lika öde, 
men de seglade bort med sina ladd- 
ningar, eller afgåtvo försäkran att icke 
föra sitt te i land; likväl blef Ostindi- 
ska -skeppet London öfverfallet i New- 
york j likaledes af förklädda mansper- 
soner, och 18 kistor kastades i hafvet. 
Magistraten i Boston och andra han- 
delsstäder afböjle icke dessa oordnin- 
gar j och på Engelska befälhaf vårens 
besvär, urskuldade de sig dermed , att 
upphofsmännerne voro dem obekante. 
Men i England väckte dessa våldsam- 
heter ett större uppseende än alla före- 
gående oroligheter, och som Parla- 
mentet just var fcrsamladt, då första 
underrättelsen ankom om téstormen i 
Boston och om Amerikanernes en- 
hälliga beslut, att icke låta Ostiudiska 
iornpagniets te föras i land, så fram- 
lades inför detsamma alla papper, 



bref och raporter om denna händelse; 
Båda husen komrno slutligen efter åt- 
skilliga häftiga debatter till det be- 
slutet att visa alfvar mot Bostons- och 
Massacusetsbays invånare, för att ge- 
nom Bostons bestraffning, afskrärka de 
andra kolonierna fiåu dylika förbry- 
telser. I denna afsigt utfärdades fyra 
Parlamentsakter mot Amerika, men 
h vilka af kolonierna aktades lika så 
litet^som de föregående: och som man 
egenteligen kan anse såsom hufvud- 
orsaken till de uppenbara fiendtlig- 
be ter nas utbrott f koloniernas krigs-* 
förklaring och deras fullkomliga sön-* 
dring från England. 

Genom den första Akten t i 11 spär- 
ra des Bostons hamn, och all handel 
och sjöfart på denna strid så länge iör- 
bods, till Ostmrfiska kompagniet er- 
hålUt ersättning för sin skada^. sä län* 
ge skulle endast fartyg med ved och 
lifsmedel tillåtas att inlöpa i Boston» 
Parlamentet trodde,, att handelns^för-* 
loi^nde, denna nya Engelska hufvud-* 
stads enda näringsgren-, skulle sannolikt 
förmå de förnämsta invånare eller de 
köpmän, som icke tagit någon del i 
d<* hituKs fattade besluten mot Stor- 
britannien, att ölveriala sina lands- 
män till skadeersättning och till ior~ 

E 6 



likning med England. Men sinnena 
voro redan för mycket upphetsade, 
©ch mänga invånares öfrertygelse , att 
de voro tvungne att våga allt för sin 
frihet, jemte iroppet att erhålla bi- 
st åad af de andra kolonierna, förinta- 
de alla Engelska regeringens förhopp- 
ningar. Boston beslöt att förr lida 
allt, än a* t eftergifVa i striden med 
England, och det uppmuntrade de öf- 
riga kolonierna genom sitt exempel 
att gemensamt förevara deras frihet. 

I kraft af den andra Akten, som 
likaledes angick endast Massachusets- 
bay, emedan de djerfvaste beslut mot 
England blifvit fattade i denna pro- 
vins , och den genom sin motspänstig- 
het mot alla Engelska befallningar 
gifvit de andra kolonierna efterdömé 
att göra detsamma, skulle mord och 
andra högnjålsbrott, som Kungliga 
tjenstemän och Magistratspersoner kun- 
de begå i deras em bete, icke undersö- 
kas nid denna provins ordentliga dom- 
stolar, utan i en annan provins eller 
i England. Fruktan att blifva döm- 
de af partiske domare (hvilka, liksom 
de fles-te invånare, ansågs alla tull- 
b^ t j en ter, Engelska troppar och be- 
fäihafvare såsom personer, utorn la- 
gens skydd 5 emedan deras närvaro 



gatte provinsens rättigheteter och fri* 
heter i fara) afhöll hittills flera perso- 
ner, som egenteligen måste vaka öf~ 
ver allmänna säkerheten, att förvalta 
sitt embete, och derföre hade h var- 
ken landt- eller sjötropparne hmdrat 
téstormen. Amerikanerne kallatie väl 
dea nya Akten en förordning för att 
beskydda o civ befria från straff alla 
dem, som vid de undertryckande 
Parlamentsakternas verkställande skul- 
le begå ett mord. Men delta var, så- 
som man lätt kan finna, icke Engel- 
ska regeringens afsigt, utan händelsen 
med Kapiten Preston i Bosion gjor- 
de en förändring i domstolarne och 
lagskipningen nödvändig. Pöheln ha- 
de långt före téstormen anfallit en 
skyltvakt vid tullhuset med hotelser 
och våld. Preston kom honom med 
högvakten till hjelp, och ehuru han, 
s förböd sitt kommando att gifva eld, 
sa sköto likväl några af vakten, eme- 
dan pöbeln angrep den ined stenav 
och påkar, och dervict oupphörligt 
ropade att gifva eld. Derigenom Mef- 
vo någre af de upproriske skjutne, 
och Kapilenen sedan anklagad såsom 
mördare inför civildomstolame. Åt- 
skillig! falska vittnen aflade ed ilei}^^ 
att Kapitenen befallt sitt folk gii^a 

K 7 



eld , och utan Överdomarens synner- 
liga sorgfällighet hade han k&nhfrida 
af de partiska edsvurna blifvit dömd 
såsom mördare. 

Tredje Akten var ännu farligare 
för provinsen Massachusetsbay. Den 
förlorade derigenom en vigtir klenod 
i sin författning. Ty i ställt l att den- 
na hittills till större delen varit demo- 
kratisk, såsom i Rhode- Island och Con- 
necticut, så delades regeringen nu mel- 
lan Monarki och Demokrati, och Brit- 
tiska parlamentet erhöll härigenom li- 
ka makt som i de så kallade Kungli- 
ga provinserna. Massacusetsbays Öt~ 
verluis, eller Gu vemörns Råd, hade 
hittills blifvit valdt af folkets repre- 
sentanter i Underhuset bland des3 med- 
lemmar, och var derigenom alldeles 
beroende af folket» Så snart folket 
fann v att någon af Rådet icke handla— 
de efter Underhusets grun Isattser, el- 
l*r under dåvarande oroligheler icke 
höll Englands befallningar för så oräit- 
visfä och tyranniska, som de öfrige, 
plägade man vanligtvis vid nästa folks- 
församling aflägsrfa en så lilet popu- 
lär ledamot ur Q.Verhuset. Nu skul- 
le Ö vérhusets medlemmar utnämnas 
if?å i England Engl m r J ville genom 
d^xina förändring belria Rådet ( som 



jemte Guvernören förde regeringen, 
ifrån sista församlingens slut ända till 
den nya Landtdagen) ifrån dét herr- 
skande folkspartiets inflytelse; men 
gick å den andra sidan för långt, då 
det gjorde ÖfVerhuset, som Hofvet 
nu kunde sätta af och till, beroende 
af sig. Konungen yar väl berättigad 
att göra dylika förändringar, och ha- 
de åtskilliga gånger företagit dem , så- 
som bekant är af Amerikanska histo- 
rien % men förmodligen hade denna 
Akt mindre upphetsat Massachusets- 
foays invånare, om nya Rådet behållit 
sina embeten för lifstiden, och Hof- 
vet genom den nya akten erhållit 
mindre inflytelse i provinsens Öfver- 
hus. Delta senare uppretade inva- 
narne: de befarade, att Hofvet ville 
•trygga sitt öfverväide mot alla till- 
kommande anfall af folkpartiet i ko- 
lonierna endast derföre,- att det fram- 
deles måtte kunna efter behag förän- 
dra koloniernas gamla författning, 
liksom det hade gjort i Caiiada. Den- 
na akt blef likväl icke satt i verkstäl- 
lighet. England utnämnde' väl 56 Råd 
i denna provins, men folket i vingade 
åiskillige alt nedlägga sina embelen och 
hotade andra med förlusten af deras 
egendom; h vårföre de fleöte antingen 



undanbödo sig denna ära eller fin* 
go under Engelskt beskydd bekläda 
sina ernbeieii i provinsen, men utan 
makt 

Sista Parlamentsakten var Que- 
beesakten , som egentligen angicE Ca* 
nåda. Medelst densamma erhöll den- 
na provins en- ordentlig författning» 
hvarom Brittiska Ministerium hittills 
icke hade kunnat förena sig med in- 
vånarn e, som till si orre delen voro 
Fransoser. Nu meja blefvo Romersk. 
Katolska religionens bekännare i Ca- 
nada befi iade Från alla Engelska tvangs • 
lagar. De blefvo genom denna Akt 
berättigade till alla ernbelen och vär- 
digheter, och kunde till och med väl- 
jas till Rad i ÖFverhuset. Vid rätter- 
na behöllo Franska lagarne deras kraft r * 
och den för Britterne så vigtiga egen- « 
heten i deras statsförfattning, dom ge- 
nom edsvurne, förklarades för icke 
nöJväid g i borgerliga processer, utan 
det berodde al parternes fria vilja, 
öm de ville blifva dömde på sådant 
sätt, eder icke* I allmänhet erhöll 
Canada år 1774 en med Brittiska- ko- 
lonierna alldeles olik författning- Ko- 
nungrn tillsatte här ett Öfverhus af 
17 till 25 personer $ men ett Under- 
hus; h varigenom, h varje fri man del« 



H3 



tog i regeringen, och folket erhöll sa 
stor makt och inflytelse, sammankal- 
lades alldeles icke. Ehuru Canada icke 
stod. i någon förbindelse med de öiri- 
ga provinserna, och den nya författ- 
ningen icke uppväckte de oroligheter 
som i England , sä gaf den deremot 
anledning till stora klagomål i alla 
provinser, och till och med större än 
alla ..Parlamentsakter, som angtngo 
Massaehusetsbay. Man skildrade åea 
Katolikerna meddelade friheten såsom 
den största fara, h varmed Protestan- 
tiska religionen kunde hotas, emedan 
man i England och kolonierna var 
van att anse Katolikerne såsom de- 
spotismens vänner och befordrare. 
Franska lagars införande och den 
upphäfda domen genom edsvurna för- 
kastade man, såsom stridande mot 
Konstitutionen. Men i synnerhet fann 
man afskaffandet af Underhusets makt 
i Canada farligt, och ansåg detta som. 
första steget, som Engelska regerin- 
gen vågade, för att i kolonierna on« 
dergrätva borgerliga friheten , som så 
mycket 'berodde af den demokratiska 
föi fattningen. Ernedlertid voro de 
förändringar, som Storbritannien ge- 
nom Quebecsakten gjorde i Canada för 
ingen del så nya och oerhörda, som 



3e missnöjde i Parlamentet och Ne 
amerika påstödo; och samma patrio- 
ter, som 1774 uf^åfYo Quebecsakten' 
för så vådlig for Brittiska ocJi Ameri- 
kanska friheten, hade några år förut 
stilla åskådat, att Katolska invånarne 
i Grenada erhöllo lika friheter som 
Canadierne denna gäng, och att in- 
tet Underhus skulle sammankallas i 
provinserna Ost- och Veslflorida, äf- 
ven aldrig sammankallades, då den så 
kallade Kungliga Regeringen infördes. 
Genoai den nya Akten upphäfdes i 
Cauada ännu ett annat vigfigt stöd 
för den Brittiska friheten. Habeas- 
Corpusakten, som tryggar Britternes 
personliga frihet mot de stores och 
mäktiges våld, och dei igenom medde- 
lades Guvernören på visst -sätt makt 
att betjena sig af de i Frankrike for- 
dom vanliga Lettres de eachet. Intet 
under således, att kolonierna, som 
redan trodde sin frihet och författning 
vara i fara vid andra mindre skadli- 
ga Parlamentsbeslut, hlefvo genom 
Quebecsakten och de med densamma 
i Canada införda pålagor ännu mer 
stärkte i föresatsen att alldeles göra 
sig frie fiån England. Boston biet, 
medan dessa Parlamentsförordninu r 
utfärdades, besatt af Engelska troppar 



#ch inneslutet från sjösidan. Men än- 
då förödmjukade sig ieke denna rika 
handelsstad, emedan den litade på 
hela provinsen Nya Englands och de 
öfriga kolonierna bistånd, äfven af 
dessa joafbr&tet uppmanades i alt icke 
genom sin eftergifvenhet bortskänka 
något af Amerikanska friheten. Gref- 
skapet Worcester uppmanade t ill 
ocli med sina invånare att. beskydda 
Boston mot Engelska tropparne» Vir- 
ginien utsatte dagen, på hviiken I ram-- 
nen skulle spärras, till en allmän bot- 
och böndag, och Maryland sände till 
staden en mängd lifsmedel till dess 
oförmögne invånares understöd. An- 
dra kolonier visade sig icke mindre 
ädelmodige mot denna, såsom man då 
trodde, för Amerikanska friheten li- 
dande stad. Carolina lät t. ex. utbe- 
tala till Bostons invånare de i New- 
york uppburna summor för några 
laddningar ris, och den Nyengelska 
staden Marblehead tillböd Bostons 
handlande sin hamn sina s-kepp och 
förrådshus , på det de måtte kunna 
fortsatta deras handel. 

Då slutligen flere troppar skicka- 
des till Boston, och Brittiske Ståthål- 
laren sammankallade den vanliga för- 
samlingen, i anseende till det i Massa- 



ehusefsfyay dagligen förstärkta förban** 
åei möt England, kommo invånarne 
derstädes öfverens att öfverlemna all- 
männa ärendernas förvaltning at sär- 
skilda kommissarier» De gaivo dem 
fallmakt alt i nödigt fall samman- 
draga landtmilisen, att lyfta pennin- 
gar till oförmodade utgifter och att. i 
allmänhet taga alla malt, som folks-* 
församlingen eljest plägade taga. De 
lato äfven kalla alla andra provinser, 
som lefde i lika oenighet med sina 
Staihållare som Massachusetsbay, alt 
träda i en nära förbindelse mot "Eng- 
land, och att, emedan England tyck- 
tes vara sinnadt att öfverväldiga ko- 
lonierna genom sina flottor, gemen- 
samt försvara sina rättigheter. På den- 
na kallelse beslöto tolf provinser att 
skicka deputerade till en ort, lör att 
hålla de i denna kritiska ställning nöd- 
vändiga rådplägningar. TiU samlings- 
plats utsågs Philadelphia. som ligger 
ungefär på lika afstånd fria de sö Ird 
och norra kolonierna, och nästan i 
medelpunkten af Nordamerika, Hvar- 
je provins kunde ditsända tvä till s-a 
depu-erade, men h vilka tillsammans icke 
hade mer än en röst. Af de depu- 
terade valdes en President, som för- 
de ordet; och som omböts årligen, 



eller med h varje session, Georgien 
trädde först år i 775 till detta förbund, 
men Nya Skottland ocli Canada. som 
likaledes uppmanades alt dellaga i för- 
eningen, ökade icke antalet af de ge- 
nom Sjelfatändighetsförkiai ingen ännu 
närmare förbundna tretton provinser- 
na. Denna Kongress, som höll sia 
session vid pass i två månader, och den 
26;te Oktober \ r ] T ]5 åter åtskiljdes, sat- 
te det väl ofta lättade, men aldrig 
rätt efterföljda beslutet i verkställig- 
het att afbryta all handel med Stor- 
britannien och Irland, ända tilis alla 
för Amerika skadlig?» Parlamentsakter 
blifvit upphäfda, och förmanade till flit 
och sparsamhet. Densamma öiver- 
sände föreställningar af alla kolonier- 
nas besvär till Konungen och Eng- 
lands invånare, men som blefvo utan 
verkan, emedan de försvarade Massa- 
chusetsbays uppförande, icke erbödo 
Ostindiska kompagniet någon ersättning 
för det förstörda teet , och åsyftade 
att uppvigla Storbritanniens invånare, 
till koloniernas förmån, mot deras 
egna Representanter och Regeringen. 

Som det tycktes, sökte väl kolo- 
nierna att förlika sig med England % 
men i sjelfva verket rustade de sig 
öiverallt att möta våld med \åid. 






Man öfvade landtmilicen i vapen: 
skaffade krut och ammunition in i 
landet, och Vifginien uppmuntrade 
sinn invånare genom ansenliga pre- 
mier att anlägga krutqvavnar. Da 
England till och med slutligen fölbod 
utförsel/ af alla krigsförnödenheter , o pa 
det koloniernas vänner irke matte 
derifrän förse dem med sådana, sa 
sökte de att förskaffa sig dem pa Kro- 
nans bekostnad, och genom smyg- 
handel ifrån öarne Domingo, St. Lroix 
och Eustatius. De anföllo Kungliga 
magasinerna långt före de verkliga i 
Massachusetsbay förefallande faendt- 
ligheterna, och plundrade dem, eme- 
dan de hade fullkomlig brat af all 
slags krigsförråd, liksom til och med 
midt under kriget krut felades for de- 
ras arméer, och många af deras re- 
eementer voro utan bajonetter, for 
att derföre på Engelsmännens bekost- 
nad förse sig dermed , ötverföllo New- 
haropshires invånare fästningarne Wil- 
helm och Mary och gjorde ett ansen- 
ligt byte. Providences invånare i Ktiocie- 
Island borttogo alla kononer, som for- 
svarade deras hamn; till och med i 
Newyork, hvarest en Engelsk garni- 
son låg, tålde invanarne icke att nå- 
got af der v ärande krigsförrad bort- 



fördes» I Massachusetsbay lat *ral 
Engelska Befäl ha fvaren , före dessa 
våldsamheter, löra krut ifrån några 
sjösläder till Boston; men der" försto- 
do invanarne att på annat sätt förskaf- 
fa sig sådant, och förhödo deremot 
all gemenskap med Brittiska besättnin- 
gen i Boston, till ,och med att förse 
den med lifsmedel , ved och andra be- 
hof. Emedan nu., genom församlin- 

fens och Kongressens offenteliga för- 
laring, de andra kolonierna delto- 
go i Bostons och Massachusetsbays 
motsträfvighet, och Storbritannien ha- 
de att försvara sitt öfvervälde icke 
mera blott mot en provins , så uteslöt 
Parlamentet alla nordliga kolonier från 
det Xör dem så indrägtiga fisket på 
Newfoundlands kuster , h varigenom 
deras förnämsta handelsgren med Vest- 
Indien, Portugal och Spanien förstör- 
des, och för de södra förböds handeln 
med Eugland. Det skedde väl före- 
ställningar, att man måtte från han- 
delsförbudet undantaga provinsen Geor- 
gien, hvilken ännu icke som de öfri- 
j?a upprest sig mot England; men 
utan verkan, ehuru denna provins 
kanhända i detta fall blifvit Britterna 
trogen , äfven Regeringen dervid haft 
bästa tillfälle att genom detta exem- 



pel visa de öFriga sin beredvillighet 
iil! lindriga mått; Emedlerlid för- 
summade icke Ministéren alldeles att 
söka en förlikning ined Amerika. 
Lord C ii a tam och Lord North ut- 
stakade planer dei till, men hviika i 
kolonierna måste röna alla å Englands 
sida gjorda förelagers vanliga öde. 

Storbritannien hade år 1775 för- 
stärkt Bostons besättning till 10,000 man, 
men h vilken, liksom hittills, höll sig 
stilla i sina qvarter, utom det. att Be- 
falhafvaren stundom lät utgå frukt- 
lösa proklamationer mot provinsens 
församling, mot Generalkonjffessen och 
tillrustningarne. Ändteiigen vågade be- 
sättningen d^n i8:de April första an- 
fallet på de provinciela, som i Nord- 
amerikanska sjelfständighttshistorien är 
bekant under namn af träSYiingen vid 
Lexington, och hvarvid det första 
medborgareblod i detta krig biet ut- 
gjutet, f Concord, en titen stad fem 
Tyska mil frän Boston, var Massa- 
eh usetsbays Pro vincialkongress eller 
Folksförsamling samlad, som Engel- 
ske Befäiha tvären icke erkände för 
laglig, emedan den var sammankal- 
lad utan hans tillåtelse. Här voro 
dessutom åtskilliga förrådshus tor pro- 
yincialtropparne anlagda, i händelse 

de 



Ce hittills varande tvistigheterna skul- 
le utbryta i verkliga fiendtligheter* 
General Gage, som då var (jfver- 
feefälhafvare i Boston, utskickade der- 
före 1800 man, för att upplösa För- 
samlingen, och för att bortföra eller 
förstöra allt dervarande krigsförråd. 
Men de dervarande provincialtroppar- 
ne voro icke oberedde; Engelsmännen 
funno redan i Lexington, en ort, sona 
de på vägen till Concord miste pas- 
sera, några kompagnier milis i vapen, 
som först efter några salvor tir hand- 
gevären skingrades. De kommo der- 
efter till Concord, hvarest de väl för- 
störde något ammunition, men lik- 
väl förfelade deras hutvudändamål} 
ty provincialtropparne skyndade så 
talrika till denna ort, att de snart må- 
ste lemna den, och på återvägen se 
sig förföljda af Amerikaner. Kanhän- 
da hade desse i första tiäffningen vun- 
nit en fullkomlig seger, och till och 
med afskurit dem Fria Boston, om 
icke en ansenlig korps under Lord 
Percy skyndat Engelsmännen till 
hjelp, för att betäcka deras återtågt 
Denna träffning, hvaruti största för- 
lusten var på Engelsmännens sida. an- 
^sågo kolonierna som en krigsförkla- 
rings i alla provinser afskiidrades Eng- 

F 



122 



f&ndaraes anfall såsom grymt broder- 
ni ord och det uppenbaraste tyranni, 
och påskyndade tillrustningame utom- 
ordrntligt, som väl förut voro beslut- 
na, men ännu blott i Massachusets- 
feay satte i verkställighet. I denna 
provins sammandrogos genast efter 
träll-ningen 20.00.0 man och ianeclGlo 
Boston från landsidan. Dera följde 
6'JOG man ifiån Rhode-Island, och Cori- 
ne&ieut uppsatte under Öfverste Put- 
nam en ansenlig korps milis. Pen- 
sylvamen lät besätta PhiladeJphia med 
4ooo inan och höll en större korps i 
beredskap, lör att uppbryta på företa 
ibe fall ning. I Virginien grepo inva- 
zrame till vapen; då Engelske Siät-p 
hållaren Lord Dunmore lät föra 
krut ifrån "Wiljamshurgs magasiner 
um bord på ett krigsskepp, och för- 
clr.efvo honom ur provinsen, så att 
han måste taga sin tillflykt till skep- 
pen. Han sökte väl alt förskräcka 
invunarne genom iillhjelp af några 
RegeringeKs vänner eller Lo/alisler 
bland de Skottske kolonisterne, ett 
ringa antal Brittiska troppar och för- I 
rymde Negrer, som hazi lofvade fri— 
Jieten, om de öfvergåfvo sina herrar? 
landade här och der på kusterna, och 
lade tiii och zaed ^iådexua Haaijtéaa 



eoh Norfolk i a&ka. Men dylikt liar- 
bari och Negrernes beväpnande mot 
deras Herrar., förbittrade Virginierne 
äunu mera, och Guvernören måste 
slutligen flykta till Florida. I Nevr- 
yersey blefvo de Kungliga magasiner* 
ne, till och med kassorna, uttömde, 
och den sammandragna Provincial- 
milisen dermed besolclad. Invanarne 
i de nordliga Grefskaperna af New- 
york och landet Vermant, som befa- 
rade ett anfall af Engelska tropparne 
från Canada, infollo till och med i ' 
Canada , och gjorde sig inom kort tid 
iili mästare öfver gränsplatserna Ti- 
conterago., Crownpoint och andra fäst- 
ningar vid sjöarne Champlain och 
George, hvarest de eröfrade stora krigs- 
förråder, och gjorde de mat ett an- 
fall oberedda Brittiska besättningarne 
till krigsfångar. 

Efter träffningen. vid Lexingta-a 
kom de tretton förenade staternas 
Kongress tillsammans i Philadelphia 
för andra gången och gjorde alla an- 
stalter till kriget, som nu mera var 
alldeles oundvikligt. Kongressen be- 
fallte att besätta Newyork, h vilken 
&tad Engländarne, i anseende till dé~s$ 
läge och det bistånd de väntade af de 
Knanga Lojalisterae i denna provin^ 

F 2 



hotade med ett anfall. Kongressen 
lät till och med sammandraga en så 
kallad Koniinentalarmé och utnämnde 
Befälhafvare öfver den; livar och en 
af de Tretton Provinser, som förkla- 
rat sig mot England, skickade sina 
Kontingenter ttH denna armé. Öf- 
verste Washington fiäu Virginien, 
som i förra kriget med Frankrike re- 
dan fört denna provinsens milis mot 
fienden, erhöll öfverhelälet, och under 
honom tjente de tre Generalerne Put- 
nara, Ward och Schuiler. Ifvern 
var utomordentlig stor i alla kolonier 
att försvara sitt fädernesland, i syn- 
nerhet som tjenstetiden da rar in- 
skränkt till åtta månader. 1 Massa- 
ehuseisbay beväpnade sig till och med 
de äldsta personer, och här blef en 
korps uppsatt uuder namn af Vetera- 
ner, som hade attatioarige Befälhafva- 
re, och vid hvilken ingen under fyra- 
tio år tjente. Utom de provinciéla , 
som nyttjades till Bostons inslutande, 
och de åtskilliga arméerne, som vore 
sammandragna vid Philadelphia til] 
garnison i Newyork och till de Ca- 
nadiske eröfringarnes betäckning, stoc 
i Virginien Amerikanska Legionerl 
iSooo man stark, och General Lee 
som hade gått ur Engelsk tjenst, of- 



vade Syd- och Nardcarolfitas mins i 
vapen. De vid IiafVet belägna kuster 
försed des med fästningsverk och bat- 
terier mot Engelska flottors anfall , 
och de obeväpnade invånarne erhöllo 
befallning att, så snart en Engelsk 
flotta visade sig, begifva sig med si-*; 
na rédbafheter i det inre af landetr 
Kongressen lät göra pnppersrnynt, 
som erhöll kurs i alla provinser, och 
för hvars värde i klingande mynt 
hvarje provins gick i horgen för en 
viss summa- På denna Kongress slöts 
den 2o:ue M n' i 770 dot första ordent- 
liga, sedan sa ofta förnyade förbundet 
mellan de tretton kolonierna, som 
lof\ r ade hvarandra inbördes hjelp och 
bistånd. Deras fullmäktige erhöllo, 
under namn af Generalkongress , makt 
att förklara krig och sluta fred , att 
ingå i förbund , att draga omsorg om 
krigets utförande och de dertill nöd- 
vändiga utgifter, och till och med att 
förlika kolonierna med Storbritannien. 
Massachusetsbay var i detta ar krigs- 
teatern, Boston var ganska trångt in- 
neslutet af Provincialarm en under Ge- 
neral Washington, och bristen af 
jilsmedel var ganska stor, emedan 
Engelska tropparne må c *^ försörjas 
jned alla förnödenheter från England-, 

F 3 



ss 126 



flaen mänga af deras proviantskepp 
föllo i Amerikanske kapares händer. 
Mot skitet af år 1775 afgingo från 
England, utom de från Cork till Bo- 
ston sända lifsmedel af saltadt kolt, 
fläsk och dylikt, 5ooo o:sar, i4ooo 
lefvande får, lika så många svin, 10000 
fat öl och 5ooo chaldron stenkol. Till 
och med hö och »nnat hästfoder må- 
ste dilskaffas från Europa, emedan 
Kongressen förbudit kolonierna att 
lemna eller tillföra besättningen del 
aldrarainsta. 

Samma år råkade den inneslutna 
'Brittiska armén och deras belägrare 
ännu en gång ihop med h varandra, 
och den förstnämnda erfor till sin för- 
lust, hvilket tappert motstånd den ha- 
de att vänta af en oerfaren, men lör 
sin frihet och sin jord stridande landt- 
milis. v Engländarne i Boston hade 
hittills underlåtit att besätta den i sta- 
dens grannskap liggande höjden Bun- 
jkershill , som dominerade icke blott 
©fver Boston, utan ock öfver hela 
kringliggande trakten. I deras ställe 
befästade sig belägrarne på densamma 
och kunde derifrån beskjuta Boston 
och de i hamnen liggande skepp. För 
att fördrifva dem ? inskeppades 200a 
Engelsmän under General Howe, och 



cfe Provmciela anfollos af dessa under 
en IVäitig kanoneld från skeppen. Mes 
de försvarade sig med utom e-vd erriUg 
tapperhet, och Brittiska tropparne r>lef~ 
vo med stor förlust tillbakadrifrr^ Men 
som beständigt friska troppar förnya- 
de anfallet, måste de otVergifva sia 
post Engländarne förlorade -i döda 
och särade of ver igoo man. och Arne- 
rikanerne kanhända icke ruin ire; men 
af all deras förlust beklagade de mesl 
E>oktor Wa rrens död , hvdkem liksom 
roaiige af hans lands män, med efter sältan-* 
de af sina goromal hade skyndat i fält* 
och gifvif sina mindre patriotiska lantis-' 
män ett efterdöme att' vaga allt för 
frihetens gemensamma sak* Under 
drabbningen itändes staden, Charles— 
town , förmodligen genom flottans eld, 
©( h denna r a t 4oo hus bestående 
handelsplats förvandlades till en ask- 
hög. Denna drabbning var den blo- 
digaste i hela kriget, och ifrån denna 
titt, tills Storbritannien skyndade öf- 
rer Atlantiska hafvet med en här af 
mer än 5oooo man ? föreföllo å öm- 
se sidor, både till vatten och land* 
endast sm» skärmytslar , som icke af- 
gjorde något. Bland dessa nailitäriska 
operationer förtjetrar likväl det dubbla 
anfallet på Canada. som biott för- 

F 4 



#varades af få Engelska troppar och 
icke kunde vänta nägot bisfänd mot 
kolonisternas anryckande makt, en ut- 
förligare beskrifning. 

De bada till Canada glänsande 
provinserna Nya England och New- 
york befarade ett anfall derifrän, i 
synnerhet om England, som man val 
kunde förmoda, förstärkte sina der- 
Tärande garnisoner. För att mota det- 
ta anfall hade invanarne i landet Ver- 
mont redan i förra året eröfrat skan- 
sarne Edward, Anna, Ticonderago 
och Ciownpoint och gjort sig till mä- 
stare öfver sjoarne vid Canadas och 
Newyorks gränsor. Detta år beslöt 
man att alldeles fördrifva Engelsmän- 
nen ur provinsen , innan de kunde 
erhålla förstärkningar, och man valde 
hösten och vintermånaderne, såsom 
den beqvämaste tiden till verkställan- 
det deraf. I denna afsigt blefvo två 
detaschementer af Nordamerikanska 
armén vid Boston utkommendera- 
de, af hvilka det ena under General 
Montgommery skulle taga vägen 
ifrån Newyork längs efter sjöarne 
George och Champlain och Lorenz- 
floden, och besätta södra delen af 
provinsen , men det andra ifrån New- 
hamnshire angripa de norra trakterna 



ess ii 9 

t grannskapet af Quebec, Mont- 
gommery uppbröt i November med 
3ooo man, eröfrade de fasta platserna 
John och Chambly vid Sorellfloden 
och gjorde mänga fångar, Montreal,* 
den andra staden i denna provins, 
måste äfven gifva sig, och så när ha- 
de Brittiske Befälhafvaren, General 
Carleton, fallit i deras händer. De 
gjorde ett stort byte, och ibland an- 
nat funno de i de Brittiska magasinerna 
så många nya munderingar, h varpå var 
stor brist i kolonierna vid krigets bör- 
jan , att hela korpsen kunde få ny he- 
klädning deraf. Härifrån kunde nu 
Montgommery föra sitt med all- 
ting väl försedda manskap till Que- 
bec, som för jngeia del var iståndsatf 
att uthärda en belägring. 

Arnolds lilla armé inskeppades 
på Kennebecfloden, lör att pa denna 
och den i Newhampshires berg upp- 
rinnande flodea Chaudiere uppnå Le- 
renzströmmen. Men han fann på sitt 
tag oväntade hinder, emedan han i he- 
la 5i dagar måste genomtåga obebod- 
da ödemarker, och torsätta sin marsch 
än of ver vatten, än öl ver berg, be- 
lastad med allt livad hans troppar be-* 
höide af provision och krigs förråd 7 
©ffca hindrades genom vattenfall, xno** 

,F £ 



ras och ogenomträngliga skogar att 
komma längre fram, och tillika måste 
kämpa med hunger, köld och sjukdo- 
mar. Denna marschens besvärlighet- 
ter voro så afskräckande för troppar-* 
ne, att en hel division med sin Öf- 
verate girk tillbaka. I början af De- 
cember förenade sig båda arméerna 
för Q-uebec, och bemödade sig hela 
månaden att insluta staden och an* 
lägga batterier. Men i anseende till 
den Stränga årstiden och i brist af 
gjoft artilleri, kunde de icke uträtta nå- 
got mot fästningen ^ och beslöto der- 
före att i den svaraste och kallaste 
väderlek , då marken var några fot 
högt beläckt med snö r under ett häf- 
tigt snoglopp bestorma »platsen. Den 
svaga , till större delen af irregulära 
troppar, matroser, Canadiske flyktin- 
gar och Skottska emigranter bestående 
besättningen af slog likväl denna storm, 
och de belägrande måste , sedan Mont- 
gommery var dödad och Arnold 
illa sårad, med stor förlust attåga. 
Likväl vo.ro de provincieia starka 
3x>g att hålla stånd, och Quebec blef 
tnidt i den strängaste årstiden ändr 
till våren på det xiogaste inslutet a 
åe proyincielat 



1^1 



Händelserna mellan Brittiska oeh 
Amerikanska tropparne i Nya Eng- 
land och Virginien, men i synnerhet 
infallet i Canada , visade Brittiska par- 
lamentet, att e» större makt fordra* 
des, om England ville behålla Can*- 
da, Nya Skottland och Florida (endast 
dessa provinser voro öfriga af hela 
dess vidlyftiga område i Nordameri- 
ka) och tvinga kolonierna, att erkänna 
dess öfverherrskap. Derföre gjordes ut- 
omordentliga tillrustningar mot Nord- 
amerika, och alla föregåejide Engel- 
ska krigsrustningar i i8:de seklet mot 
de förnämsta makter i Europa for** 
dra de i törsta fälttaget och sedan al- 
drig sa ofantliga summor som året 1776, 
då 55ooo man lan dt troppar (h var- 
ibland 160^68 man Tyska) &éh 28000» 
fj&mÉn samlades lör att återvinna 
Amerika. Ehuru aldrig en sådan makt 
som denna biiivit skeppad öfver At- 
lantiska hafvet, så var den, såsom 
följden bevisade,- och personer förut** 
sade, som kände koloniernas förfat t- 
»i: g och tänkesätt, likväl långt ifrån 
tillräcklig att åter göra de?n underdå- 
niga. Engelsmännen hade att strida 
icke blott- med de arméer ,. s&m Ame- 
rika stäHde t? mot dem], man; med h%~ 
la landet « med hvark* invånare, Så, 



siaart Engelska troppar någonstädes 
visade sig, öfvergåtvo invanarne sina 
boningar, grepo till vapen för att 
försvara sin egendom och förstärkte 
sina arméer, utan tvifvel med oöfvade, 
men med tappra, för sin fosterjord 
fäktande soldater. England förlitade 
sig väl ock på sina vänner, Lojalister- 
ne, som funnos talrike i Newyork, 
Pens^lvanien och Nordcarolina , och 
mer eller mindre i alla provinser; 
men desse vågade sällan, af fruktan 
för det rådande partiet och att förlo- 
ra sina gods, förklara sig för Eng- 
land. Och då de till Englands fördel 
grepo tili vapen, voro de h varken 
talrike eller öfvade nog att kunna 
brukas- tillika med de regulära trop- 
parne.- Månge beväpnade sig för att 
skydda sina boningar mot Kongies- \ 
aens parti , andre för att hämnas p& 
sina personliga fiender , men ingen 
yille lin der kasta sig de regulära rege- 
menternas krigsaga och subordination* 
Dessutom var landet af en ofantlig 
viddj uppfyldt af skogar och berg ? 
som hindrade en armés framträn- 
gande r och de infödde, som kände 
alla fördelarna af landet, voro i stånd 
att uttrötta sina fiender genom srnå 
sxukll och skärmytslar. Engelsmän* 



jien kunde i brist af sådana orter , 
som voro tjenlige till vapenplatser., 
magasiner och hospitaler, hvarken bi- 
behålla sina eröfringar, ej heller, dä 
de blifvit mästare af kusten eller nå- 
gon stor flod, intränga djupt in ilan- 
det. Dertili kom, att de till största 
delen måste hämta sina förnödenheter 
från Europa, då de antingen förde 
krig i ödemarker, eller genom kriget 
ödelagda trakter, och den utomordent- 
liga bristen på klingande mynt blott 
sågon gång kunde förleda en och an- 
nan invånare att föra lifsmedel till 
fienderna. 

Den i detta år 2776, till Koloniernas 
kulvande bestämda makt ankom gan- 
ska sent till Amerika, nemligen först i 
Augusti £ der fö re hade kolonierna stör- 
sta delen af året tid att bereda sig 
mot ett anfall. Deras kapare togo 
rika priser från Engelsmännen, och 
många till Boston bestämda skepp föl- 
lo i deras händer. De togo många 
främmande, i synnerhet Franska In- 
geniör- och Artilleriofficerare i sin 
tjenst. De utrustade till och med en 
flotta, som väl aldrig blef så fruk- 
tansvärd som deras land t makt* och 
blott bestod af någFa fregatter och ka- 
pare* men likväl tillfogade Engels^ 

$ 7 



mannen utomordentlig skada i de f 
sta åven. I början af året it~6 ut- 
lopp denna flotta ur Delaware under 
Hop kin.? befäl, som lörut hade tjent 
på Engelska skepp, eröfrade de för* 
nämsta af Bahamiska öare och toga 
Guvernören -jemte besättningen till fån- 
ga. Desstttom bortsnappade Ameri- 
kanske kaparné inånga Veslindiska 
skepp med goda laddningar; de våga- 
de sig till och med in i Europeiska 
farvatten, störde Irländska och Britti- 
ska bandet, och gjorde 1776 ett byte 
af mer \ ;;: 6 millioner K:dr r åtskilliga va- 
ror, emedan cieSpanska ochFranska ham- 
ilarne i början sto do öppna för dcxn r 
och de här kunde försälja sina priser. 
I de flesta provinser, såsom i 
Mary la ött, Virginien och S} T dcarolina, 
h^de Engelske Stål hållarne längesedan 
förlorat sin makt och sitt anseende, 
Jsu, då h varje provins beväpnade sig 
och rättade sig efter Generalkongres- 
sens förordningar ( hvilkas medlem- 
mar å Engelska sidan icke kunde an- 
ses annorlunda än såsom anförare lör 
en dagligen 4iiltagande rebellion). och 
ingen akta ie deras befallningar: så 
nedlade de frivilligt sina embeten, och 
begåfvo sig antingen tiil Florida eller 
om bord på Kungliga skepp , och vän* 



tade hjelp af hufvndarméen , eller af 
de Vilda, som hade loSvat alt förena 
sig i det inre af landet med några 
tojalister. I Nordcarolina väpnade 
sig äfven nägre af så kallade Regula- 
torer, som bebodde de yttersta upp- 
odlade trak-terne , till Ho f ve ts fördel, 
och förstärktes med Skcitska emigran- 
ter och Brittiska besättningarne , som 
lågo i skansarne mot de Vilda. Men 
K o ii el 1 y , Lojaliflernes anförare i 
Virginien, blef till fånga tagen i Ma- 
ryland. oc!> milisen i Carolina skyn- 
dade så hastigt och så talrik mot Lo- 
j^listerne, innan de him no samla sig 
till en armé, all de antingen blefvo 
förskingrade y eller genom sina med- 
bröders olycka och de 1 of va de Engel- 
ska hjelptrepparnes utebiifvande gjor- 
des vacklande i sitt beslut att förkla- 
ra sig för England. 

1 Massachusetsbay kunde de i Bo- - 
ston inslutne troppar ännu mindre 
uträtta, och den barbariska stränghet, 
som Brittiska Amiralen ulöivade mot 
staden Falmouth (emedan de icke vil- 
It tillåta Engelsmännen att inlasta 
mastträn) i det han genom en häftig 
kanoneld lat iä^ga dtbua ? f 4ao hus 
bestående stad i aska, ät, i 1 j de invå- 
narna lika så litet tiil lydnad som Lord 



Dunmo re s fiendtligheter, som han for^ 
öfvade på Virginiens kuster. Engel- 
ska Ministéren befalite der före redan 
vid slutet af år 177a att lemna Boston 
och deremot besätta Newyork, eme- 
dan flottan här kunde ligga säkrare , 
och tropparne lättare provianteras från 
Långön , äfven, i anseende till det be- 
tydligare antalet af Kungligt sinna- 
de invånare i denna provins, krigs- 
operationerne kanhända kunde bör- 
jas med större eftertryck. Men be- 
fallningen ankom för sent till Bo- 
ston; transportskepp felade äfven för 
att fortskaffa tropparne, magasinerna 
och Lojalisterna. De qvarblefvo der- 
före här öfver vintern, utstod o utom- 
ordentliga besvärligheter af brist och 
köld, och voro i den kallaste årstiden i 
den yttersta fara i anseende till sin 
flotta, som Amerikanerne hotade att 
uppbränna, så snart hamnen skulle 
tillfrysa. Största bristen led besätt- 
ningen på ved, och gamla hus ned- 
refvos i Boston, emedan de flesta fråa 
England ditsända kolskepp eröfrade^ 
af Amerikanska kapare. För att er- 
hålla lifsmedel, måste skepp afsegla 
till Vestindien och Georgien, men 
derigenom afhjelptes föga den dagli- 
gen tilltagande bikten. Washing- 



ton tringade dem andteligen ätt lem- 
na staden den i6:de Mars 1776. De 
provin dela hade kommit staden sä nä- 
ra med sina batterier, att de kunde 
beskjuta den, och väderleken hindra- 
de besättningen, så ofta den ville fö- 
retaga något mot Amerikanernes verk, 
att angripa sina fiender. Då varande 
Engelske befälhafvaren i Boslon, Ge- 
neral Howe, slöt der före med de be- 
lägrande ett slags kapitulation, att han 
ville utrymma staden, utan att skada 
den, om Washington icke oroade 
honom på hans aftåg. Hovre se- 
glade derpå med sin 6000 man starka 
besättning, 900 sjuka ocli 1000 Loja- 
lister till Hallifax, hufvudstaden i Nya 
Skottland. Utom många med Engel- 
ska varor uppfyllda magasiner, må- 
ste han, i brist af transportskepp, 
qvarlemna mycket artilleri och am- 
munition i Boston, och efter denna 
stadens utrymning voro Engländarne 
fördrifne ur alla Tretton förenade Ko- 
lonierna , och det af de provinciela 
trångt inneslutna Quebec var, jemte 
Hallifax och Nya Skottlands ödemar- 
ker, den enda qvarlefvan af deras 
förd u a ötverherrskap öfver Amerikas 
nordliga hälft. Howe valde vid sitt 
aftåg hellre Hallifax än Newyork , 



emeclan denne siad var starkt he~ 
salt ar ArpFerikaner, Htallifax, en då 
för England viktig ort, niaste sattas i 
försvarståud rooi alla anfall, och han 
gerua ville ofva sin armée att agera i 
linier, hvriket i brist af rum icke var 
möjligt i Boston. Han uppehöll sig 
här för att afbida de frän Europa kom- 
mande förstäi kn ingår, emedan han på 
läng tid icke erhållit några depeeher 
frän Londonska Ministéien, oeh alla 
hj'lptropparne fö st i Augusti anlände 
till den nya veriden. 

De skulle angripa Amerika i tre 
särskilda arméer under Generalerne 
Howe, Bourgoyne och Clinton 
efter en ganska väl uppgjord piarj. 
Men i anseende trll den vidsträckta 
krigsteatern i de stora långt ifrån h var- 
andra liggande provinserne, och svå- 
righeten att understödja hvarandra, 
voro 80000 rean Europeiska landt- 
ech sjötroppar för svaga att utföra 
den till Britanniens fördel. En af des- 
sa arméer skulle i början af året un* 
der Generalerna Clinton och Corn- 
W all is eiöfra Charlestown , och i 
förening med det Kungliga partiets 
vänner i de sydliga provinserna tvin- 
ga dessa till lydnad. Den andra un- 
der General Bourgoyne, som be- 



eses 139 



stod af Engelsmän, Braunschweigare 
och Hanauiska troppar, var bestämd 
att undsätta Quebec, förjaga de pro- 
vin ciela ur Ca na da och framtränga 
antingen- i Newyork eller Nya Eng-- 
land. Howes armé. so m fö v$ t är fe- 
fes med 12000 Hessar och 8ooo< En- 
gelsmän, h vilken, understödd af flot- 
tan, skulle eröfra Newyork, gå emot 
Amerikanska hufvudaröÄi, och ef- 
ter provinsen Newyorks kufvande, an- 
tingen^ understödja Kourgoynes ope- 
rationer, eller utsirar ka sig i PerJ- 
sylvanien och de mctflersfa provin- 
serna. Ingen af dessa pj^ner utför- 
des, i anseende tiil Engelska arméer- 
nes svaghet och de nästan otroliga 
hinder, sona mötte dem, och i an- 
seende till den vidsträckiket Ameri- 
kanska kriget erhöll genom Bourbon- 
ska husets deltagande deruti, säsoni vi 
snart skola se* 

Emedlertid gjorde de underrättel- 
ser, som kolonierna tidigt nog erhöl- 
lo om de stora Engelska rustningar- 
ne, dessa för ingen del vacklande i före- 
satsen att försvara sina rättigheter och 
ain författning mot sina öfverherrar; 
utan de använde tiden, som förflöt 
ifrån iiendlligheterna för Boston till 
ået verkliga anfallet på Charlestown 



ItO 



och Newyork, till krigsrustningar, till 
att sammandra provincialtropparne, 
anlägg;) magasin er och att bereda sig 
att afhalla en talrik fiende från sina 
boningar. Tillika begagnade de s ; g 
af lugnet i början af 1776, för alt 
närmare förena sig med h varan dra och 
att i sin författning upphäfva Kronans 
eller Brittiska Parlamentets inflytelse, 
h varpå slutligen etter många debatter 
mellan Kongressens medlemmar den 
fullkomliga söndringen från England 
följde genom de Tretton förenade 
Nordamerikanska Slaternes Sjelfötän- 
dighets föi klaring. 

Sydcarolina var, näst Massachii- 
setshay och de ofri ga tre provinserna 
i Nya England, det la»d , hvaruti 
Kronan hade minsta antalet af vän- 
ner, men frihetens sak deremot de 
flesta anhängare, och efterföljde redan 
1775 Massachusetsbays exempel a ti 
omskapa sin författning till fullkom- 
lig demokrati, då Engelske Guvernör 
ren, jemte de iörnämste embetsmän 
öfvergå.fvo provinsen. Alla embeten 
soin Kronan eljest plägade tillsätta pa 
lifstid, blefvo nu tilldelade af folkefc 
på bestämd tid, och de flesta Rege- 
ringens medlemmar endast valde fråa 
den ena Landtdagen till den andras 



Kongressen uppmuntrade någon tid 
derefter, den i5:de Maj 1776, de ofri- 
ga provinserna att likaledes förändra 
sin dåvarande "författning och upp- 
häfva den hittills af Kronan utöfva- 
de makten- Tillika togs den vigtiga 
punkten om Sjelfständighetsförklarin- 
gen af Kongressen i öfvervägande, 
hvilken på det ifrigaste önskades i al- 
la provinser, utom i Pensylvanien och 
Maryland, I den ställning , hvaruti 
kolonierna då voro, sedan de föidiif- 
vit Engelska Befälhafvarne ur landet, 
ofverallt beväpnat sig mot Englands 
anhängare och troppar 1 , och icke lyd- 
de någon befallning mer af deras gam- 
la Öfverherre, var detta nödvändigt 
vid utbrottet af ett sannolikt blodigt 
inbördes krig. Kongressen saknade 
utan Sjelfständighetsförklaringen till- 
börlig makt ätt lata verkställa sina 
befallningar och straffa de motsträfvi- 
ga, och i utländningarnes ögon för- 
blefvo kolonierna, så länge de ännu 
voro i sin förbindelse med England, 
rebeller, med hvilka ingen kunde in- 
låta sig. Men så snart de alldeles 
skiljde sig från England och visade 
sig för hela verlden såsom ett fritt 
folk, som krigade med England blott 
lör sin frihets upprätthållande ? så kun- 



de de vänta bistånd af andra makter, 
i sy. me! het af de Bbmbonska fioiVen, 
nn-d livilka genast efter fiendlligheter- 
nasutbrolt underhandlingar blifvit bör- 
jade- Men i smället att alla Kongres- 
sens beslut hittills bl i f vi t enhälligt fat- 
tade., faaa Sjelfständighetsföi klaringen 
i början utoru ordentligt motstånd. I 
de första deröfver hållna rådplägnhi- 
gar voro sex provinser för, och lika 
sä mänga mot densamma; Pensylvanien 
afgaf ingen förklaring, emedan denna 
provinsens deputerade lika så litet kun- 
de komma otverens sig emellan som 
de Tretton Provin serna med b varan- 
dra: de Pensylvauske Qvakarne ock 
de ileste i provinsen boende Tyskar 
voro emotsjelfständigheten, emedan de, 
utan penningar, utan disciplinerade 
troppar, utan allierade, och i anseen- 
de tiil de norra och södra provinser- 
nas olika interessenj icke trodde sig 
kunna försvara den mot hngland. Men 
Presbyterianernes parti i provinsen, 
hvilka, såsom i Massachusetsbay ock 
Sydcarolina, strafvade efter en or- 
dentlig söndring från England, be- 
kom andra dagen ofvervigien, Pen- 
sylvanien förenade sig med de pro- 
vinser, som röstade för sjelfslandig- 
heten, och så beslötå densamma deu 



é:de fuli 1776 af 7 provinser: Massa- 
chusetsbay , Connecticut, Newtia mp- 
shire, Viiginien, Rhode- Island. Syd- 
carolina och Pensyl värnen, niot de 
£ öfriga, af h vilka Mary land längst 
stod Jäst vid siu .motsatta mening I 
den Akten sora Kongressen vid detta 
tillfälle lät kungöra , räti visade dea 
detta steg för alla nationer genom det 
hittills af England cfver Nordameri- 
ka föröfvade tyranni oeh förtryck* 
Den besvärade sig deruti deröfver, 
att England omsiörlat lagstiftning oeh 
regeringsform i provinserna, hindrat 
rättvisans gäng vid domstolarne, öf- 
versändt stora härar till Amerika lör 
att undertrycka, friheten, lejt främlin- 
gar till koloniernas kufvande, stört han- 
del och vandel, och genom nya taxors 
införande kullslagit Amerikanska lör** 
fattningen. Utom de enhälliga beslut, 
som i alla provinser följde på Sieif- 
^tändighetsförklaringen, att vaga allt 
för de» nyss vunna friheten, var än- 
nu ett vigtigt värf ofrigt, de Tretton 
Provinsernas närmare förening* Den- 
na afgjordes först några månader der- 
efter den £:te Oktober. Genom den- 
samma förbund o sig alla Tretton Sta- 
Serna till gemensamt försvar, så ofta 
jäåjonderas län-der^ religion elier han- 



del angrepos. Ingen stat skall, en- 
ligt denna union, sluta någon allians 
eller överenskommelse utan de öfri- 
ga. livar och en behåller sin särskil- 
da författning och rättigheten att efter 
gocit Sonande förändra dan-^ alla aren- 
der med ul rikes makter deremot, krig 
och Ired, och i allmänhet allt livad 
som gemensamt angår den nya Re- 
publiken 5 myntväsendet, allmänna ut- 
lagor, arméens och flottans underhåll, 
tvistigheters afdömmande mellan pro- 
vinserna, afgöras af Generalkongres- 
sen, som beslår af de Tretton Stater- 
nes ärligen valda deputerade, och 
livaruti livarje provins har en röft. 
Eller med andra ord: Denna General- 
kongress blef detsamma för Nordame- 
rika , som Generalstaterne voro för 
de Sju förenade Nederländerna, med 
hvilka den ock till större delen har 
lika makt. Densamma liar sedan lyck- 
ligt fört kriget mot England, bibehål- 
lit de Tretton Provinsernes förening, 
oaktad t åtskilliga inre strider och bor- 
gerliga skakningar, slätat förbund med 
Frankrike och Holland till Nord- 
amerikanska frihetens beskyddande , 
och slutligen genom freden i Paris 
fullkomligt befästat den t 



Under dessa lör Nordarner'krs 
författning så nödvändiga anordnin- 
gar, ankom småningom den till dess! 
förtryckande bestämda Brittiska styr- 
kan, och SydcaroJina angreps först af 
densamma. Redan mot slutet af ar 
1775 hade en flotta utlupit under Sir 
Peter Parkers befäl till denna ex- 
pedition, som med några troppar af 
H,owes armé och några Irländska 
regementer skulle understöda Lojali- 
sternes rörelser i denna provins. Men 
storm och oväder uppehöilo flottan 
så, att hon först ankom i början af 
Juni till sin bestämda ort. Emeller- 
tid hade Kongressen redan erhållit 
underrättelse om denna expedition och 
låtit göra de bästa försvarsanstalter i 
Charlestown, mot h vilken stad anfall- 
le t i synnerhet var riktad f. Märk- 
värdigt var, att General Clinton, 
som Howe afskickade från Boston 
till detta företag, fann Amerikanska 
Generalen Lee (som måste halva va- 
rit noga underrättad om EngeLsmänr 
nens operationsplan) genom force- 
rande marscher öfverallt framför sig 
der man kunde vänta ett fiendtligt 
anfall, i Newyork, i Virginien, vid 
Cap Fear, i Nordcarolina och vid 
Charlestown * och alltid i bästa föiv 



svarsstånd ; i synnerhet räddades de» 
sistnämnde staden genom de af ho- 
nom väl vidtagna försvarsanstalter. 
Den Engelska, till dess angripande 
bestämda eskadern kunde blott med 
stora svårigheter komrrta öfver sand- 
banken, som gör Charlestowns farvat- 
ten så farligt för stora skepp, några 
stötte till och med pä grund, och he- 
la expeditionen misslyckades. Skan- 
sen Sulliwans fästningsverk voro star- 
kare än Engelsmännen trodde, så att 
den starkaste kanonad fiån skeppen 
icke kunde uträtta något mot dem. 
Amerikanernes artilleri var så väl ser- 
veradt, att de Engelska skeppen icke 
allenast blefvo mycket skadade, utan 
ock ett af dem, Aftaeon, strandade 
under drabbningen och måste uppbrän- 
nas, för att icke falla i fiendernas hän- 
der. Landtropparne under Genera- 
lerne Clinton och Cornwallis vo- 
ro posterade på en liten sandig ö, 
hvarilrån de skulle vada genom en 
låg arm af Cooperfloden till anfall på 
skansen Sulliwan. Men denna armé, 
som man hade uppgifvit för Engelska 
anförarne såsom endast 18 tum djup, 
under ebben, var mer än mansdjup, 
och detta förmenta vad dessutom så 
yäl besatt med Carolinisk uaillis, att 



Engelska landttropparne rcke kunde 
uträtta det ringaste till flottans under- 
stöd. Flottan seglade derföre med 
tropparne med oförrättadt ärende till- 
baka till Engelska hufvudarméen un- 
der General Howe, och de södra 
provinserna blefvo ända till år 1779 
icke vidare oroade af Brittiska trop- 
parne. 

Den andra till Quebecs undsätt-; 
ning och Amerikanernes fördrifvande 
ur Canada bestämda arméen, under 
Generalerne Carleton och Bour- 
goyne, öppnade fälttåget i Maj 1776» 
Genast vid de första Brittiska skep- 
pens ankomst upphkfde provincial- 
tropparne belägringen, i h vilkas läger 
kopporne rasade på det häftigaste och 
förhindrat dem att förr upphäfva be- 
lägringen; och C arieton } som tap- 
pert försvarat platsen mot fiender, 
brist och köld hela vintern, föenade 
sin svaga besättning med hjelptrop- 

Sarne för att förfölja den flyende fien- 
en, som lemnade sitt belägringsartil- 
leri, mycket krigsförråd och en mängd 
stormstegar i sticket, hvarmed Ame- 
rikanerne i början af Mars bestormat 
staden, ehuru förgät ves. Hela Engel- 
ska arméen som var vid pass i5,ooo 
man stark efterföljde Amerikaner»© 



sjöledes med största skyndsamhet; men 
den i4:de Maj voro provincialtrop- 
parne redan vid Sorellfloden vid Ca- 
nadas gränsor, och hade öfvergifvit 
Montreal , Troisrivieres , skansarne St. 
John och Chamhli, jemte den upp- 
odlade delen af Canada. De höllo först 
stånd i de norra trakterna af piovin- 
sen Newyork vid sjön Champläiii, som 
jemte Georgsjön bibehåller vatten- 
kommunikation mellan Lorenz- och 
Hudsonsfloden, och utan hvilka det 
skulle blifva omöjiigt för en armé i 
cle vilda trakterna mellan St. John 
och Albany att framtränga i Canada 
eller Newyork. De hade utrustadt i5 
armerade fartyg på denna sjö, och till 
den ändan med otrolig kostnad skaffat 
skeppsbyggare tillika med åtskilliga 
skeppsbehof från de långt aflägsna sjö- 
städerna, äfven på det starkaste be- 
fästat skansarne Crown point och Ti- 
conderago, som försvara farten, på 
båda sjöarne, Ville derföre Bour- 
goyne tränga längre fram med sin 
armé, så måste dessa sjöar rensas från 
fiender, det vill säga, för att bortdrif- 
va den Amerikanska, måste äfven å 
Engelska sidan här en flotta danas, 
och båda skansarne eröfras. Endast 
då kunde Engelska Generalen uppnå 



staden Alfeacfy, såsom operationspla- 
nen var, och vid Hudsonslioden för- 
ena sig med hufvudarméen under Ge- 
neral Howe. Brittiska Befälhafvar- 
nes ifyer och troppai nes ståndaktig-I 
het öfvervunno alla déssa^ hinder. Aq3 
da till Chambii, en skans vid Soreil- 
floden, hade arméen till stö,rs\a delea 
blifvit Ajöledes fortskaffad, men eme- 
dan floden Soreii söder deroiri icke ar 
djup nog, äfven har vattenfall, så 
måste tropparne med sin tross, sina 
lifsmedel^eh krigs förnödenheter mar- 
scliera fram genom skogar och. träsk 
och obanade ödemarker; och ännu 
mer än detta » äfven fartygen, som 
skulle angripa Amerikanernes flotta 
på sjön Ch ampla in, alla farkoster, på 
hvilka hela arméen måste transporte- 
ras vidare, och hvaraf de då med- 
förde mer än tusen , materialier till 
galerer och andra armerade fartyg; 
hela denna olantliga mängd af åtskil- 
liga förnödenheter måste fortskaffas 
genom denna vilda ödemark, tve Ty- 
ska mil långt till sjön. Det var verk- 
ligen ett utomordentligt, kanhända oer- 
hördt arbete alt inom den korta tiden 
af tre månader fort skaffa en hel flotta 
(af hviiken skeppet Inflexible förde 
18 kanoner och tre master) of ver land 

G 3 



på rullar och valsar, i brist af drag- 
kreatur till en del genom menniskor, 
att uppbygga andra skepp af icke min- 
dre storlek inom samma tid i fiendens 
åsyn, och att transportera dem a.lde- 
eller tiJJ hälften fullbordade, på lika 
salt, med allt hvad flottan och arméen 
behöfde, ända till dess ankomst i de 
bebodda delarne af Albany, tillsjön 
Champlain, och derifrån genom ännu 
vrldare trakter på andra sidan om 
Georgsjön ända till Hudsonsfloden ! 
Ofta måste tiopparne under denna 
landtransport först hugga vifgar genom 
akogarne, sfundom hela milen långt 
göra vägar öfver träsk och moras, ja 
General Bourgoyne försäkrar i sid 
sedan tryckta rapport till Engeska 
Regeringen, att han här och der in- 
om små landsträckor af få Engelska 
mil varit nödsakad att slå omkring 
tjugu bryggor, utom andra arbeten , 
för att komma längre fram med 
tropparne» 

Likväl uppnådde Engelsmännen 
ändteligen Champlains stränder och 
i början af Oktober visade sig på 
denna sjö deras flotta af 52 segel, 
som förde ifrån 7 till 38 kanoner, 
och voro bemannade med 700 för- 
sökta matroser. Sådant hade Arnold, 




Amerikanernes anförare, icke väntat, 
och hans flotta, h varmed han trodde 
sig kunna hindra Britternas marsch till 
Alba ny, kunde icke jem föras med 
den Biittiska, hvarken i anseende till 
skeppens storlek och byggnadssätt ej 
heller till kanonernas antal och kon- 
sten att manövrera. Den sökte derfö- 
re att dölja sig, för att måhända oför- 
modadt angripa den svagare delen af 
Brittiska flottan eller förstöra trans- 
portskeppen , som åtföljde den ; men 
uppnåddes vid ön Vaulcour, blef sla- 
gen, och till största delen förstörd* 
Amerikanerne uppbrände sina flesta 
skepp, eller satte dem på strand, för 
att åtminstone rädda manskapet lian 
fångenskap, och blott två af dem ha- 
de den lyckan att undfly till Tisonde- 
rago. Deras landtarmé drog sig derpå 
tillbaka från Crownpoint, uppbrände 
magasinerna och hufvud byggnaderna, 
x)ch öfverlemnade Engelsmännen her- 
raväldet öfver sjön. Men emedan 
Amerikanerne ännu innehade Ticon- 
derago, en skans, som betäckte Georg- 
sjön, hvars eröfring vid inmarschen i 
Newyork var nödvändig, i anseende 
till kommunikationen med Canada, 
men som var omöjlig för den sena 
årstidens skuld? sa förlade Carletoa, 

G 4 



hvilken hittills, såsom Guvernör i 
Canada, fört öfverbefalet Öfver denna 
armé. densamma i vinterqvarter, be- 
satte Crownpoint, såsom den yitersta 
posten mot ewyork, med 5oo man, 
och gjorde öjVer vintefcn de bästa an- 
stalter, för att följande året föra trop- 
parne liil Albany, eller till och med 
anda tiii Hudsonsflodens utlopp. 

Tredje arméen, eller Britl 
hufvudcorpsen under General 11 o- 
Wé, kunde, emedan förstärkningarne 
ankommo så sent till Amerika, först 
begynna operationerna i böljan at Juli. 
Howe lemnade (utan att vänta på 
denna förstärkning, som Irans broder.. 
Lord Howe, förde till Jjonom, til- 
lika med en talrik flotta) Hall i fax den 
jo- de Juni och landsatte sina troppar 
på Stslernes ö. mellan kusten afNew- 
versey och Långan. Newyork, huf- 
vudstaden i provinsen af \ikfr namn, 
som ifrån denna sida skulle eröfras 7 
var be täckt mot denna makt genom 
en armé af 20.000 man Amerikaner , 
och genom en flygande korps, som 
S e wy e r s e y : d es s u i om var H u - 
sötTsfloden, vid vars utlopp Newyt 
ligger, beskyddad af två starka, vid 
Mda stränderna uppförda skansar, 
Fort Lee och Washington. Innan 



*?3 



Howe likväl började iiendtligheterna , 
lät han, enligt sin fullmakt att bilägga 
det u' brustna kriget genom under- 
handlingar, utdela ett Manifest, hvar- 
uti koloniernas invånare förmanas # att 
nedlägga vapnen, att upphäfva alla 
föregående sammansättningar och stil- 
la återvända till sina boningar. Han 
lofvade dem tillika förlåtelse for allt 
det förbigångna, försökte äfven under- 
handlingar med General Washing- 
ton, men förgäfves-, emedan de Brit- 
tiske Befäihafvarne erbödo kolonierna, 
liksom olydiga under såtare , förlåtelse. 
Howe hoppades .efter dessa felslagna 
Underhandlingar att understöda sina 
niiiitäriska operationer genom en hem- 
lig lörening med några .Lojalister i 
ISewyoi k oeli Newyersey, hvaiuti Gu- 
vernören öiver jNewyersey, W il- 
h e l ni F r a n k l i u , son till den namn- 
kunniga Doktor Franklin, Maireu i 
!S T wyotk , åfcskillige invånare i denna 
stad, och lill och med någre af ar- 
méen deltogo. Men den blef upp- 
täckt, likväl äro icke al -a omständig- 
heter af hela samrijangaddnhigeii ännu 
tillräckligt bekanta. JNågre af delta- 
garne måste sedan med lifvet plikta 
för deras tillgifvenhel för England, 
andra straffades med fängelse, men 

G 5 



de förmögne med indragning af deras 
gods, hvilket öde i allmänhet förestod 
alla öfverbevista anhängare af detKung- 
liga partiet i alla provinser. Deras 
gods försåldes och inkomsten använ- 
des till åen nya Fristatens försvar, 
hvilket likväl lör ingen del kunde be- 
stridas med dessa konfiskationer, med 
pappersmynt, som Kongressen satte i 
omlopp till mänga millioner, och med 
de i Amerika upptagna lån. Pappers- 
myntet, hvaraf efter någras mening 
Kongressen utgifvit till slutet af år 1779 
örVer 55 millioner Pund Sterling, men 
efter Herr Prices riktigare uppgift, 
under denna lid, endast vid pass tre- 
djedelen af denna summa, eller 12 
millioner Pund Sterling, och hvilket 
sedan så utomordentligt föll under sitt 
•värde, företrädde i de första "krigs- 
aren på visst sätt krigsgärdens ställe, 
som Kongressen vid fiendiligheternas- 
första utbrott icke vågade pålägga pro- 
vinserna» Ty derigenom att Kon- 
gressens pappersmynt slutligen hade 
mastan intet värde *) och således kun- 

*} Hundra Dollars i guld eller silfver> 
Jirarfe till & Livrés 6 Sals £\iå pass 1 R dr 
Svenskt Banko), v oro i Januari 1777 endast 
b procent bättre än pappersmynt, eller gällde 
2oh Dollars, mt» i Augusti samma 1j redan 



Je realiseras med en ringa summa i 
klingande mynt. hade Kongressen, 
som på visst satt lät upphäfva pap- 
persmyntet den 20/de Sept. 1780, 
lika förde}, som om den under den- 
na tid erlfållit 12 millioner Pund 
Sterling i utlagor. Hvad pappers- 
myntets 'ägare förlorade af det årligen 
fallande värdet, utgjorde kanhända li- 
sa mycket, som de under denna tid 
hade måst bidraga till en allmän 
krigsgärd. 

Men vt återvände till Brittiska 
hufvudarméens operationer under Ge- 

G 6 

i5o Dollars, Ifr|p denna tid föll pappers- 
myntet med hvarje månad utomordentligt. I 
Kovember detta år voro 100 Dollars klingan- 
de mynt lika med med 3oo Dollars pappers- 
mynt, i April 1778 lika med 4oo Dollars, 
^December detta år 633 Dollars. I Mars 
1779 gaf man för 100 Dollars redbart mynt 
1000 D. pappersmynt, i September 1800 Dol, 
och i December 25g3 Dol. I Februari följande 
året kunde man knappast invexla 100 Dollars 
klingande mynt for 3322 D. och i April för 
4ooo D. pappersmynt. Och likväl vågade in- 
gen vid vite af 4o Pund Sterling och ovärdig— 
het till hvarje arbete, förkasta sådant pap— 
persmynt i handel och vandel, tills Kongres- 
sen slutligen i Mars 1 780 förklarade , att den 
icke ville utgifva något pappersmynt, ©ch in- 
vanarne ej heller blefyo tvungne genom bö- 
ter att emottaga det. 



xieral Howe. Denna landsteg ändte- 
ligen den 22tdra Augusti på Långön, 
som en stark korps provincialtroppar 
under Putnam hnde^besatt. Men de 
måste med en förlust af 5ooo nian af 
sina bästa troppar utrymma ön och 
draga sig tili Newyork. Kan hända hade 
ingen enda af hela hären kommit öfver 
till tasta landet, om Howe hade ve- 
lat väga något, eller de Engelska krigs- 
skeppen icke bhfvit hindrade al mot- 
vind frän att atskära återvägen lör 
dem. Härpå biet" staden Newyork an- 
fallen och ölvergiiVen af Amerikaner- 
na. Washington innehade änmt 
en befästad post vi i K.ingsbrk!ge, liva- 
jrést en brygga förenar öt-n lilla ön 7 
h varpå JsVvryork ligger y med fasta 
landet* Arven härifrån blefvo provin- 
cidltropparne fö drifne, men fornt upp- 
gick tredje och hasta delen at staden £ 
lök. Men -dbrännare, som icke ville iewina 
staden i Engländarries händer, anan- 
de den på åtskilliga ställe», och Engel- 
ska tropparne. som skyndade fram 
för att släcka elden- funno invånare 
ai båda könen sysselsatte med det ar- 
betet att eka lagonia och att å nya 
antända de räddade husen och maga- 
sinerna. Washington blef derpå 
via Wliiteplaiu af Engländarne drifvei* 



nr sin fasla post till de norrs bergen; 
de båda skansarne Lee och Washing- 
ton stormades dels af de segrande ? 
dels öfve:> gåivos de^ af besätt ni ngarne ,_ 
och namnet Fort Washington förän- 
drades tal Fort Kyiphausen, för att 
på en kort tid föreviga Hessarnes och 
deras anförares tapperhet vid ej of- 
ringen. Alla Brittiska Generalens för- 
sök att förmå Was-hington till en 
träffning voro fåfänga, emedan pro— 
vincialarinéen blott ville föra kriget 
försvarsvis, och den i linie omöjligt 
kunde mäta s[g med Europeiska öf- 
vaje troppar. Dm höll iifcväl stånd 
mot BriUerne ända t il i slutet af No- 
vember, men måste snart derefter gå 
tillbaka genom Newyersey öfver De- 
laware, emedan största delens af ar- 
j^éen tjenstetid var förbi, de flesta, 
tropparne gingo hem, och Washing- 
ton knappt 'behöll 5ooo man hos sig» 
1 anseende tiil den sena årstiden och 
den okunnighet, hvaruti Brittiska be- 
fälhafvarne nästan under hela kriget 
voro om sin^* fienders tillstånd , blef 
denna för dem så fördelaktiga om- 
ständighet icke begagnad, medelst h vil- 
ken de hade kunnat framtränga ända 
tid Fivlacielphia. I denna stad var 
förski ackelöea dl så stor 7 att Kon* 

G 7 



gressen, jemte de förnämste invånare f 
flyktade till Baltimore i Maryland. 
Engelska arméen gick deremot i vin- 
teiqvarter, oeh blef till största delen 
föriagd i Nowyersey, hvarest Braun- 
sehweig var hufvudposten, och Tren- 
ton vid Delaware åen yttersta. Hela 
fälttaget slutades derpå med eröfr in- 
gen af ön Rliode- Island och staden 
Newport, som intogs den 18: le De- 
cember. Dei igenom erhöll nu En* 
gelska flottan , som icke kunde ligga- 
säkert i Newyork öfver vintern , en" 
rymlig och säker hamn, den Ameri- 
kanska cleremot, som under Comrao- 
dore Hopkins lag i den in ,% e hafs- 
viken och hittills ganska mycket oroat 
Britte) nes sjöfart, vågade nu icke ut- 
löpa, och en del af arméen bekom 
bättre qvarter och var här närmare 
till operationerna, som man 1777 vil- 
le öppna i JS T y a England. På detta sätt 
slutades Nordamerikanska krigets för- 
sta falt lig, val fördelaktigt ftfr Eng- 
land, men icke så ärorikt, som man 
hade väntat af den mot Amerika ut- 
sända styrka* Provincialarméen var fö r- 
drifven ti? ur Ca nåda , och if: an Crown- 
point kunde Engelsmännen framträn- 
ga antingen i Conne&icut eller New- 
york till hufvudarméens- understöd* 



Rhode-Tsland, den nya Republikens 
bästa krig-namn, var förlorad, och 
Boston jemie Massaehusetsbay hotades 
med ett fiendUigl be^ök; Newyork, 
jemte en stor cl el af N< wyersey var 
intagen af Brittiska hulvudarméen, och 
denna kunde aniingen agera norrut 
längsefter Hudsonsiloden , för att all- 
deles skilja de norra provinserna fria 
de södra, eller kunde den angripa 
Pensylvanien. Längs efter kusten och 
rid de förnämsta handelsstäder kryssa- 
de öfverallt fregatter och andra Brit- 
tiska fartyg, som icke allenast allde- 
les förstörde Amerikanernes handel, 
irtan äfven gjorde det nästan omöjligt for 
dem att ifrån öarne Eustatius, St. 
Croix och andra införa krigsförråd,, 
salt och andra nödvändigheter, som 
felades dem i början af kriget, 

Emedlertid förlorade likväl Kon- 
gressen icke modet i denna förtvifla- 
de belägenhet, då dess hufvudarmé 
rar förskingrad, och de Reste invåna- 
re genom det första årets vidriga krigs- 
lycka voro lörsagde och nedslagne, 
då staten icke hade annat än pappers- 
mynt, hvars värde fienderna ännu mer 
förminskade genom efterapning, och 
handel och vandel voro försförda ge- 
boib kriget. Ett och annat skepp in- 



förde, oaktad t de Engelske kustheva- 
rarhes uppmärksamhet, krigsförnöden- 
heter^ och till och ined artilleri, ifrån 
neutrala hamnar. Kongressen sökte 
nit draga utländske Officerare, i syu- 
n£rh*t IbgejMörer och Ai lillerister, i 
sin tjänst, För atl iramdelej alttid 
kunna ställd en ar é mö! den gemen- 
sam ma fienden . förändrades troppar- 
nas fjenstetid, och nunna antogs antin- 
gen på tre Ir, eller .så länge kriget 
skulle vara. under stora löften. Till 
Europa skickades G- sand ter, för att 
träda i underhandlingar med de Bour- 
bons k a Elof ven och andra, och för 
att uppköpa Amerikas nödvändigaste 
behot i neutrala, hamnar. J -Frank- 
rike fann Amerika genast i böljan det 
störs 4 a understöd. Det biträde Hof- 
vet icke lann För v godt att offentligt 
lem na ilen nya K punliken, det gjor- 
de privatpersoner Den namnkunni- 
ge Bea uVnarchais u'rustade år 1776 
Fler Kddrigne 01 h~ andra skepp med 
munderingar, gevär o.h andra varor 
tiil N01 dam ef i k a; • o< m medan Parisi- 
ska [lof t Jäi fö. vjuda sina underst- 
tare att tova krigsförråd till Nordarne- 
rikanerne, och u< kade denna nations 
k;p-'i ■-: att sälja dt?ras priser i Franska 
barnaår 9 gmgo hån samma hammar 



lél 



öfver 20 skepp, lastade med sHt livad 
som Amerika behöfde till ett krigs ut- 
förande, och en stor del af Ameri- 
kanske kaparne, som år 1776 tillfoga- 
de Brittiska handeln en skada af mer 
än 6 millioner R.dr ? voro bemannade 
med Franska matroser. 

Huru litet Brittiska*fördelarne och 
Nordamerikanska arméens Frivilliga 
förskingring gjorde Amerikanernes be- 
slut vacklande, att till ^let yttersta 
försvara den antagna sjelfstän dig heten 
mot England, det visar bäst Wa- 
shingtons vi n ter fä 1 , t tag mot s 1 u tet af 
ar 1776. Frivillige, fj ån Pensyivanien 
och Newyersey, ökade, jenite södra 
koIonWn- $. hjelptroppjir och de nya 
värfningirne, den till 5ooo man sam- 
mansmälta pi^ovincialariuéen inom den 
korta tiden af en manad., så mycket, 
att den åter kunde gä öfver Delaware 
och redan den 2o:te December angri- 
pa Engelsmännen. Ty på denna dag 
öfver föll Was h ingto n den yttersta 
Brittiska postet ingen i Newyersey vid 
TYfcirion, gjorde dersfädea 900 Hessår 
till fångar, framträngde derpå i all 
skyndsamhet ända- till Princetown, 
oaktadt nen itliga arméen vari rörelse 
mot honom . hotade deras magasxner 
i Braunschweig , och tvingade med e^t 



mycket svagare armé Engelsmännen 
att öfvergifva deras flesla poster i 
Newyerscy och draga sig närmare 
tillsammans till deras hufvudqvarter. 
Sedan hafva de äfven under hela kri- 
get icke kunnat sträcka sina vapen i 
Newyork och Newyersey långt öfver 
sitt hufvuclqvnrters tränga gränsor. 

Storbritannien öfvergaf emedlertid 
icke den tanken att äter kufva Nord- 
amerika, och dertill gjordes år 1777 
icke mindre alfVarsamma anstalter än 
året förut, ehuru icke så många trop- 
par kunde sändas öfver Atlantiska 
ha (Vet som G eneralerne äskade. Ho- 
wes operationsplan var> att med 10,000 
man, utom den Cana'!iska arméen 
under C ar le ton och Pourgoyne, 
angripa Massacusetsbay och kufva al- 
la nordliga insurgenter ända till grän- 
sen af Nya Skottland. Tiotusen man 
skulle framtränga ifrån Newyork och 
söka förena sig med Canadiska ar- 
méen. Altatusen man skulle i New- 
yersey agera mot Was h i n g t o n och 
drifva honom öfver Delaware. Om 
hösten ville han försöka en landstig- 
ning i Maryland och Virginien, och 
vintermånaderna voro bestämda till 
att intaga Carolina och Georgien, Men 
dertill äskade en förstärkning af 10 



krigsskepp och i5ooo man Europei- 
ska regulära troppar, för att med 
55ooo man under sitt befäl förskingra 
5o.ooo man Nordamerikaner, som 
Kongressen, utom milisen , ville upp- 
sätta ar 3777* Men denna plan kun- 
de England icke utföra , i anseende 
till de stora summor, som kriget ko- 
stade. I början lofva.de Minisiéren 
Howe en förstärkning af 7800 man, 
men af hvilka slutligen endast 2900 
man kunde afsändas. Hela operations- 
planen blef derföre ändrad, Ameri- 
kas underkufvande uppskjutet, och 
Brittiska operationerne år 1777 besto- 
do blott deruti, att Canadiska arméen 
skulle framtränga till Albany i New- 
york och söka förena sig med huf- 
vudarraéen, men denna skulle eröfra 
Philadelphia och Fensylvanien. Vore 
det möjligt alt förstärka arméerna med 
Lojalister ocb Amerikanska korpser, 
så skulle vintern användas till de södra 
provinsernas tuktande. 

Detta årets fäillåg öppades icke 
förrän i Juni, i anseende iiil förslärk- 
ningarnes sena ankomst, men ännu 
mer i brist af tält och andra förnö- 
denheter. Howe marscherade med 
sin armé till Newyersey, sökte tvin- 
ga Washington tili en -träfFuing, 



för alt efter dess lyckliga utgång gå 
Öfver Delaware. Ålen Washing- 
ton stod i bergen i ett befästadt lager, 
hvarést Engländarne icke vågade an- 
gripa honom. De öfvergåfvo derföre 
denna provins, o h ins 
utom hvad som qvarblef till besäl - 
ning i NeWyork och på Längofi, pi 
sin f]otta r för alt å sjösidan kunna a 
mycket lättare vågs ett anfall pä Plii- 
ladelpbia. Men här funno de Dela- 
Ware, i h vilken den 25o segel str- 
ka flottan måste inlöpa, på lasta sätt 
förvarad mot ett fiendlligt besök. Fly- 
tande batterier och brannafe hindrade 
den stora Q gå Mg till- 
sammans för ankar; s na och 

öarne rnidt i floden ver lade af 

fästningsverk och förskansningar, och 
farvattnet oiverailt spärrådt genom 
försänkta s åtskillig -:hi- 

ner« Hade Engelsmännen velat land- 
stiga pä något afständ från PhiladeU 
phia, så voro stränderna sä uppfyllda 
med moras- och genomskurna af träsk 
och skär att arméen omöjligt kunde 
agera med fördel. ilowe, som nu 
måste vända om tillbaka, antingen 
försöka en landstigning i Nya Eng- 
land , eller väga något i Newyork till 
Canauiska arméens understöd, ville 



icke afstå frän anfallet pä Philadelphia. 
Han seglade cl er fö re söderut, inlopp 
ined sin flotta i Cheasepeakbay , mel- 
lan Virginien och Maryland, och land- 
satte sina troppar i sistnämnde pro- 
vins vid Eickfioden. För motvind 
ankom han först hit i slutet af Au- 
gusti, och brist på magasiner och 
dragkreatur nödgade honom, jernte 
den till hastiga krigsoperationer otjän- 
liga trakten , att framrycka långsamt 
och med stor försiglighet mot Phila-% 
delphia. Men pa detta tag fann han 
vid Brandiwynefloden W ashingtons 
armé , som blifVit ansenligt förstärkt 
genom devsa trakters milis, och ville 
bestrida honom marschen till Phila- 
delphia. Men den blef här, liksom 
förra aret vid Whiteplains, slagen* 
utan att det kom till verkligt fältslag 
mellan båda härarne, och derpå be- 
sattes Philadelphia den 26:te Septem- 
ber af Brittiska troppar , sedan Kon- 
gressen förut begifvit sig i det inre af 
Pensylvanien. För att blifva mästare 
af hamnen och förskaffa arméen kom- 
munikation med flottan, som efterse-^ 
gern vid Brandiwyne ölvergaf Chease- 
peaksbay , måste provincialtropparne 
fördiifvas utur förskansningarne och 
fästningsverken, som de anlagt till ham- 



nens försvar. Desse eröfrades först i 
November, men livarvid Eugelsmän- 
Det ne förlorade ett krigsskepp och 
mycket manskap. Härmed slutades 
Brittiska hulvudarméens operationer 
för delta år. Den hade väl eröfrat 
Philadelphia, men derigenom föga 
uträttat ull Amerikas kuf vande, eme- 
d »i ingen ort af vigt. utom huvud- 
staden var intagen af tropparne. Wa- 
shington förblef mästare af landet; 
Engelsmännen kade icke en gång kom- 
munikation till lands med .Newyork, 
ehuru Philadelphia endast Bgger vid 
pass 'io mil derihan; artneen blef 
mest ifrån Hut tan försedd med lifs- 
medel, och biist på furage var stun- 
dom så stor, att man måste hämta 
det fi ån Llhode-lsland. Lojalistei ne, 
med hvilka man hade trodt sig kun- 
na ansenligt förstärka arméen, infuti- 
no sig så sparsamt, att de åtskilliga 
korpser, som några Kungligt sinnade 
då uppiättade, til! större delen bestor 
do af Amerikanska krigsfångar, och 
att icke mer än 97^ Lojalister värfva- 
des i Pensylvanien under hela tiden, 
som Engelsmännen innehade Pliila- 
delphia. 

Cantdiska armée 1 hade val i bör- 
jan af fälttåget en god framgång , eme- 



dan provincialtropparne flydde för den, 
liksom förra året; men vid slutet var 
den för svag (ill att lyckligt utföra 
den föreskrifna planen, och dess öde 
?id Saratoga gaf icke allenast hela kriget 
en annan vändning, utan bevisade äf- 
ven Engländarne, med huru mänga 
cöfvervinneliga hinder de , med stör- 
sta spänning af sina krafter, hade 
att strida, för att återtaga Amerika. 
Bourgo.yne, som 1777 erhöll öfver- 
befälet öiver Canadiska arméen, som 
skulle framtränga längs efter sjöarne 
till Albany och åstadkomma en för- 
ening med arméen i Newyork, upp- 
bröt den 2o:de Juni från Crownpoint 
med 7107 man, lör att förjaga Ame- 
rikanerne ur Ticonderago» Början afr 
lopp lyckligt, och denna lycka tyck- 
tes berusa den fåfänge, ärelystne Ge- 
neralen, då han slutligen ruidt i den 
vildaste ödemark, afskuren från sina 
magasiner, och blott för iå dagar för- 
sedd med lifsmedel, likväl icke höll 
för omöjligt att med utmattade, genom 
åtskilliga nederlag försvagade troppar 
slå en fyra gånger starkare fiende# 
Vid Brittiska härens antågande öfver- 
gåfvo Amerikanerna det starkt be- 
lastade Ticonderago, och drogo sig 
tillbaka till Hudsonsfloden ; hrare«t dt 



blefvo förstärkte a£ några regulära 
troppar och milicen af Vermot, New- 
hampshire och Conneöfcut . och fm- 
go Gates, Arnold och Putnam 
till anförare* Bourgoyne följde 
dem genom ödemarkerne på o-ba- 
nade vägar anda till Fort Edward i 
belägen vid Hudsonsfloden, vid pass 
g Tvska mil frän Aibany, och 67 
mil från Newyork. Men brist på 
dragare, och ännu mer på lifsmedel, 
tvingade honom att der göra Ii all. Ty 
mjöl, kött och allt som behöfdes till 
hans armés underhåll, hade blifvit 
föi clt frjJn England öfvcr Atlantiska 
h ifvet till Quebec, ifrån Quebec, än 
land vägen, än sjövägen, ända till Georg- 
sjön , och måste härifrån fortskaffas 
på en väg, som tropparne förut må- 
stv rödja genom ödemarken. Ehuru 
vägen Från denna sjö till Bourgoy- 
nes läger endast utgjorde 5 Tyska 
mil, och tvåhundra vagnar och kär- 
ror dagligen nyttjades blott till lifs- 
medlens transporterande, så kunde 
dessa likväl på \5 dagar icke fram- 
skaffa mer, än livad arméen dagligen 
behöfde, och förråd för fyra dagar. 
Medan största delen af arméen var 
sysselsatt med att förbättra vägarne, 
att slå bryggor , att hämta lifsmedel 

och 



och att framskaffa fartygen för Hud* 
sonsfloden öfver land, afskickades en. 
korps under Öfvei^tlöjtnant Baum 
till jBenniugton i landet Vermot, sona 
i hela fälttåget blef krigsteater, för 
att borttaga ett stort magasin från 
Amerikanerne och anskaffa vagnar 
och dragare. Med denna expedition 
börjades Bourgoynes olycka; den 
utsända korpsen var icke stark nog 
för att agera mot fienden och betäcka 
det gjorda bytet. Den bestod blott af 
5oo man, och blef cterföre anfallen, 
innan den uppnådde Bennington, af 
invånarne, sorn förut hade undergif- 
vit sig såsom Lojalister., af milisen 
från Newhampshire , som just då 
marscherade till hufvudarméens för- 
stärkning genom Bennington, och af 
några förstärkningar från hufvud- 
arméen. Tropparne försvarade sig 
till det yttersta, men de fyra gånger 
starkare Amerikanerne fäktade såsom 
förtviflade, i det de närmade sig med 
kanoner och handgevär på åtta steg ? 
för att så mycket säkrare kunna träf- 
fa, och då Englandarne och Tyskarne 
slutligen bortskutit all sin ammunition, 
måste de vika för den öfveriägsna fien- 
den , som likväl blott få hade de» 
lyckan att undkomma. En annan 

■ H 



korps, som skyndade denna tiU und- 
sättning, hade nästan samma öde. och 
blef tillbakaslagen med förlust af sin 
anförare ocli sitt artilleri. 

Ehuru Engelska arméen var för- 
svagad genom denna föilu-st. Ameri- 
kanerne dagligen erliöllo 113'a förstärk- 
ningar, och en dubbel seger öfver 
Engelsmännen ökade deras nit att stri- 
da för fosterlandet: så ville Brittiske 
befälhafvaren i sin belägenhet, som 
beständigt blef vådligare, likväl hell- 
re gå fram till Albany än draga sig 
tillbaka, emedan han hoppades att 
för tletta tagets skuld lysa i historien 
jemte Xenophon och hans Greker. 
Men omöjligt kan denna marsch . pi 
hvilken vid vidare framträngande he- 
la arméens förlust var oundviklig, 
med så liten styrka, och efter tvenne 
känbara motgångar, försvaras eller 
ursäktas. Han ofvergaf derigenom all 
kommunikation med Canada och sina 
magasiner, medan han icke hade till- 
räckliga troppar för att besätta mel- 
lanposterna, men fienderne voro star- 
ka nog att afskära återvägen för ho- 
nom, h vilket sedan äfven skedde. En 
annan liten armée under Öfversten 
St. Legerj som skulle eröfra Stan- 
*VVix, en bcfäetad ort i OataritsjöM 



grannskrp , fördrifva Amerikanerrte 
från Mohawkfloden och sedan förena 
sig med Bourgoynes armé, måste 
med oförrättadt ärende aftaga från 
denna fästning, och kunde icke stöta 
till honom. Ifrån Newyork kunde 
han icke vänla någon förstärkning, 
sedan Howe begifvit sig till Phila- 
delphia, och det som Clinton före- 
tog vid de södra stränderna af Hud- 
son, för att dela den mot Bourgoy- 
ne församlade Amerikanska arméen 
var mer ett ströftåg än ett verkligt 
försök att rycka Bourgoynes armé 
ur dess farliga ställning. Blott med 
yttersta möda kunde den sistnämnde 
framrycka i åsyn af en tre gånger 
starkare armé, emedan han behöfde 
4oo fartyg blott till proviantens trans- 
port för sin armé på 5o dagar, utan 
att räkna den andra trossen och ar- 
tilleriet, och dessa fartyg måste of- 
ta urlastas på grunda ställen och fort- 
skaffas hela milar öfver land. Och 
om han slutligen uppnådde Albany, 
hvilket han likväl svårligen kunde 
hoppas i anseende till den fiendtliga 
ötvcgmakten, så var hans belägenhet 
derföre icke bättre. Albany var en 
öppen ort, och vägen derifrån titt 
JSfeWyork 28 Tyska mil låag; härya- 

H 2 



ro inga magasiner öppna för honom , 
och Lojalisterms förmenta understöd 
lika så osäkert och ovisst, som han 
hade rönt det i landet Vermont: den 
stränga väderleken gjorde i dessa vil- 
da trakter krigsrörelserha i så sen ars- 
tid omöjliga, och slutligen kunde han 
här i en öppen ort, utan magasiner, 
och skild från Newyork och Albary, 
icke vänta sig annat öde, än han se-^ 
dan måste erfara vid Saratoga. 

Då hoppet således slog felt . att 
genom Benningtonska magasinernas 
borttagande pioviantera arméen ända 
till Albany, lät Bo ur goy ne, på of- 
van beskrifna högst mödosamma sätt, 
sammanföra lifsmedel för 5o dagar 
från Georgsjön till vidare framryckan- 
de mot Albany, och tågade dermed 
mot Amerikanska Arméen. Men han 
kunde i anseende till sina fienders öf- 
yerrnakt 7 som dagligen förstärktes ge- 
nom de nästgränsande provinsernas 
milis , och inom fjorton dagar ökat 
sig till i4ooo man, icke komma län- 
gre än till Brämus höjder, vid pass 5 
mil från Albany. Här blef en del af 
hans armé angripen den ?:de Oktober 
och med stor förlust tillbakaslagen. 
Nu mera måste Bourgoyne åter gå 
öfver Hudsonsfloden, för att på dess 



östra sida., om möjligt var-, uppnå Fort 
Edward» som blott låg några rni! frän 
sista slagtfältet, och derifrån marsche- 
ra till Ticonderago. Men floden var 
öfveralU starkt besatt af Amerikaner; 
en annan korps provincialti oppar stod 
honom i ryggen, för att hindra hans 
retirad till Canada, och den segrande 
arméen följde honom i spåren, så att 
han slutligen innesluten å alla sidor 
(som han icke hade blott att strida 
mot öfverlägsna fiender, utan äfven 
tillika med brist på lifsraedel, med 
den stränga årstiden och traktens utom- 
ordentliga hinder, och hans armé var 
sammansmält till 55oo man verkligen 
tjenstgörande troppar) måste gifva sig 
till Amerikanerne. I kraft af kapi- 
tulationen, som den fiendtliga Gene- 
ralen Ga tes, till de tretton provin- 
sernas ära, författade i i5 artiklar^ 
måste Bourgoynes armé sträcka, 
gevär och lofva att i hela kriget icke 
mer tjena mot Amerika, Canadierne 
och de provinciela blefvo hemskicka- 
de, och Engelsmännen jemte Tyskar- 
ne skulle antingen inskeppas i Boston 
till Europa eller utvexlas mot Ameri- 
kanske fångar. General Ga tes skyn- 
dade mycket med kapitulationen , eme- 
dan han måste skicka én del af sina 

H 5 



troppar mot General Clinton. Den- 
ne hade ifrån Newyork inskeppat sig 
på Hudsonsfloden och sökte att gifva 
BouFgoynes beträngda armé luft, 
och Bourgoyne var nästan färdig 
att för denna omständighets skuld 
bryta kapitulationen, som slöts den 
i6:de. Men den ratificerades sedan 
icke af Kongressen, af orsaker, som 
icke blitVit tillräckligt bekanta, och 
hela korpsen har ända till krigets slut 
mast uthärda en svar fångenskap, dels 
i grannskapet af Boston * dels i det 
inre af Virginien. Franske författare 
pasta, att skeppen , som skulle af- 
hä rita arméen fiån Boston 7 varit hem- 
ligt försedda ined gevär och krigsför- 
råd, för att dermed beväpna de in- 
skeppade tropparne och efter inskepp- 
ningen försöka ett anfall på Boston. 
Men omöjligt skulle oppositionspartiet 
i England hafva underlåtit att tadta 
denna list af Engelska befälhafvarne, 
töm den verkligen ägt rum. 

Engelsmännnens missöde vid Sa- 
ratoga hade en utomordentlig inflytelse 
på Nordamerikanska krigets fortsätt- 
ning. England måste nu uppgifva 
hoppet att underkufva Amerika i ett 
fällttåg och med de der stående arméer; 
men Kongressens beslut att icke gif- 



va vika i striden fth* friheten stärk- 
tes derigenom ganska mycket, eme- 
dan Nya Englands provinser nu me- 
ra på en gäng befriades frän ett fiendt- 
ligt besök , och de hittills blott till de- 
ras försvar använda troppar nu kun- 
de nyttjas till Engelsmannens fördrif- 
vande ur Newyork och Philadelphia. 
Lojalisterna och Kongressens hemliga 
fiender förlorade modet att vaga nå- 
got till Storbritanniens fördel, och 
Europeiske makterna funno , då Ame- 
rika i de svåraste omständigheter re- 
dan i två år försvarat sin frihet mok 
Storbritannien, det icke mera farligt 
efter segern vid Saratoga , att inga 
förbund med den nya Fristaten, iör 
att genom deltagande i Nordameri- 
kanska kriget nu kanhända förödmju- 
ka Storbritanniens öfvermakt, som 
fordom biel så hastigt fruktansvärd. 

Genast derefter hade uuderhand- 
lingarne med Frankrike önskad fram- 
gång, och denna Stat var bland alla 
den första, som erkände Nordameri- 
kanska friheten. Förut hade Frank- 
lin redan slutat ett kontrakt med Ge- 
neralpaktarne, att uteslutande sälja 
till ( dem Viriginsk tobak, hvaremot 
Amerikanerne fingo några millioner 
i förskott. Den i6:de December 177S 

H 4 



afslöts första handelstraktaten mellan 
Frankrike och Amerika , och den 6:te 
Ftbr. föJjande året upprättades en for- 
melig allians mellan bida Staterna. I 
denna öfverenskornmelse lofvade båda 
hv r arandra ömsesidig hjelp; ingen skul- 
le utan den andras vetlskap göra fred; 
Amerika skulle icke afsJa från den en 
gång antagna sjelfständigheten. Frank- 
rike afsade sig alla anspråk på Cana- 
da och Nya Skottland, om dessa pro- 
vinser under kriget skulle ryckas från 
Engelsmännen;, och sedan har denna 
roaktJ det snart derpa utbrytande kri- 
get med England verksamt understödt 
Nordamerika med sin armé, sin flot- 
ta och sina penningar. Genast efter 
sluten allians blef en flotta utrustad 
for att göra Engelsmännen en diver- 
sion , och endast väder och vind hin- 
drade den att erofra Newyork. Pa- 
risiska Hofvet gjorde Amerikanerne 
*tt förskott af 5 millioner Livrés, h var- 
«f till och med före alliansens under- 
teknande 750,000 Livrés betaltes. Föl- 
jande åren erhöll Amerika lika, och 
ifrån år 1780 ännu större understöd af 
penningar, och ända till krigets slut 
hade de tretton provinserna smånin- 
gom af Parisiska Hofvet erhållit 18 
millioner Livrés. I början tycktes 



väl Londonska Hofvet icke förmoda 
en så snar offentlig förbindelse mellan 
båda Staterna, emedan Frankrike be- 
ständigt yttrade fredliga tänkesätt, och 
stundom lät förbjuda sina undersåtare 
den för mycket tydliga partiskheten 
för Nordamerika. Men mer än för 
snart erhöll det denna obehagliga un- 
derrättelse; det försökte derföre, in- 
nan fienél digheterna med Frankrike 
utbröto, och innan tidningen om den 
afslutade alliansen hann till Amerika, 
att tillbjuda Kongressen fred, lör att 
sedan med förenade krafter alldeles 
fördrifva Fransoserna ur Amerika. 
Den 17-.de Februari, elfva dagar efter 
den i Paris af Franklin och Ge- 
rar d underteknade traktaten, föreslog 
Lord North i Underhuset att börja 
fredsunderhandlingar med Amerika- 
ner ne, att af stå från de hittills af Par- 
lamentet gjorda fordringar och att till 
dessa underhandlingar öf versända Kom- 
missarier till Philadelphia. Ehuru det- 
ta, lör sjelfva oppositionspartiet då 
obegripliga farslag med utomordentlig 
skyndsamhet passerade genom båda 
Husen, och säkert fa Parlamentsleda- 
möter gissade till den verkliga anled- 
ningen, så varade likväl- rådplägnln- 
garne deröfver mer än en månad, 



i anseende till de i sådana fall i Par- 
lamentet öfliga formaliteter och de 
tidspillande debatterne, som öfver 
h varje sak vanligtvis förefalla i båda 
Husen; så att Engelska Fredskom- 
missarierne först i April kunde afre- 
sa till Amerika. De ankommo ändte* 
ligen den 3:dje Juni till Philadelphia, 
sedan General Howe redan förut 
hos K ongressen föreslagit en vapen- 
hvila. Brittiska Ministéren ville ge- 
nom detta fredsförsök blidka opposi- 
tionspartiet, som förklarade kriget med 
Amerika för lagstridigt och onatur- 
ligt, men i synnerhet ville den ge- 
nom erbjudande af stora förd' iar loc- 
ka Kongressen till återförening mecl 
England, innan den kunde erfara nå- 

fot om Frankrikes deltagande i detta 
rig eller ratificera Allians- och H n- 
delstraktaten. General Howe erhöll 
derföre ganska tidigt underrättelse om 
dessa Parlamentshandlingar; han lät i 
Amerika trycka och utdela Lord 
Norths förlikningsplan, för att göra 
invånarne uppmärksamme på Stor- 
britanniens tänkesätt, älven lät han 
tillställa Kongressen förlikningsförslag; 
men de blefvo, såsom man nästan 
Joinde iöratse, förkastade. Man trod- 
de då, atl de icke blefyo antagna för 



åei med Frankrike afslutna förbun- 
dets skuld. Men man kan bevisa ^ 
att Kongressen ännu icke visste nå- 
got om Franska alliansen, då dessa 
förslag gjordes 7 och således förkasta- 
de dem, antingen blott i hopp om en 
förbindelse med Frankrike ? eller eme- 
dan den tviflade, på äktheten af de 
Parlamentshandlingar T som General 
Clinton publicerade. Som Engels- 
männen voro mästare af Philadelphia, 
och deras kapare kryssade i mängd 
utanför alla hamnar r så hade Kon- 
gressen på år och dag icke erhållit 
några underrättelser- om sina Agenter 
i Europa* Silas Desne, en af de 
Nordamerikanske Sändebåden vid Fran- 
ska Hofvef ankom först den 2:dra 
Maj med allianstraktaten till Ameri- 
ka y sedan Kongressen redan den : 2 2". dra 
April besvarat Cli n to n s förslager» 
Då Engelske Fredskommissarierne se- 
tian började de verkliga enderhand- 
lingarne^ erhöllo de samma nekande 
&var 9 oaktadt England erböd de för- 
delaktigaste vilkor, och lofvade att 
icke hålla någon armé i Amerika, att 
vidtaga anstalter till Amerikanska stats- 
skuldernas betalande, att: icke begära 
några utlagor utan Pro vincialförsamlin- 
garae» samtycke oefa iemixa deras depu^- 

H 6 



terade säte och stämma i Brittiska . 
Parlamentet. Emedlertid låto de En- 
gelske Fullmäktige icke afskräcka sig 
genom det erhållna vägrande svaret 
från sitt förehafvande att stifta fred 
jned Amerika. Då de icke kunde ut- 
rätta något hos Kongressen, försökte 
de att vinna en och annan ledatnot 
deraf, eller ansedda personer i de åt- 
skilliga provinserna, och fortsatte se- 
dan underhandlingarne från Newyork» 
Men de råkade deröfver i en häftig 
brefvexling med Kongressen. Denne 
iorböd alla invånare vid hårdt straff 
att inlåta sig i traktater med de Brit- 
tiske Fullmäktige, och hela fredsver- 
ket slutades med en- utmaning, som 
Markis de la Fayette, en utom- 
ordentligt verksam Fransk Officer i 
Amerikansk tjenst, skickade till en af 
Fredskommissarierne. Grefve Carli- 
sle, emedan denne i sin skrift till 
hela Nordamerikanska folket hade 
angripit dess Franska allierade» 

Dessa underhandlingars fruktlösa 
utgång, men ännu mer fruktan för en- 
Fransk flotta, som då väntades p& 
Nordamerikas kuster, gjorde en stor 
förändring i Brittiska operationerna* 
Philadelphia, och b vad de hade eröf- 
rat i Pensyivawien ? aaåste de ofvergif- 



va den i8:de Juni) emedan Clinton; 
som nu erhöll befälet, icke med sin 
armé kunde försvara denna hulvud- 
stad och Newyork emot provincial- 
arméen och dess allierade, och han 
äfven miste afskicka en del af sina 
troppar till de svagt besatta Vestindi- 
ska öarnes beskyddande. Clinton 
tog sin marsch öfven Delaware, ge- 
nom Newyersey till Newyork , i fiendt- 
liga arméens åsyn, som sökte afskär^ 
återvägen för honom. Men oaktadt 
den för honom ofördelaktiga^trakten 
och den ofantliga trossen, som han 
måste föra med sig, valde han alltid 
en sä god ställning , att W ashington, 
som åtskilliga gånger angrep honom 7 
likväl hvarken kunde hindra hans 
återtåg, eller göra något byte. Men 
knappt hade han kommit in i New- 
york> förrän Franske Amiralen d ? E- 
st a ing visade sig med en den En- 
gelska öfverlägsen sjömakt af 12 linie- 
skepp, som hade 10,000 man troppar 
om bord. D'E s ta in glfvågade väl ic- 
ke i dessa omständigheter att angripa 
Newyork, men det oaktadt var En- 
gelska armén i en ganska farlig belä- 
genhet. Washington höll den in- 
nesluten till lands, och d'Estaing till 
siösj alla skepp, som förde tillförsel 

H 7 



1 82 



till Ne\yyork, föllo i Fransosernes hän- 
der, och en Engelsk flotta under 
Amiral Bi ron T som följde den Fran- 
ska i spåren, hade lidit så mycket 
genom storm, att skeppen, skingrade 
och Htan master, ankomrao till Halli- 
fax, Newyork och Vestindien. d'E- 
staing vände sig derpå till Rhode- 
Island, för att med tillhjelp af pro- 
vincialtropparne drifva Engelsmännen 
derifrån, och att -här ligga öfver vin- 
tern med sin flotta. Men Engelske 
Generalen Pigot försvarade sig tap- 
pert mot detta dubbla anfall. Flottan 
från Newyork kom honom i rätt tid 
till undsättning, och d*Estaing må- 
ste äter vika undan» En häftig storm, 
som snart derefter skiagrade bada flot- 
torna, hindrade ett sjöslag. d'E- 
staing ©ppnådde ändteligen Boston, 
dit den Engelska flottan följde honom. 
Med dessa händelser, som utom- 
ordentligt förs varade Nordamerikas 
återtagande, slutades detta årets mili- 
täriska operationer i de norra provin- 
serna, som hittills Tarit krigets skåde- 
plats* Den drog sig nu till de södra ' 
kolonierna, medan Engelsmännen be- 
mödade sig att försvara Newyork ^ 
den lilla qvarlefvan af deras eröf- 
xingar, att härifrån företaga ströfve- 



rier längs efter kusten * som utgjorde 
ingenting, att upphetsa Vildar och Lo- 
jalister , for att med eld och svärd häm- 
nas pä invånarae deras affall från Eng* 
land, i de trakter, der Engelske alv 
inéerne ieke kunde agera. Ernedler- 
tid utbröt, i anseende till den med 
Frankrike upprattade alliansen , ett 
nytt krig i Europa , som sträckte sig 
öl ver alla den gamla verldens delar, 
och hvaruti Frankrike, Spanien och 
Holland efter hvarandra deltaga, och 
nödgade Storbritannien att till sitt eget 
försvar använda den till Amerikas er- 
öfring bestämda styrkan» Denna skrifts 
gräns or tillåta oss ieke att utförligt be- 
rätta alla uppträden i detta nya krig y 
ehuru åtskilliga mäktigt verkade tjlt 
Nordamerikas lyckligt vunna frihet.. 
Det må derföre vara nog att blott an- 
föra, att Storbritannien och Frankri- 
ke utan formelig krigsförklaring, snart 
efter den 6:te Februari 177b mellan 
sistnämnda Hof och Amerika alutSde 
allians, började flendtligbetema , att 
Spanien 1779 och Holland 1780 del- 
toga i detta krig mot Storbritannien 9 
att detsamma till största delen fördes 
i Vestindien, och England i detsam- 
ma förlorade sina flesta sockeröar ,, 
Vestftorida, Senegambien och Minor- 



ca, alt Frankrike blef drifvet ur sina 
Ostindiska besittningar, Spanien för- 
slösade sina skatter på Gibraltars be- 
lägring, och Holland förlorade han- 
del; sjöfart, vigt och anseende i Eu? 
ropa* 

På samma tid, som Washing- 
ton, Clinton, d>Estaing och Ho- 
AV e antingen sökte försvara eller er- 
öfra Newyork och Rhode-Island , vå- 
gade Engelske Öf vers ten Butler ut- 
ur det inre Canada ifrån sjön Onta- 
rio , med en hop Vildar och Lojali- 
ster, anfall på Pensylvanien och den 
delen af Conneöicut, som ligger vid 
Susquehannafloden. Liksom några 
andra , som sedan företogos vid New- 
yorks och Carolinas gränsor, voro de 
väl blott ströfpartier, som ingenting 
aFgjorde i det hela, eller utbrott af 
enskild hämd af förhittrade invånare 
mot hvarandra; men emedan de ut- 
märkte sig genom större grymheter, 
än man i senare tider varit van att 
se, till och med i borgerliga krig 3. så 
bevisar kanhända en herättelseom des- 
sa menskligheten vanärande ogernui- 
gar, huru litet i8:de århundradets 
upplysning bör prisas* De kunna af- 
ven förklara det ännu fortfarande out- 
släckliga hatet mot de nu öfvergifna 



Lojalisteme, som midt i sjelfva fre* 
den märkes i de flesta Nordamerikan- 
ska provinser. B u 1 1 e rs infall drab- 
bade i synnerhet trakten omkring 
Kingston vid Susquehannaflodea. Han 
tillät här de Vilda att härja med eld 
och svärd % y att nedhugga invånarne, 
eller efter deras barbariska sätt skal- 
pera dem, och till och med, sedan 
inbyggarne voro nedgjorde, eller för- 
jagade i skogarne, pina kreaturen, 
sedan man skurit tungan ur halsen på 
dem lefvande. En af dessa barbarer, 
sjelf invånare i denna trakt, dref sin 
omensklighet så långt, att han på en 
fången fiefälhafvare först lät genom - 
båra nakna kroppen medtorrvédsstic- 
kor och sedan bränna honom jemt^ två 
andra Anförare lefvande och långsamt 
vid sakta eld. En annan af dessa omen- 
niskor hade förut lefvat i oenighet med 
sin fader, och ofta hotat att mörda 
honom. Under det allmänna blodba- 
det mellan Wilkesboroughs och King- 
stons invånare, verkställde han sin 
oxnenskliga föresats och lät nedhugga 
honom tillika med sin moder och si- 
na syskon. 

Men icke blott i Vildarnes säll- 
skap, i aflägsna, från egentliga krigs- 
teatern afskilda länder , rasade Lo;.ali- 



sfer och Kongressens anhängare mot 
hvarandra; utan till och med i sjelf- 
va grannskapet ' af Newyork och i 
Sydearolina töreföllo lika fasliga upp- 
träden, som Befälhafvarne för båda 
krigförande partierna låto anställa. 
Här måste de fångne, eller såsom En- 
gelsmännens vänner misstänkte Lo- 
jalisterne utstå nästan otroliga grym- 
heter. Att utan process blifva häng- 
de , var i Newyersey och Carolina 
deras vanliga öde; men stundom ledo 
dessa inbördeskrigets olyckliga slagt- 
offer då först dödsstraffet 7 sedan de- 
ras ögon blifvit utstuckna, naglarne 
slitne från händer och fötter , e)ler 
andra barbariska stympningar blifril 
företagne med dem 7 och i Sydcaroli- 
na var de till galgen bestämda Loja- 
listers antal ofta så stort, att det i 
egentligaste mening felades rep, och 
mången Lojalist blolt af denna orsak 
undgick döden» 

Mot slutet af året 1778 flyttades 
"kriget till Amerikas södra provinser, 
och å Engelska sidan ifrån Österflori- 
c}a, liil Georgiens och den tferintill 
gränsande provinsen Sydcarolinas ex- 
ötring. Derigenom ville England skyd- 
da båda Florida, som icke deltagit i 
kriget mot England, men ofta blifvit 



oroade af Amerikanerne , mot desse 
sistnämndes ströfverier. Man räknade 
här på Lojalisternes bistånd, hvilkas 
antal var betydligare i de södra pro- 
vinserna än i de norra, och lofvade 
sig af detta företag sa mycken större 
nytta, som dessa södra provinser mer 
än de öfriga satte Kongressen i stånd 
att fora kriget mot. England, emedan 
deras varor, tobak, indigo och ris, 
efterfrågades i Europa, och dessa pro- 
dukter kunde med stor vinst försälja» 
i de neutrala Vestindiska hamnarne^ 
Dessutom kunde de Engelska socker* 
öarne då erhålla lättare tillförsel un- 
der kriget, men deremot genom denna 
operation afskäras från de Spanska och 
Franska öarne. Georgien, som icke ha-" 
de Ȍgon bety dig milis, och hvarest in- 
vånarna ännuicke skingrat sig så ifrån 
h varandra , som i de öfriga kolonierna, 
anfölls då från land- och sjösidan tillika,, 
På landsidan framryckte General P re- 
vos I ifrån Österflorida med Engelske 
tropparne, som han här kunde samla 
och förstärka med Lojalister» Men 
han fann otroliga svårigheter att med 
sin lilla armé komma genom de tätt 
igenväxta skogarne, de nästan oräkne- 
liga gölar oeh strömmar, som genom- 
skära kusten af Florida och Geor- 



gien. och ofta fann han bär ingen 
annan föda än ostron och af hafvet 
uppkastade skaldjur. Efter många öf- 
-verståndna besvärligheter kom han 
ändieligen till Sunbury, den andra 
Georgiska staden, och cröfrade den 
utan svårighet. En annan Engelsk 
armé afikickades emedlertid dit ifrån 
Newyork, som äfven lyckligt landsteg 
förebärets slut, ehuru den blott bestod 
af åtta svaga bataljoner, och en sär- 
skild provinsarmé försvarade pro- 
vinsen mot densamma, förjagade un- 
der sin General Howe Amerikaner- 
ne ända tiil Sydcaroiina och eröfrade 
utan motstånd hufvudstaden Savan- 
nah, så att hela provinsen i de första 
månaderna af året var i Engländarnes 
händer. Ifrån denna tiden till Corn- 
waliis kapitulation i Virginien ut- 
bredde sig de Engelska vapnen ända 
till Virginien, men deras arméer kun- 
de, i anseende till deras ringa antal, 
sällan bibehålla mer än särskilda po- 
ster af de gjorda eröfringarne, och 
invånarne grepo genast åter till vap- 
nen, så snart Kongressens armé nal- 
kades deras grannskap, och Engels- 
männen sntingen voro för svage eiler 
för aflägsne för att beskydda sina vän- 
ner. I de norra provinserna blef ^ se- 



dan de öfvergifvit Rhode-IsJand , New^ 
york och Långön deras hufvudposter , 
och Canadiska arméen vågade efter 
Bourgoynes tillfångatagande, blott 
då och då ett ströftåg i Vermonts om- 
råde och längs etter sjöarne, utan att 
likväl kunna hvar-ken förlika insrjfoåio- 
ne med England eller bibehålla sina 
eröfringar. I Likväl led i medlet af 
året 1779 en Amerikanernes flotta, 
som utrustades till Bay Penobseota 
återtagande, ett totalt nederlag, hyar- 
efter Kongressen, lika så litet som en- 
skilda provinser, vågade några ytter- 
ligare sjöexpeditioner. 

Hamnen Penobscot, i de nordli- 
gaste till Massachusetsbay hörande 
trakter, är en af de bästa, och öfver- 
flödigt försedd med allt till skepps- 
byggnad nödvändigt virke. Emedan 
månge Lojalister, eller missnöjde öf- 
ver Massachusetsbays regering, fun- 
nos bland, invånarne, så hade en del af 
besättningen i Hallifax bemäktigat sig 
denna hamn. Newhampshire och Mas- 
sachusetsbay blefvo derigenom blott- 
ställde för ett nytt anfall , Ii varifrån 
i kapitulationen vid Saratoga- med mö- 
da hade befriat dem. I Boston gjor- 
des derföre stora rustningar, för att 
iördrifva Engelsmännen ur hamnen 



—— 190 -sas 

Pendbscpt, innan de förskansade sig 
eller erhöllo hjelp frän Newyork eller 
HalWfax; och en flotta af n bevarade 
skepp, som förde frän 18 till 02 ka- 
noner och hade några tusen man om 
bord, gick om sommaren dit. Men lyck- 
ligtvis kom Amiral Gambier ifrån 
Newyork det svaga detachementet till 
undsättning, som ifrån de halfgjor- 
da verken tappert försvarade sig mot 
Amerikanerne. H varefter fiendtliga 
flottan genast upphäfde belägringen 
och sökte i Penobscotfloden säkerhet 
för de Engelska skeppen, tuen den 
föl följdes så skyndsamt, att intet en- 
da fartyg, krigsskepp likaså litet som 
transportskepp, undkom, inalles 07 
skepp uppbrändes eller sänktes, och 
de derpå inskeppade landttropparne, 
tillika med sjöfolket, måste genom 
skogarne söka återvägen till Boston. 
jbikval gaf icke denna seger och be- 
sittningen af Penobscott Engelsmän- 
nen öfverlägsenheten i Amerikanska 
kriget åter, som de förlorat efter de- 
ras Canadiska armées förlust och den 
mellan Kongressen och Parisiska Hof- 
vet slutna alliansen. Lika så litet ut- 
rättade en landstigning, som de sedan 
försökte på Virginska kusterna. På 
denna Virginiska expedition i Maj 1779 



under General Mathew eröfrade de 
väl ganska många Amerikanska skepp, 
lörstörde några vigtiga magasiner och 
den då åter lifvade tobakshandeln i 
denna provins; men de kunde här 
hvarken fatta p fc osto eller göra någon 
diversion till deras södra armées för- 
del, som eröfrat Georgien och der- 
ifrån snart utbredde en allmän för- 
skräckelse öfver södra provinserna* 

General Prevost som anförde 
denna armée, vågade da, oaktadt dess 
ringa antal, ett anfall på Sydcarolina , 
och till och med på Charlestown • 
som Lincoln försvarade med en 
stark armé. Men detta företag var 
för stort lör den lilla Engelska arméen, 
och Prevost måste öfvergifva sina 
eröfringar så när gom på Sa van na h 
och Carolinska ön Port Royal Han 
slog väl en del af Lincolns armé 
vid Sydcarolinas gräns, men förstärk- 
ningar från denna provins ersatte snart 
dess förlust, och den blef Engelska 
arméen beständigt öfverltigsen» Älven 
Lojalisterne i Nordcarolina, soin 700 
man starke grepo till vapen till Engels- 
männens bistånd, hade ingen bättre 
lycka än vid Clinton s första anfall 
på Charlestown och blefvo försking- 
rade, Slutligen felades groft artilleri 



för södra arméen för att beskjuta den- 
na stad, hvars invånare, utom besätt- 
ningen, visst voro fyra gånger manstar- 
kare än Prevosts armé. Men hade 
Pre v ost kunnat bevilja staden ocli 
hela provinsen Sydcarolina neutrali- 
tet, som bada åstundade af honom än- 
da till krigets slut, eller hade Eng- 
land kunnat vänta, att invånarne skul- 
le hålla neutraliteten , så hade detta 
företag visst haft vigtigare följder. 

Kongressen sökte deremot att för- 
dritva Engelsmännen ur de södra pro- 
vinserna, och i hela Carolina gjordes, 
efter Prevosts återtåg, stora rust- 
ningar för att åter eröfra Georgien. 
Medan d'Estaings flotta, som hade 
5ooo man Franska troppar om bord, 
närmade sig ifrån Vestindien till des- 
sa provinsers kuster, framryckte Lin- 
coln till lands med 3ooo maa x\me- 
rikaner mot Savaunah, Engelska huf- 
vudposten* Fransoserne landstego äl- 
ven ohehindradt i Georgien, och Sa- 
vannah blef först ordentligt belägradt 
af båda arméerna, och sedan bestor- 
made Men Prerost dref den tre 
gånger starkare fienden tilibaka; d'B- 
s t a i ii g öfvergaf den nya Fristatens 
kuster sedan han förlorat \5eo man 
af sina bästa troppar vid denna expedi- 
tion*. 



tion, och seglade med sin af fiender 
och stormar illa tilltygade flotta åter 
till Europa. 

Franska hjelpflottans afsegling till 
Europa, och den lycka, som den Ul- 
la norra arméen hittills haft i sina fö- 
retag, förmådde den Brittiske Befäl- 
l^fvaren att till den södras understöd 
använda en del af sin armé, som i 
Newyork, efter Philadelphias utrym- 
ning, blott höll denna ort och Lang- 
ön besatt. Sedan Clinton dragit till 
sig besättningen på Rhode- Island och 
derigenom öfvergaf denna hamn och. 
alla företag på Nya England, seglade 
lian med en ansenlig makt till Syd- 
carolina, så att blott vid pass 6000 
man qvarlemnades till Newyorks be- 
skydd. Han ankom hit i Februari 
3780, och riktade sitt anfall genast på 
Charlestown, som försvarades af en 
talrik garnison och var val försedt 
med allt. Derföre drog belägringen 
xtt på tiden, och Clinton var tvun- 
gen att låta ännu mer manskap kom- 
ma från Newyork. Den n:te Maj 
gaf sig ändteligen Charlestown; be- 
sättningen, 56ii man stark, gjordes 
till krigsfångar; Engländarne eröfra- 
de öfver 4oo kanoner, jemte ett o- 
fantligt krigsförrådj äfven föllo atskil- 



liga Amerikanska oeh Franska fre- 
gatter och andra skepp i deras hän- 
de]-. Emedan Clinton befarade ett 
anfall af Washingtons armé på 
Newyork . och efter Charleslowns er- 
öfring invånarne i denna provins tal- 
rikt gåfvo sig under Engelsmännen," 
så gick han med största delen af trop- 
parne tillbaka, men lemnade General 
Comwallis med vid pass fiooo man 
i Carolina för att fullborda de södra 
provinsernas påbörjade eröfring. Den • 
na armé var kan hända stark nog att 
försvara Sydcarolina, hvars invånare 
dels voro imderkufvade, dels beväp- 
nade till provinsens beskydd; men 
långt ifrån talrik nog för att eröfra 
Nordcarolina. Cornwallis upprät- 
tade väl af de bofaste invånarne en 
milis , som blott behöfde tjena, då 
Carolina blef fiendtligt angripet, men 
cle andre, som till en del redan hade 
tjcnt i Lincolns armé, och icke vo- 
ro bofaste, måste, indelade i regulära 
regementer , förstärka hufvudarméen. 
De skulle icke tjena längre än sex må- 
nader , ej heller brukas utom Nord- och 
Sydcarolinas gränsor. På detta sätt trod- 
de han sig bäst kunna försvara sina 
eröfringar, utan att han behöfde för- 
svaga sia, huiviidarmé genom besätt- 



ningar i de eröfrade provinserna el- 
ler kommunikations-posterna. Mea. 
Kungliga partiet var hvarken i Syd- 
eller Nordcarolina så talrikt, attCorn 5 - 
wallis kunde öfverlemna åt invånar- 
ne båda provinsernas försvar; snara- 
re voro de, som man beväpnat i den- 
na afsigt, de första, som regements- 
vis öfvergåfvo honom, så snart Kon- 
gressens armé under General Gaies 
visade sig på gränsorna: andre öfver- 
gåfvo hellre sina boningar än att lefva 
under Brittiskt välde , och hela pro- 
vinsen blef, så snart Cornwaliis 
ryckte längre fram, en vidsträckt skå- 
deplats för det grymmaste borg^ilig* 
krig, hvaruti Lojaliöter och Amerikan- 
ske patrioter förföljde hvarandra med 
yttersta- raseri. Cornwaliis q var ~ 
lemnade derföre Ro w d on till Geor- 
giens och Nordearolinas föi^svar, och 
gick sjelf med vid pass 4ooo maa 
emot Amerikanska Generalen Ga tes, 
B ourgoy nes öfvervinnare. Han ha- 
de väl jden lyckan att slå densamma 
vid Camden, vid pass 5o mil från 
Chariestown-, och att skingra han* 
armé 5 men denna seger och åtskilliga 
andra , som han efter slaget vid Cam- 
den vann öfver fienderna, voro sna- 
rare fördelaktiga för de öfvervunna 

I 2 



an för de segrande. H varje drabb- 
tfing försvagade hans lilla armé, och 
ofta råaste han qvarlemna sina sårade, 
för de elaka vägarnes skuld och i brist 
af åkdon, och gifva fångarne frihet, 
så snart de lofvade att iörblifva En- 
gelska kronan trogna» Han hade dess- 
utom under sitt framträngande i Nord- 
carolina att kämpa med samma svå- 
righeter, som General Bourgoyne 
på sin Canadiska expedition. Landet, 
som han genomtågade, var dels öde- 
mark dels lörhärjadt af invånarne, på 
det Engelsmännen icke skulle finna 
några medel till att fortsätta sitt tig. 
En talrik armé var honom öfverallt 
till mötes, och ehuru ofta han erhöll 
fördelar öfver den , förbättrades lik- 
väl icke hans farliga belägenhet. Un- 
der alla dessa svårigheter, som elaka 
vägar, en mängd floder, som han må- 
ste passera, och den heta årstiden än- 
nu mer ökade, måste han dela sin ar- 
mé, som sammansmält till 1725 man, 
i åtskilliga korpser, för att lätta sin. 
marsch. Slutligen då äfven Syclcaro- 
linas invånare, oaktadt den gifna hyll- 
Tiingseden , grepo till vapen, och haa 
hvarken kunde återvända dit eller vän- 
ta understöd derifiån, blefvo hans lät- 
ta förtroppar i grund slagne af Arne- 



rik^nerne, och han måste draga sig 
åt sidan mot Wilmington, sedan han 
efterlemnat all sin tross, för alt här- 
ifrån fly undan de förföljande fien- 
derna till Charlestown» Derjemte var 
bris fen vid hans armé i detta ödelag- 
da land så stor, att tropparne stundom 
icke på två dagar hade bröd. I denna 
belägenhet, då det enligt hans egen 
berättelse felades honom allt, hade han 
måhända varit pliglig för sin egen 
räddning att segla trän Wilmington < 
till Charlestov/n. Men här måste han 
först vänta på transportskepp, Hans 
återtåg skulle hafva förser t alla hit- 
tills vunna fördelar i hela sydliga ex- 
pedition , och som ännu ett , ehuru högst 
osäkert, räddningsmedel var öfrigt? 
valde han detta, nemligen att skynda 
från Wilmington midt igenom Nord- 
carolina till Virginien. I denna pro- 
vins hade just då en från NeWyorfc 
detacherad korps Engelsmän landsti- 
git, som väl tillfogade handeln och de 
i Cheasepeakbay boende invånare stor 
skada, men i anseende till afståndet 
från södra arméens krigsteater icke 
köande lemna någon väsendtlig hjelp. 
Cornwallis vågade att förena sig 
ined deasa troppar, och ankom efter' 
®n 5o dagars marsch i böljan af Maj 

I 5 



till Petersburg, deras högqvarter. Hans 
armé ökades genom denna förening 
och andra förstärkningar till 8000 man, 
och var nu mera i stånd att företaga 
något vigtigt. Men landets beskaffen- 
het, BefälhaTvarnes oiika tankar och- 
valet al en hufvudpost, och den makt , 
«om nu ifrån norr och söder förena- 
de sig i Virginien, tvingade honom 
snart alt endast inskränka sig till för^- 
svaret af Yorktown och Glocester mel- 
lan York- och Tamesfloden. 

LSngt före hans ankomst var re- 
cTan mellan Kongressen och Franska 
Hofvet den operationsplan uppgjord, 
a\l med förenade krafter angripa New- 
york. En Fransk flotta hade der för* 
j Jufi l?.Tidsattv-6ooa man på Rhode- 
Jsland och tagit denna vigtiga ham- 
nen i besittning, hvars försvar Kon- 
gressen öfverlemnade till dessa trop~ 
pars Befälhafvare, Grefve Rocham- 
be au. Washingtons armé hade, 
©aktadt han måste afsända troppar till 
södra provinsernas beskydd, blifvit 
förstärkt till 20,000 man, och en annan 
talrik Fransk hjelpflotta väntades frän 
Europa» I Newyork var allt i fruk- 
tan , och emedan Washingtons ar- 
mé tillika med Franska hjelptroppar- 
»e» under Rochambeau trängre ii*- 



I 99 



neslöfo orten, äfven verkligen gjorde 
Anstalter till anfall; så drog Clinton 
en del af Virginska tropparne till sig, 
men h varigenom Cornwallis blef 
sa försvagad, att han icke en gäng 
kunde agera försvarsvis. Då Franska 
flottan sedan ankom till Amerika f och 
snait derefter, 28 limeskepp stark, 
hade intagit Cheasepeakbay, och C o rn- 
wallis hvarken till lands eller sjös 
kunde vaga sig ur YorktoWn, fordra- 
de han af honom, att han skulle skyn- 
da med alla sina troppar till New- 
yorks försvarr Clinton, ötveriygad? 
att de allierades förenade makt var 
riktad mot Newyork och icke emot 
Virginska arméen,lät Fransoserne obe— 
hindradt ga frän Rhode- Island, tillika 
med Washingtons armé, genom 
Newyork oeh Newyersey öfver Dela- 
ware, och 3ooo man, som Washing- 
ton qvarlemnade, voro i stånd att 
innesluta honom med hans då 20,000 
jnan starka armé. Co-rnwa-llis var 
deremot i den ögomkenUgaste fara 
och utan hopp att erhålla hjelp* Fran- 
ska flottan var mästare af Cheasepea k- 
bay, en korps Amerikaner och Frän- 
soser hade kringrändt honom pa land- 
sidan, för att tvinga honom till kapitu- 
lation* Men han kunde icke länge 

I 4 



försvara sig mot en så öfveilägsen fien- 
de, hvars landtarmé var 20,000 man 
stark och försedd med allt hvad som 
fordras till en belägring. Hans post 
på Virginska kusten kunde enligt 
krigserfarnes omdöme för ingen del 
bibehållas, och ännu mindre mot en 
förenad landt- och sjömakt, som då 
inneslöt honom. Han var hvarken 
försedd med artilleri eller ammunition 
för att uthärda en belägring, och en 
Engelsk flotta, sona ville bistå honom» 
måste vika för den Franska. Likväl 
lät han det komma till drt yttersta, 
och gaf sig först den ic^de Oktober 
tijl krigsfånge, sedan han bortskjutit 
allt sitt krutförråd. Clinton in- 
skeppade sig väl vid underrättelsen 
om Cornwallis fara till hans rädd- 
ning; men då han uppnådde Virgin- 
ska kusterna, var kapitulationen re- 
dan underteknad, och Cornwallis 
ined 7000 man landt- och iaoo man 
sjötroppar tillfångatagen af Amerika- 
nerne, h vårföre han begaf sig med 
oförrättadt ärende fiilbaka. 

Så förlorade England den andra 
arméen, som skulle underkufva en del 
af Amerika, och som på sitt utom- 
ordentliga tåg, midt igenom de dagligen 
ökade fienderna, och lidande brist på 



allt, visat under af tapperhet* Hade 
den icke framträngt så långt och i 
räit tid blifvit understödd från New- 
york, eller blott Engelska flottan va- 
rit i stånd att bibehålla sin forrfna öf- 
verlägsenhet mot den Franska i de 
Amerikanska vattnen; så torde kriget 
å denna sida icke så hastigt blifvit af- 
gjordt till de Tretton förenade Sta- 
ternes iördeh 

Men efter nederlagets vid York- 
town var Nordamerika tttan hopp 
förloradt för England. Om Bour- 
goy nes tillfångatagande visade En- 
gelsmännen de stora svårigheterna att 
med uppoffring af alla deras krafter 
äter eröfra Amerika; så måste de vid 
den andra arméens förlust alldeles öf- 
vergifva denna tankan, så mycket mer, 
som de dessutom hade att, strida med 
Spanien. Från denna tiden var Eng- 
land icke mer i stånd att der agera 
offensift med arméerna; planen att kuf- 
va de södra provinserna sattes alldeles 
å sida; fiendtligheterna mellan båda 
delarne inskränktes till några kaperier, 
skärmytslar och ströftåg . och af alla 
hittillsgjorda eröfi ingår lörblefvo en- 
dast Savannah ; Charlestow» och New^ 
york besatta med Engelska troppar. 




202, 






För att icke genom andra samti- 
diga händelser afbryta sammanhanget 
af krigsoperationerna i södra provin- 
serna 4 äro de förra, och det, hvari- 
genom året 1781 för öfrigt utmärker 
sig i Nordamerikanska kriget, sparda 
för detta rum. Hufvudarméen i New- 
york kunde (i anseende till förstärk- 
ningarne härifrån till den södra ar- 
mécn , och i anseende till de små de- 
tachementer, som Clinton utsände till 
Connefticdt, Newyersey och Virginiea 
för att förstöra några magasiner eller 
vissa platsers handel, och derigenom 
försvagade sig sjelf mer än kolonierna) 
icke våga något företag af vigt, utan 
att blottställa Newyork för den stör- 
sta fara. Kongressen kämpade med det 
allmänna missnöjet öfver krigets lång- 
varighet, med den beständigt tillta- 
gande penningebristen och de deraf 
flytande oändliga svårigheter att föra 
kriget, äfven blott försvarsvis» Der- 
före utbröto i detta år häftiga jäsnin- 
gar i de förenta Staterna, h vilkas när- 
mare omständigheter döljas för oss 
genom afståndet och deltagarnes tyst- 
låtenhet; ja dessa oroligheter utsprid- 
de sig till och med i armén , och den 
stora nöden vållade här farligare upp- 
träden, myteri och sammangaddnm- 



gar, men hvaraf Engelsmännen icke 
drogo den väntade nyttan. Amerika, 
som redan före kriget var penning- 
fattigt, rakade genom detsamma och 
handelns fullkomliga förfall i ännu stör- 
re torftighet. Rustningarne mot Eng- 
land öfverstego vida en börjande, ännu 
icke inrättad stats krafter., h vårföre ock 
oredan i åess finanser genast i början af 
kriget var utomordentligt stor. Pap- 
persmyntet , hvarmed de oundvikli- 
ga krigsonikostningarne skulle bestri- 
das, hade förlorat allt värde, och lan 
och pålagor voro de enda medlen till 
att forfsätta kriget. Men Kongressens 
kredit var så svag, att, utom af Frank- 
rike, blott ringa summor kunde få lå- 
nas af utländningar, och krigsgärder- 
na funno i åtskilliga provinser så mån- 
ga motsägelser och erlades så oordent- 
ligt, att de aldrig räckte till de nöd- 
vändigaste utgifter. Efter de gjorda 
anordningarne skulle krigsgärden i de 
sista åren inbringa 8 millioner R:dr 
specie, och åtskilliga provinser bidra- 
ga öfver en miilion der till; men 
Skattmästaren erhöll blott tjugondede- 
len af denna summa, och tropparne 
kunde icke munderas, magasinerne 
förhlefvo tomma, och tropparne kun- 
de icke en gång N erhålla den tillbörliga. 

I 6 



solden, Då de der Fö re gingo barfota, 
och utan sold ock kläder måste blifva 
vid arméen ti t of ver deras tjensletid, 
emedan i ekry teringarne i dessa om- 
ständigheter endast gingo långsamt för 
sig, och några provinser till och med 
icke ville lemna sina kontingenter, 
ötVergåfvo de hoptals sina fanor, el- 
ler* slogo sig tillsammans, för att med 
våld utkräfva sina fordringar. En så- 
dan händelse föreföll i början af året 
1781 , då Pensyivaaske tropparne , i5oo 
man starke, på en gäng cfvergåfvo 
lädret, grepo till vapen mot sina offi- 
cerare, som ville blidka dera, och 
fordrade sold. raondering och pro- 
viant. De marscherade, forsedde med 
artilleri till sitt försvar, någia mil från 
högqvarteret och valde till anförare 
en Engelsk öfverlöpare, hvilken tjen- 
te bland dem såsom Fällväbtl. Icke 
blott Kongressen, utan äfven Engels- 
männen i Newyork, trädde med dem i 
underhandling ; och de senare tillbödo 
dem de fördelaktigaste vilkor. De lof- 
vade dem deras återstående sold, äf- 
ven om de icke ville träda i Engelsk 
tjenst. Men de voro icke sinnade att 
strida mot sit fädernesland, och då 
Kongressen beviljade dem deras for- 
dringar, och aiia, Iml&as tjcnsteUd 



var förfluten, hemforlofvades, vände 
de äter om till hufvudarméen. 

Eit äldre, för Was hingto ns ar- 
mé farligt anslag kunde Engelsmän- 
nen lika så litet begagna, emedan det 
händelse vis blef upptäckt före verk- 
ställigheten, Arnold, som genom 
den namnkunniga vintermarschen till 
Quebec och Canadiska sjöarnes tap- 
pra försvar, fördelaktigt utmärkt sig 
bland de hjeltar, som fäktade för 
Nordamerikanska friheten, ansSg sig 
då vara förfördelad af Kongrssen, 
och i synnerhet af Pensylvanska sta- 
ten. Han hade varit Befälhafvare i 
Philadelphia, sedan Engelsmännerne 
lemnat denna ort, men här blifvit 
ställd under ransakning för utpräss- 
ningar och allmänna medels förslö- 
sande, som likväl icke hade någon vi- 
dare följd för houom, än en förebråel- 
se af General Washington, H*n för- 
blef ätven i Kongressens tjenst och kom- 
menderade 1780 den ena flygeln af 
hufvudarméeiij som kantonerade vid 
Westpoint i bergen. Missnöjd öfver 
den lidna behandlingen , och att man 
så snart glömt hans förtjenster, träd- 
de han då med General Clinton i 
underhandling, för att leama Engels- 
männen denna hufyudpost och sin ar- 

1 7 



/ 



me i händerna. Detta var for Eng- 
land en sak af största vigt, som jeni- 
te deras va-pens lyckliga framgång i de 
södra provinserna, fördelaktigt kunde 
ersätta dem alla i detta krig hittills 
lidna förluster. De erhöllo,om Arnold 
lät sig öfverrumplas at dem,~hufvud- 
posten i Newyorks berg, utur hvil- 
Ken det icke varit för dem möjligt att 
fördrifva Generat Washington, och 
kunde härifrån lättare än ifrån New- 
york utbreda sig of ver Newyersey, 
Connefticut och de nordliga trakterna 
af Newyork, till hvilkas kufvande 
Bourgoynes armé år 1777 var be- 
stämd. En del af Amerikanska ar- 
méen skulle nödvändig* blifva fangen, 
men den andra delen, som de ef- 
ter denna lyckliga öfverrumpling kun- 
de angripa till vatten och land, skul- 
le antingen få lika öde,, eller blif- 
va af dem sä skingrad, att den efter 
förlusten af sina magasiner, tross och 
artilleri, icke så lätt kunde uppehålla 
dem i deras seger. Denna plan ville 
Arnold utföra, medan Washing- 
ton icke var närvarande vid arméen. 
Men för att tillbörligt öfverenskomma 
om allt, och fullborda hela under- 
handlingen y afskickades C 1 i n t o n s 
Generaladjutant; Major André, en 



/ 
försökt officer, till Amerikanska läg- 
ret. Begge iiade förut brefvexlat med 
hvarandra orn denna sak , under de 
antagna Hamnen Andersson och G u- 
stavus. André steg om natten i 
landiNeWyersey vid iVmerikanske för- 
posterne, hvarest Arnold väntade på 
honom och tog honom med sig i sitt 
tält. Häl? blef han hela natten och 
följande dagen. Men återvägen till 
Newyork kunde han icke anträda på 
första sättet , och han förändrade namn 
och klädedrägt, för att göra sitt fä- 
dernesland en tjenst af sådan vigt. 
Under namn af Andersson kom han, 
försedd med Arnolds pass, obe- 
hindradt ur lägret och genom alla 
Amerikanska poster. Men olyckligt- 
vis hände det, att han vid en liten 
ort, vid namn Tarrytown, mötte tre 
soldater af landtmilisen 3 hvilka äfven 
i början vid uppvisandet af hans pass 
låto honom gå vidare. Men en af 
dem märkte något misstänkt hos den- 
na främling, så att han följde honom 
i spåren och examinerade honom no- 
gare. Den förklädda A nder sson för- 
lorade härvid all rådighet och röjde 
derigenom afsigten med sin resa. Sol- 
daterne blefvo stärkte i sina misstan- 
kar, då han med sitt guldur oeh en 



rik penuingpung ville köpa af dem 
friheten att fortsätta sin resa, och se- 
dan tillade de största löften, om de 
viiie ledsaga honom till Newyork. 
Han återfördes derpå af dem tiil"hög- 
qvarteret, hvarest man vid närmare 
undersökning fann, att lian var Ma- 
jor i Engelsk tjenst, och hade de nog- 
grannaste underlät tel ser, skrifna af 
Arnold sjelf, om lägret vid West- 
point* tropparnes styrka och ställning, 
och öfverhufvud de utiörligaste hand- 
lingar om Washingtons armé. Ar- 
nold erfor ännu i i ätt tid den elaka 
utgången af sina underhandlingar och 
undkom lyckligt utföre Hudsons flod 
till NewyVk. Men André bhf så- 
som en fiendtlig spion ahättad med 
repet, oaktadt Brittiska Gi j neralitetets 
föreställningar och allt bemödande att 
rädda honom, och ehuru han blott 
under en Amerikansk Generals be- 
skydd låtit se sig på fiendtliga områ- 
det; deremot lät Georg III uppresa 
ål honom ett monument i Westmin- 
stel abby, ett ställe der Konungar 
och de föiijentaste Britter kvila ti 1- 
sa mm ans. 

Förgäfves hade Storbritannien nu 
redan i sju år förenadt våld oeh list 
för att underkufva Amerika ? då (Jörn- 






w a il is kapitulation förmådde icke al- 
lenast oppositionspartiet, utan äfven 
största delen af hela nationen, till det 
enhälliga beslutet , att göra ett siat på 
det sä lörderfliga kriget med Ame- 
rika , och deremot använda alla kraf- 
ter mot de Bourbonska Husen, De 
missnöjdes klagan öfvé.r Nordamerikan^ 
ska kriget, som under dess fortgång 
var beständigt riktad mot Ministrar - 
ne, blef dagligen mera högljudd, då 
hvarje underrättelse från Amerika an- 
tingen förkunnade nederlag 4 eller be- 
visade omöjligheten att kufva Ameri- 
ka, och de utomordentliga krigsom- 
kostningarne årligen betungade natio- 
nen med nya skulder^och pålagor, 
De förnämsta medlemmarne af oppo- 
sitionen föreslogo deiföre i början iif 
år 1782 att sluta fred med Kongres- 
sen och draga tropparne frän Ameri- 
ka, hvilket-biiöils af Underhuset. Det 
rådande partiet förlorade derigenom 
majoriteten , och emedan stiArt där- 
efter de, som alltid afmålat detta kri- 
get såsom skqdii^t, eller R o ek ing - 
ha ms parti; erhöiio Statsrodret, så 
utfördes af ven detta ärende af dem 
med all drift. Kriget inskränktes blöt* 
till Newyorks försvar; Savannnh och , 
Charlestown öfyergåfvos^ och AmerU- 



larrerne erböds sjelfständigheteä före 
tmderiiaudlingarnes början. Men freds- 
verket drog ut på tiden, emedan dy- 
lika underhandlingar tillika blifvifc bör- 
jade med andra makter i Paris , och 
gränsornas utstakande i Nordamerika 
gjorde mänga svårigheter.- Siuteligeu 
afslöts det den 2o:de Januari 170S. 
Storbritannien erkände i denna oför- 
delaktiga fred de Tretton Koloniernas 
sjellständighet, och lofvade att utrym- 
ma det, som ået innehade i deras 
område. De erhöllo den bästa delen 
af Canada änd'a till Missisippifloden , 
en landsträcka af igooo q vad ra t ni il; 
och de fingo, liksom förut, deltaga i 
fisket vid Newfoundland och i Lorenz- 
viken. De olycklige Lojalisterne, 
som uppoffrat lif och blod för Eng- 
land , rekommenderades till Kongres- 
sens nåd, för att återfå sina föi lorade- 
gods. Men den oförsonliga partian- 
dan har, oaktad-t freden y land t för vist 
dem ur de flesta -j^ovinser; i New- 
jersey blefvö inSnge, som efter åter- 
ställd fred ville återvända, med af- 
skurna näsor och öron återsände till 
Newyork» I andra provinser förböds 
dem såsom statsförrädare, vid lifs- 
straff att återvända* Nordcarolina en- 
sam liar varit mildare mot dem, och 






liar återkallat sina flesta Engelskt sin- 
nade undersåtare åtar den landsflykt? 
livaruti de måste lefva undeF kriget* 
Hvarföre Lojalisterne i andra provin- 
ser mi tingen måste flykta till Öster- 
florida och Jamaica, eller bortbyta si- 
na gamla hemorter mot Nya Skott- 
lands kalla ödemarker, hvarest de i 
hafsviken Fan-dy i grannskapet af Lur e- 
burg grundlagt en ny stud, och ge- 
nom dess namn Shelburn förevigat 
den Brittiska minister, som uppoffrat 
dem i freden. 

Så slutade Parisiska freden den 
åttaåriga striden mellan Storbritan- 
nien om frihet och underdånighet. 
Ofta var den nya Republiken, i an- 
sreende till sina fienders öfverlägsna 
makt, i yttersta fara att förlora den 
knappt erhållna sjelfständighefen och 
fatta i en härdare träldam än förut* 
Men hennes ledares ihärdighet att va- 
ga allt för frihetens sak-, den ifver^ 
h varmed så mänga till språk, seder 
och trosläror åtskilde invånare fortsat- 
te den började striden ? Frankrikes bi- 
stånd och Storbritanniens öfverrrodiga 
förtröstan till sin makt oeh sina ou1 töm- 
liga medel a t fortsätta kriget, räddade 
Amerika på ett underbart sä; tj nr de 
största föl lägenheter och stadgade dess 






212 



frihet hastigare och med mindre an- 
vändning af krafter, än efter föremå- 
lets vig»" kunde förmodas. Krigets 
vanliga härjningar, och den förbitt- 
ring , h varmed det fördes i Newyer- 
sey och Sydcarolina, hafva likval öde- 
lagt fti del af deosa provinser och ater^- 
bragt uppodlade befolkade trakfer till 
deras förd na vildhet. Ännu mer haf- 
va alla Tretton Provinserna förlorat 
af deras dessutom svaga folkmängd. 
Kongressen uppger väl antalet af de i 
kriget fö, lurade fäderneslandets för- 
svarare blott till 80000 man; men 
huru många hafva icke dessutom om- 
kommit genom sjukdomar» hunger och 
andra krigets följder! Huru mänga 
flitiga förmögna invåuare har icke 
Amerika förlorat genom den ännu 
fortfarande förbittringen mot Lojali- 
sterne, af h vilka lika så mänga och 
ännu flere. än kriget bortryckt, lefva 
kringspridde i Engelska besiltningarne! 
Äfven har kriget efterlemnat en an- 
nan besvärlig börda, statsskulder af 
flera millioner, 72 millioner Riksda- 
ler pappersmynt och 67 millioner i 
låu , hvilkas återbetalning, jemte de 
nya pålagor, som der ill äro oundvik- 
liga, stundom skola förbittra invanar- 
nes nya bdägenhet. Men derenjot 



213 



har Amerika räddat sig från ett fiara^ 
roande öfverherrskap, förskaffat sina 
invånare den borgliga frihetens ovär- 
derliga sällhet, och genom visa lagar 
så försäkrat den mot alla anfall, alt 
Amerika, i jernförelse med andra Re- 
publiker, kan berömma sig af den 
oinskränktaste frihet, 

Politiske spåmän hafva väl redan 
bedömt Storbritanniens förlust genom 
Amerikas vunna frihet, och följderna 
af denna högst vigtiga händelse för 
Europas sällhet eller olycka. Likväl» 
utan att här uppreda allt, hvad som 
blifvit sagdt och kan sägas öfver det- 
ta ämne, eller att inlåta oss i en-ve- 
derlägning af dessa politiska betrak- 
telser, skola mina läsare kanhända här 
vänta något dylikt, men hvilket jag i 
brist af rum måste inskränka blott till 
ett kort besvarande ai de frågorna - 
Hvad har Amerika vunnit genom den 
erhållna sjelfständigheten, och hvilka 
sannolika följder kan den hafva för 
Europa? 

Amerika har vunnit sin frihet 
och en rang bland sjelfständiga stater 
under lyckligare omständigheter än an- 
dra länder i d} T lik belägenhet. Der- 
före skall denna Republik med tiden 
snart glänsa öfver sina systrar, och 



århundraden skola knapt vara till- 
räckliga alt begränsa dess växande 
storhet. Amerika är ännu långt ihån 
till hälften uppbrukad, men innehål- 
ler ofantliga stiäckor af den fruktba- 
raste maik, hvars uppodling regering, 
belägenhet och klimat lätta. Amerika 
har stor plats för tillkommande mil- 
lioner, som här kunna föda sig af egna 
fält och med mindre möda än i Euro- 
pa. Amerika skall således ärligen till- 
taga i folkmängd, och tillväxa blott 
genom der. na folkökning, som länge 
kan fortfara utan konstlade medel; och 
dess tillkommande storhet är bygd på 
fastare grundval än andra Fristater, 
som till större delen hafva handeln 
att tacka för sitt bestand. Amerika 
har erhållit en större frihet , än det 
njöt före kriget. 1 de åtskilliga pro- 
vinserne, som ändrat sin regerings- 
torm efter sjeifständighetsförklarin- 
gen, har man användt den stora sorg- 
fälligheten» att så omskapa deras 
Demokratiska författning, att den 
hvarken kan urarta till Aristokrati 
eller Monarki. Skillnaden mellanstånd 
är här alldeles upphäfven; ingen klass 
af medborgare har framför andra ärf- 
teliga anspråk på rang, värdigheter 
wcli embeten^; och hvarje medborgare 



af klokhet, kunskaper och verksam- 
het kan göra anspråk på en plats som 
medlem i Regeringen, deputerad i 
Kongressen, eller såsom dess Presi- 
dent. Religionsskillnaderna, som i Eu- 
ropa aflägsna så många skickliga med- 
borgare från emheten och vänligheter , 
emedan de icke bekänna sig till det 
rådande religionspartiet, äro ide flesta 
provinser redan upphäfda* I Newyer- 
sey och Carolina lerrmar väl sjeifva 
den nya regeringsformen protestanter- 
na företräden framför andra Christna; 
men deremot hafva andra alldeles för- 
kastat begreppet om en rådande reli- 
gion, förklarat alla éevx sanna Gudens 
bekännare, alla Christna utan åtskill- 
nad, för skickliga till de högsta Vär- 
digheter, eller i deras nya författning 
lemnat frågan om emhetsmänhens reli- 
gion oafgjord. Freden gifver ^e Tret- 
ton Provinsernas nu varande och till- 
kommande invånare grundadt hopp att 
hår lättare, beqvärnare och rikligare 
finna deras uppehälle än någonstädes i 
Europa, och att ostördt få njuta fruk- 
terna af deras flit. Så snart det band f 
som nu väl förenar, men icke full- 
komligt sammanfogar de Tretton för- 
enade Staterna blir fastare knutet — 
att värf, som Kongressen visst icke 



längre skall uppskjuta, skall denna 
förnyade union qväfva tillkommande 
krig och brister mellan dem. Ett stort 
steg till det allmänna lugnets upprätt- 
hållande i Amerika liar redan bli ( viL 
gjorde genom gränsornas närmare ut- 
stakande, för hvilkas skuld verkligen 
fiendtligheter utbröto i några provinser 
under det nu slutade kriget, bland an- 
dra mellan Pensylvanien och Conneåi- 
cut« Hvarföre staterne Virginien och 
Nordcarolina, vid den sista förändrin- 
gen af deras gamla regeringsform, ut- 
tryckligt afsade sig alla anspråk, som 
de , i kraft af sina stiftningsBref , kun- 
de göra på sina grannars länder. Emot 
deras Europeiska grannars, Spaniens 
och Storbritanniens anfall äro deras 
gränsor tillräckligt försvarade genom 
en talrik landtmakt och den inrättnin- 
gen, att livar je fri invånare vid all- 
män fara måste skynda till fädernes- 
landets försvar, och som deras Jäge 
och författning icke lätt kan inveckla 
dem i Européernes tvistigheter, så hat- 
va invånarne just ingen fiende att fruk- 
ta, som kunde förstöra deras boningar 
och det som deras flit aftvingade öde- 
marken åt en talrik afföda. Förnäm- 
sta delen af deras göromål skall, i an- 
seende till deras lands vidd och dess 

ännu 



Mnrm långt ifrån fullbordade uppod- 
ling, blitva att söka erhålla nyltiga 
produkter, mot hvilka Europa och 
Vestindien gerna skola förse dem med 
sira varor, som Amerika antingen 
ide kan frambringa eller aldrig al- 
st i a i tillräcklig mängd, så länge åker^ 
bruket, hvars utbredande så mycket 
gynnas af deras författning, kan be- 
qvämare och förmånligare föda stör- 
sta delen af landets invånare, I de 
norra provinserna gifver väl åkerbru- 
ket icke så rik vinst som i de södra r 
hvilka, utom säd, lerana tobak, ris 
och andra varor till handeln med Euro- 
pa; men som boskapsskötseln förträff- 
ligt lyckas i de förra, som skogarne 
innehålla ett så outtömligt förråd af 
timmer och skeppsvirke, och det mest 
lönande fiske idkas på kulterna, så. 
gifva dem dessa yrken lika så rikt 
uppehälle. Yisst måste nu de sjeif- 
ständige Arnerikaneine betala mer i 
utlagor, än de voro vane under Brit- 
tiskt öfvervälde, emedan kriget elter- 
lemnat en besvärlig national- ku k!, eme- 
dan deras statsutgifter ökat sig. och 
landets försvar, som Storbritannien 
fordom åtog sig. åiiigerj fordrar icke 
obetydliga summor. Men s&m dessa 
skatter endast kunna iwdrifvas med 

K 



iirvanarnes samtycke , da ingen lär ta- 
xera sig öfver sin förmögenhet, och 
dessa skatter endast uppbäras på be- 
stämd tid, eller blott af yppighets- 
artiklar och umbärliga flammande va- 
ror, så skola de icke så lätt som 
Europa undertrycka invånarne, eller 
icke så lätt förnedra de lägre klasser- 
na af dem till den bland oss så all- 
männa fattigdom. 

För Europa har denna nyss slu- 
tade revolution i nya verlden visst de 
vigtigaste följder, orii hvad vi deraf 
blott på långt håll gissa, skola våra 
efterkommande på ett öfvertygande 
sätt erfara. Skadlig är den icke, i det 
hela betraktad, för vår verldsdel, och 
om ock enskilda Stater skulle lida der- 
af; eller ryktet om Amerikanska fri- 
heten kunde öka utvandringarne från 
Tyskland och Storbritannien , så skall 
Europa likväl vinna i det hela. En 
del af Amerikanska handeln , som trå- 
nade under monopoliers flit och in- 
dustri förstörande fjättrar, eller blott 
riktade enskilda Stater, blir derigenom 
vidsträcktare, öppen för flera delta- 
gare och derigenom i det hela fördel- 
aktigare. Hela Europa har nu fri- 
het att ur första handen, och till de 
bästa priser köpa Amerikanska pro- 



dukter, som det fordom endast kund^ 
erhålla öfver England och dyrare. 
Alla Europeiska Stater, som idka han- 
das*öjder , i synnerhet Frankrike och 
Tyskhnd, skola i Amerika finna sä- 
ker afsättmng på sina varor, emedan 
det fordna monopolium med Eng- 
land är upphäfdt, och dessa länder 
kunna lem na linne och ylletyger till 
bättre pris än England. Svårigheten 
att bibehålla aflägsna biländer i lyd- 
nad , då invanarnes missnöje tager öf- 
veihand, skall varna andra nationer, 
att icke låta monopolisters roflystnad 
gå till det yttersta, och råda dem att 
unna industrien friare lopp, och att 
en gång förkasta den Spanska grund- 
satsen att öka vinsten af biländer ge- 
nom undersåtarnes förtryck. Europa 
skall lida i sin Veslindiska aktifhan- 
del, emedan Amerika kan förse dessa 
öar lättare och för bättre pris med 
lifsmedel och andra förnödenheter, 
och derigenom kanhända draga till 
sig en del af den vigtiga socker- och 
kaffehandeln. Storbritannien skall, 
jemte någ^ra nordiska Riken, ritan 
tvifvel förlora genom den erkända 
Nordamerikanska sjelfständigheten. Det 
förstnämnda, som ägde nästan ute- 
slutitide handel på dessa länder, som 

K 2 



2525 220 — « 

utgjorde tredjedelen af hela Britti- 
ska handeln och ärligen riktade Eng- 
land med 6 millioner Uiksdaler, jiiå- 
ste nu dela densamma med andra Sta- 
ter. De nordiska Riken, som •försörj- 
de de vestra länderna i Europa med 
säd, trädvaror t jern och hampa, sko- 
1-i i Amerika finna en farlig medtäf- 
lare, som, i anseende till ilt^n ringare 
frakten, kan för bättre pris förse des- 
sa stater dermed, och deremot behöf- 
ver lika så mycket af deras produkter. 
De invändningarne, att denna handel 
drefs af Amerika redan före kriget, 
och de nordiska länderna likväl kun- 
de här afsätta sina varor, bevisar in— 
genting deremot, emedan Amerika- 
iie> nes handel nu är fri lian alla in- 
sk) änkningar, de kunna obehindradt 
förse Ä ig här med alla desaa län ers 
varor, och de icke, såsom fordom, 
äro tvhögne att endast löra 1. 11 Eng- 
land vissa artiklar, som voro ganska 
begärlige i Spanien och Poitugal. Der- 
igenoui stegu åtskilliga produkter, som 
A ni e rik a nch dt? nordliga Europeiska 
Statt- rne gemensamt éifvftra, så nyc- 
ket i priset, att de auförtle S'aterne 
hellre hämtade dem frän Östersjön, äB 
från dtii nya ve j Iden öfver England, 



Förenta Amerikas Konstitution 
efter Freden i Paris 1783. 

iVled Sjelfständighetsförklaringen haf- 
va, såsom ofvanföre är anmärkt, de 
flesta provinser företagit vigt ga förr 
ändringar i deras gamla fö fattning, 1 
och icke allenast fullkomligt befriat 
den från Storbritanniens inflytelse, utan 
äfven omskapat den på eit mer de- 
mokratiskt sätt, och i anseende till ut- 
ländska angelägenheter slutat år .1778 
en evig union med hvarandra, som 
slutligen ratificerades år 1781 genom 
provinsen Marylands dittills uppskjut- 
na förening.. 1 båda förändringarne af 
deras författning hafva de lagt till 
grund, än deras gamla, än Storbri- 
tanniens eller Hollands regeringsform, 
och detta är i korthet 1) de särskilda 
Staternes egna författning, och 2 ) de- 
ras förening genom Generalkongres- 
scn, 1 stället att hvarje särskild pro- 
vins regering fordom var delad mel- 
lan tre olika, icke alldeles af h varan- 
dra oberoende statskroppar, Guver- 
nören , Rådet eller Öjverhuset , och 
A&semblée eller Underhuset, består den 
nu af två särs kilda Kollegier, af Un~ 

E 5 



derhuset, och det deraf oberoende 
Rådet eller Senaten. Guvernören har 
väl i alla provinser blifvit qvar till 
namnet, men han har, utom i Massa- 
chusetsbay och Nevryersey. förlorat 
sin andel i lagstiftande makten, har 
på landtdagarne eller folksförsamlin- 
garne hvarken säte eller stämma, och 
blott, jemte ett honom tillförordnadt 
Råd, den verkställande makten, eller 
makten att sätta Regeringens beslut i 
verkställighet. 

Underhuset består, såsom fordom, 
af deputerade, som väljas af de frie 
skattskyldige invanarne på landet och 
i städerna. Deras antal rättar sig ef- 
ter folkmängden. I Massachusetsbay 
sänder h varje Township af i5o hus- 
fäder en representant, och af 55o 
husfäder två sådane till Underhuset. 
I Sydcarolina skickar Charlestovrns 
distrikt 5o deputerade, andre, som 
äro mindre folkrike, blott två, och 
på samma sätt är det faststäklt i de 
andra Staterne. På det de deputerades 
antal äfven alltid må stå i förhållande 
till folkmängden , och representation 
icke framdeles blifva så ojemn som i 
Storbritannien, hvarest i Cornwallis vid 
pass 5o,ooo voterande husfäder hafva 
tolftedelen af lagstiftande makten i 



händerna och välja 4o Parlaments- 
ledamöter; -då dei-emot London, den^ 
na folkrika hufvudstad , endast får väl ^ 
ja 4 deputerade; så räknas invånarne 
åtminstone hvart sjunde år, och för- 
ändras deras representanters antal ef-- 
ter deras tillväxt eller minskning. Hrar- 
je verklig invånare i en provins , som 
betalar sina utskylder och äger någon 
förmögenhet, kan väljas till represen- 
tant I Massachusetsbay måste han 
åtminstone halva en förmögenhet af 
200 Pund Sterling, i Maryland fordras 
5oo Pund derlil, men i några provin^ 
ser äro represen tanternes förmögenhet 
icke bestämd. Ingen som bekläder 
ett indrägtigt embete, eller st§r i mili-« 
tärtjenst, kan väljas dertill , och han 
förlorar i sådant fall sitt säte i Unders 
huset; likväl kan i Sydcarolina, lik-; 
som i Engelska Underhuset, en leda-» 
mot af Assemblée i sådana fall å nyo 
väljas. För öfrigt har Underhuset i 
de provinser, hvarest lagstiftande mak- 
ten är delad mellan detta och Rådet, 
lika makt som det sistnämnda; men 
alla penningebevillningar måste först 
föredragas i Underhuset. Att desse de- 
puterade erhålla dagtraktamente, så 
länge Landtdagen varar, är sannolikt, 
emedan detta var införd t i Nordame^ 

K 4 



rika före Sjelfständighetsförklaringen J 
och uttryckligt förordnadt i Pensylva- 
jiiens konstitution, att sådant skulle be- 
talas af landets allmänna medel. 

Den andra lagstiftande makten; 
Cfverhuset* eller som det nu vanligen 
kallas i Amerika, Rådet eller Senaten, 
finnes i alla provinser, utom i Geor- 
gien och Pensylvanien. I de sist- 
nämnda beror hela landsregeringen af 
Assemblée. Denna Senat är alldeles 
olika det förra Rådet före Sjelfstän- 
dighetsförklaringen: den väljes väl, 
liksom Underhuset, af invanarne; lik- 
väl kunna i några provinser blott de 
rikare eller godsägande invåuarne väl- 
jas till de^sa platser eller deltaga i va- 
let. I Newyork kan hvar och en, 
som äger ett fritt gods af 20 Pund 
Sterlings värde afgifva sin röst till 
valet af Underhusets ledamöter, men 
\ T id Senatorers val blott de som äga 
fria gods af 100 Pund Sterlings värde* 
Men i Maryland , SydcaroJina och 
Massachusetsbay kunna eJjest alla val- 
ägande invånare afgifva sina röster. 
I Newhampshire välja Underhusets 
medlemmar Senaten , och i Maryland 
är den särskilda inrättningen, att" först 
alla valägande. invånare utnämna ett 
fisst antal personer , som sedan an- 



{ingen mellan sig eller bland invanar- 
ne i allmänhet välja i5 Senatorer, och 
derföre kallas Valherrar. En Senator 
kan icke tagas af den klassen invåna- 
re, som Holt hafva förmögenhet nog 
för att sitta i Underhuset- I Nord- 
carolina måste en Senator äga åtmin- 
stone 5oo Morgen jord, då 100 Mor- 
gen redan förskaffa honom ett rum 
i Underhuset, I Newyork upptages 
ingen i provinsens Senat, som icke 
har 1000 Pund Sterling i förmögen- 
het, men med hälften kan han väljas 
till deputerad i Underhuset. Senat o- 
rerne behålla sina poster längre än 
Assembléens ledamöter, och väljas vau- 
lingtvis icke på tre ir å nyo, I Vir- 
gin ien behåller deremot Senaten säte 
och stämma i fyra år. Hvarje ar af- 
gå fyra af de äklsta ledamöter, ot h 
fyra nya komma i deras stälie. I De- 
laWare sitta Senatorer ne i tre år, 
deremot i Massachusetsboy och Norcl- 
carolina blott ett ar. SemUorerne£ 
antal är ej heller så stort som de de- 
puterades i Undci huitji t i Newyork 
består det sistnämnda, dl de alla aro 
församlade, af 70 persotier, men Ila- 
dt-t endast af 24. och i Deliwaye väU 
j^r hvarjp Grefekap 7 Rep: esentauier 
i Underhuset, men bioit 5 Senatorer* 

~ k 5 : 



Derjemte anses i de flesta provinser 
Senaten såsom den sista instansen i 
alla j rocesser och besvärsmål. 1 alla 
ölViga regeringsärender är den full- 
komligt lika med Underhuset, likväl 
är det icke tydligt bestärndt, hvetn 
som skall fälla utslaget, då båda for- 
samlingarne skilja sig från Ii varandra 
1 sina mei Jngar. 

Verkställande makten äger Guver- 
nören i hvarje provins , åt hvilkcn 
till detta väif ett särskildt Råd är till— 
iorordnadt, som bär namn af Council, 
och består än af 4, än af 8 personer. 
Guvernören , eller Presidenten , som han 
kallas i Pensyhanien, måste vara en 
aiisedd förmögen man, h vilken åt- 
minstone, &£ som det nu är förord- 
xiadt i Mn^achusetsbay, der han bodt 
i 7 år, och väljes antingen af invånar- 
Jie i allmänhet elier af de båda Hu- 
sens medlemmar* Men i detta senare 
ftill förlorar han säte och stämma i 
de båda liusen. Sitt emhete bekläder 
han än längre, än kortare tid, i Mas- 
^aehasetsbay och Pensylvanien ett år, 
anen i Newyork, Delaware och andra 
provinser tre år. Hans val är olika 
gästan i hvarje provins. I Massachn- 
setsbay utiiäames han af de valägande 
invånarn© efter de fleata ifrrteraé» 



Men falla dessa lika på flera perso- 
ner, så balioteras i Underhuset till 
två af dem, och af dessa båda utnäm- 
ner Senaten en till Guvernör. I New- 
york afgifva vid detta val blott de si- 
na röster, som få välja Senatorer. I 
Pensylvanien väljes Presidenten af Un- 
derhuset, och den förstnämndes särskilta 
Råd af Senatens medlemmar* I Delawa- 
re och Maryland välja båda Husen sia 
Guvernör, och i Georgien Underhuset 
bland sina ledamöter. Guvernören 
står i alla provinser i spetsen för alla 
allmänna göromål , och är- på visst 
sätt dess Ståthållare. Han kommen- 
derar landt- och sjötroppar, sörjer 
iör provinsens säkerhet, sammandra- 
ger milisen , bortgifver embeten och 
syssloiv antingen ensam , eller med bå- 
da Husens samtycke. 1 utomordent- 
liga fall sammankallar han båda Hus- 
sen , som vanligtvis utan hans med - 
verkan sammankomma och åtskiljas» 
Han kan benåda rnissdådare, undan- 
tagande mördare och statsbrottsfingar, 
Han bestyr om sin provins angelägen- 
heter med andra Stater och med Ge- 
neralkongressen, IMassachusetshay och 
Newyersey är hans makt större. 1 pro- 
vinsen Massachusefsbay äro båda Hu- 
sens beslut icke förr lagliga, än Ga* 

K 6 



veraö^n gifvit sitt bifall till dem. -Han 
sammankallar Assemblée och upplö- 
ser den, och bortgifver alla ju*titie- 
embeten. 1 Newyersey har Guver- 
nören säte och stamma i Senaten. 

Alla ärrader med utländske, eller 
sådana, som angå de Tretton Provin- 
serna i allmänhet, öfverlemnas till 
Generalhon gr en sen. Denna samlar sig 
hvarje åi i början af November. Hvar- 
je stat skickar sma deputerade till den, 
h vilka ärligen utväljas, och som den 
älven till om ined kan ombyta i fe - 
sta året. Ingen får skicka öfver sju, 
eller mindre än två deputerade, men 
har likväl icke mer än en röst i General- 
kongressen. I viktiga saker, kri^ och 
fred, penningelån, måste åtminstone 
.nio provinser eller nio röster vara af 
samma mening, innan ett beslut k*m 
tag^s Ingen af dessa deputerade får^ 
medan han sitte? i KLon£> essen, be- 
Idä !a ett indrägtigt embete, Denna 
Kxmgress besöi jer alla ärende r, sota 
ingen af de Tretton Sta ter ae ensam, 
eller i förening med andra. Sr utöfva. 
Dm a fs lutar traktater c*éb lörhuud med 
atlän-.i ska makter, den hr -stämmer trop- 
parnes anUl och beskaffenhet, krigs- 
skeppen , som skota hållas till landets 
allmänna beskydd j ty ingeu provins 



får för sig ensam upprätta regulära 
regementer eller hålla krigsskepp blott 
till sitt enskilda försvar. Krig och 
fred fiöra arven till Generalkongres- 
s e n , ä f v e n so na m y n t v ä sen d f! t , p o s t- 
inrättijingen, limdeln med Vildarne, 
provinsernas stridigbeter sig emellan, 
till och med duinsrättigheien. då de 
lagstiftande och verkställande Försam- 
lingarne i Staterne tvista, ,Dä Kon- 
gressen icke haller några sessioner, 
så sköter ett särskildt Statsråd {Com- 
mittee of the States^ de sn görom'51, ut- 
om sådana, som icke k mina företagas 
tttaq med nio provinsers samtycke, 
Hvarfe provins har en deputerad i 
detta Statsiad, hvars ledamöter välja 
sig emellan en President, som ärligen 
ombytes, och åtminstone kke förråa 
tre år derefter kan å nyo väljas. 



K 7 



Korta Lefvernesbeshifningar 
om Fem märkvärdiga 
*r Amerikaner. 

]. JL/tn nu varande °) Generalen en 
chef öfver hela Amerikanska landtmak- 
ten, George Washingtons för- 
fäder härstamma ifrån England, nem- 
ligen ifrån Cave i Yorkshire , h var- 
ifrån de under rev -lutionen utvandra- 
de till Amerika och nedsatte sig i Vir- 
ginien. Hans fader, Augustin VVa- 
shington, var i denna provins en 
man af stort anseende och ägare af 
vildyftiga jordgods, och han sjeif, dess 
tredje son , lödd i andra giftet den 
22:dra Februari 1735. Han blef, lik- 
som alla rika ynglingar i Amerika, 
uppfostrad i sin faders hus under en 
infoi malörs uppsigt, och vinlade sig, 
med åsidosättande af nästan alla an- 
dra yettenskaper, om latinska språ^ 
ket, historien och matematiken. Den 
sistnämnda blef hans favoritstudiuna 
och förskaffade honom en förste Landt- 



*} Man crinre sig så val har som på an- 
dra stallen 3 att Författaren skref 4et:a arbete 



mätares embete , " hvilket i Amerika 
är mer hedrande an lönande, äfven, 
i anseende tlli tlen inflytelse, som ma- 
tematiken har på krigs vettens ka pen, 
en Majors och Generaladjutants be- 
ställning vid dei varan le landtmilis. I 
denna egenskap blef han redan i sitt 
tjugonde ar ( 1755 ) skickad ifrån Vir- 
ginien till Ohio, för att göra den der 
kommenderande Franska officern St. 
Pierre föreställningar angående nå- 
gra af dess underhaivande föröfvade 
fiendiligheter , och för att tillika förmå 
de der boende så kallade sex nationerna 
Amerikanska Vildar till ytterligare 
obrottslig vänskap med England. För 
att uträtta detta äventyrliga värf , må- 
ste han genomvandra en stor öde- 
mark, men denna kunde, lika så li- 
tet som andra svårigheter, afskräaka 
honom. Mot slutet at Oktober begaf 
han sig på vägen, beledsagad af i5 
pålitliga män, och uträttade sitt värf 
med så stor klokhet, nit och lycka 3 
att provinsen Virginien vid hans åter- 
komst lät göra iionom en offentlig 
tacksägelse. Dagboken öfver denna 
resa och efver hans underhandlingar, 
som genom trycket gjordes allmän* 
visar honom redan i ungdomsåldern 
rik på kunskaper, försigtighet, öfver- 



2}2 



läggning och omdömeskraft. Snart 
clerefter, då åtskilliga fiebdtligheler 

föreföl lo i Amerika, redan före kri- 
gets utbrott mellan England o;h 
Frankrike, upplättade provinsen Yir- 
ginien ett regemente landtmilis af 4oo 
man, och gjorde Major Washing- 
ton till dess Öfverste och Chef Med 
detta regemente slog han i Maj föl- 
jan ie aret irj4 ett starkt detachement 
Fransoser och Indianer vid Redstone, 
och gjorde ett antal fångar, Ii var- 
ibland den då namnkunnige partigän- 
garen la Förre var. Af denna er- 
for han, att Frauska hn r vud korpsen 
vid Ohio var vid pass 1000 man re- 
gulära troppar ocb några 100 India- 
ner s?ark. Oaktad t denna öfveriä^- 
senhet trängde han längre fram med 
sitt regemente, Forska nsade sig i en 
god ställning, och kallade d m där- 
städes i hastighet anlagda skansen Ne- 
cessity; 1 d* n^amnia rantade han för- 
stärkning fiii) V^irginien och New- 
york, men ib» \gäf v e>. I Juli angre- 
po Fransoseine rioo man siarke un- 
der Vil Ii ers an fö. ande den na .skans; 
XV a s h i n g t o n s j pg ? m en I <* va r , ge- 
nom den förmån na t affniög' n och 
genom marseh-n he&vä I^befer. sam- 
mansmält liii 5oo man; likväl försvå-* 



rade han sig mot dessa i några tim- 
mar sa tappert, och dödade så många 
af de angripande, alt desse erbödo 
honom en kapitulation och beviljade 
honom fritt aftåg. Om vintern detta 
år gjorde han såsom Ingenjör sin pro- 
vins stora tjenster, i det fästningarne 
Cuuiberland och London uppbyggdes 
under hans uppsigt. Följande som- 
mani 17DS, då krigsoperationerna mot 
Fransoserne bletvo alfvarsammare, 
utnämndes Öfverste Was hin gton 
till Engelske Generalen B raddoks 
Adjutant, hvars armé, nästan 5ooo 
man stark, skulle marschera genom 
det inre af landet tiil den Franska 
Fort du Quesne, nu Fort Pitt. Men 
denna expedition aflopp ganska olyck- 
ligt genom den Engelska Generaleii3 
fel. Nu mera återtog Öfverste Wa- 
shington befälet ötver landtmilisen , 
förstärkte densamma och vågade flere 
små försök mot Fransoserne, och be- 
visade sig vid hvarje tillfälle såsom en 
Officer af stor skicklighet och mycken 
personlig tapperhet. Ar i?5q nedlade 
han sitt befäl och började att tjena sitt 
fädernesland som statsman. Han blef 
utnämnd till deputerad på Landtda- 
gen, och utmärkte sig 5 liksom förut 
som krigsman ; äfven nu som Senator. 



Samma ar äktade han sin nu varande 
maka, en ung enka vid namn Cu- 
stis, som tillskyndade honom en kon- 
tant förmögenhet af 20,000 Pund Sler- 
ling, utom ett skönt enkesäte i Vir- 
ginien. Vid de sista tvistigheternas 
utbrott mellan England och Kolonier- 
na, blef han utnämnd till en af de fjf- 
ra deputerade, som provinsen Virgi- 
nien skickade till Generalkongressen i 
Philadelphia. Då slutligen denna oenig- 
het utbröt i ett uppenbart krig, och 
den redan samlade Amerikanska ar- 
Miéen behöfde en anförare, blef han, 
då Öfverste och medlem af Kongres- 
sen , af denna församling enhälligt vald 
den i5:de Juni 1776 till General en 
Chef of ver samtliga Amerikanska landt- 
makten, och detta val kungjordes ho- 
nom Högtidligt följande dagen. Han 
tackade Kongressen i ett kort tal för 
detta aref Lilla förtroende , lofvade att 
han skulle använda alla krafter för att 
förtjena det, men att. han väl visste 
med sig sjelf, att han icke ägde alla 
till en så vigti^ post nödvändiga egen- 
skaper; att denna bekännelse måtte 
vid hvarje olycklig och mot Kongres- 
sens väntan förefallande händelse ur- 
skulda honom. Slutligen undanbad 
han sig all ordentlig lön, endast kär- 



23? 

leken till fosterlandet och friheten; 
sade han, förmådde honom att mot- 
taga denna post; vinning sökte han 
icke derigenom ; blotta ersättningen 
för de omkostningar han der vid kun- 
de använda matte blifva allt, livad han 
väntade sig af sitt fädernesland, och 
öfver deras belopp ville han föra en 
noga och samvetsgrann räkning. — 
I Juli inträffade hatt i Amerikanska 
arméens läger vid Cambridge i Nya 
England ? och hvad han sedan uträttat 
i spetsen för densamma, hans skick- 
lighet som General, hans personliga 
mod, hans ståndaktighet i de vådliga- 
ste omständigheter , hons utmärkt klo- 
ta uppförande mot Kongressen, mot 
fiendtliga Generalerne, mot Franska 
hjelptropparne — allt detta känner vår 
verldsdel äfven så väl som hans , till 
lika stc?r beundran, och förtjenar, för 
att värdigt bedömmas, ett ege*- verk 
och en egen biografi. Men slutligen 
något om hans privata omständig- 
heter. 

General Washington, 0?8;>) 
5i år gammal, är stor, väl växt och 
af stark kroppsbyggnad. Han har 
ett aflångt ansigte, är koppärrig och 
solbränd, al- manligt djerft utseende, 
som undcrstödes genom lifliga biå 



ögon och mörkbrunt hår. Man hål- 
ler honom, genast vich första ögon- 
kastet löv en länkande ? försigtig och 
beslutsain man. Han liar ett för- 
träffligt sätt att vara. Allt livad han 
gör och säger, sker med en liksona 
medfödd värdighet, som likväl, då 
det så passar sig, är föienad med ea 
tillbörlig nedlåtenhet. H varken qvick 
eller af särdeles hastigt förstånd, har 
han så mycket större betänksamhet 
och omdömeskraft, är outtröttligt verk- 
sam, högst uppmärksam , rättvis ända 
till stränghet, och en verklig fader 
för sina underhafvande, en trogen och 
ädelmodig väo, i privata Jefvernet af 
oklanderlig karakter, en praktisk fi- 
losof. — Genom sina begge äldre styf- 
bröders fråntälle, som dödt utan arf- 
y ingår , har han kommit i besitt- 
ning af så vidlyftiga jordgods* att han 
håiUs för en af de rikaste godsägare i 
hela Amerika. Utom de som tUifallit 
honom genom arf , har han äfven be- 
koaimit några genom sin maka, och 
köpt inånga dessutom, hvartiil han 
redan fordom såsom Landtmätare ha- 
de särdeles god t tillfälle, i det han 
vanligtvis för goclt pris köpte dern af 
Officerare och an a ra personer, som 
Hofvet till belöning skänkte jord, men 



*37 



hvilka hellre Önskade penningar. I 
det hela är han en af de bästa, ja en 
passionerad landihusliållare ; Ii varje 
ögonblick, som lian fordom såsom 
Olficer och Senator ägde ledigt fi ån 
sin tjenst, använde lian till åkerbru- 
ket; och h?n har satt sina gods i ett 
förti äffligt stånd. Ibland dessa är hans 
fädernegods, Mount Vernoij , vid flo- 
den Potornok, ungefär i \ mil på andra 
sidan om Alexandria, det ansenligaste 
och skönaste. Sammantagne värderas 
de, efter egendomars dervarande vär- 
de, till -160.000 Pund Sterling, men 
hans ärliga inkomst till 4ooo Pund. 
1 sådana omständigheter, och med 
hans utomordentliga kärlek till landt- 
bruket T är det intet uritler, att han 
nu vid slutet af en öå lörnfull och si 
lyckligt tillryggalagd bana, skyndat 
tillbaka till den fredliga skuggan och 
till privatlefnadens stilla njutnAg. Han 
har inga barn med sin maka, I lott tu 
styf dotter, efter hviiken , om han of- 
verlefver henne, iö,ooo Pund Ster- 
ling, utom modrens förmögenhet tiii- 
falla honom. Af hans tgva familj 
let va tre yngre blöder. Samuel, 
Johan och Carl Washington, 
alla rika godsägare i VVginie*^ äfvtn 
en syster, som är gitt me a CHversten 
Fiéiding Le wis. 






238 

II. Hora tio Ga tes är Jen märk- 
värdige Generalen, som Amerika ge- 
nom Bourgoynska arméens tillfånga- 
tagande, nästan omedelbart har a(t Me- 
ka för sin fullkomliga sjelfständjghi t. 
G a tes är född i Grefekapet Darby i 
England, och derstädes uppfostrad. 
Hans böjelse för soldatstSndH föide ho- 
nom auder 1706 års krig till Amerika, 
hvarest han såsom General Mono- 
tons Adjulant tjente med distinktion 
mot Fransoserne. Vislandet i Ame- 
rika behagade honom så mycket, att 
lian, för att qvarblifva der, tog sitt 
afsked vid krigets slut, och nedsatte 
sig ordentligt i Newyor ., sedan han 
äldat en rik Amerika! *a; Vid fiendt- 
lighetei nas utbrott mellan England och 
Amerika, trädde lian, af gammal kär- 
lek till krigsväsendet och ölvertygel- 
sen om de der tagna raåttstegens rätt- 
Biätighelfeoch möjlighet att verkställa, 
i Amerikansk tjänst. Då Kongressen 
valde General Washington till Chef 
för hela Amerikanska landtmakten, 
utnämnde Hen tillika G a tes med Öl- 
verstes rang till hans Generaladju- 
tant, f Denne lärde snart känna ho- 
nom såsom Officer pa den fördelakti- 
gaste sidan och anförtrodde honom 
befälet öfver. en egen korps regulära 



troppar* med hvilken han* under- 
stödd af den uppbådade landtmiiisen 9 
skyndade från den ena ändan af den 
vidsträckta Frislaten till den andra, 
än segrande, än öfvervunnen, likväl 
äfven då med ära, och alltid lill sitt 
nya fäderneslands fördel. General 
Bo ur g oynes tillfångatagande vid Sa- 
ratoga , år 1777? som skedde genom 
honom, gaf den året förut liksom på 
en träff vågade Sjelfsländighetsför- 
klaringen ett dittills felande eftertry ek ; 
ty nu först vågade Frankrike och 
andra Europeiska makter aft offent- 
ligt erkänna denna sjelfständighet, och 
till Ämerikanernes verksamma under- 
stöd gripa till vapen mot England. 
Men, i så fördelaktig dag, som Ga- 
tes än må synas genom denna seger; 
så förtjenar hans uppförande efter den- 
samma ännu mer beundran. Långt 
ifrån att högra ödas. öfver sin lycka, 
bortvänder han ansigtet af ädel skon- 
samhet mot de öfvervunne, då dessa 
lägga ned gevär, och beredd att stic- 
ka sitt segrande svärd i slidan, skrif- 
ver han genast efter denna händelse, 
till sin vän i England, Lord Thanets 
„född och uppfostrad i England, sätter 
jag ännu alltid mycket värde på nainn^f 
Engelsmän, och lägger si mycket mer 



den olycka pä h jer tat, som oundvik- 
ligt förestår mitt fbrdna iäJernesland, 
otn det fortfar i det närvarande o: ät t— 
visa borgerliga kriget. Finnes då in- 
gen läkare, ingen halsam mer, som 
läker säret? Förenade Staternas vapen 
hafva segrat, men de vilja irke miss- 
bruka segren till vidare blodsutgjutrl- 
se# O att Eugland vände om, innan 
det blir för sent I Ännu kan Amerikas 
vänskap återvinnas, ännu hyser det, 
at den iordna föl 'vandtskapens känsla, 
vänskap för England, skulle hellre 
förena sig med detta än med någon 
annan Europeisk Stat, — men ieke 
på andra vitkor än som fria allierade — 
det är alla Amerikaners verkliga tän- 
kesätt, oeh jag, som uppriktigt del- 
tager i Englands välfärd, häller det 
för miu pligt att göra dem bekanta 
för er oeh hela Engelska nationen , 
emedan det äunu är tid att begagna 
sig al dem!" Denna varnande skrit*- 
vel.se - uppläi-les .offen tel igen d^n ^6 de 
Febr. 1778 i Parlamentets jQfveihua 
i London, men hade samma öde som 
så mången annan välment vink. An- 
budet blef, efter : de vanliga häftiga 
debatterna, förkastad! sås#m obehö- 
rigt och icke enligt med nationens 

var- 



färdighet. — Ädle Gates, duär oskyl- 
dig till hvarje droppa blod, som efter 
detta bref ännu blef ulgutet I denna 
olycksaliga tvisil 

ITI. Benjamin Franklin, den- 
-ne vördnadsvärde gubbe, är född den 
I7;de Januari 1706 i Boston i Ameri- 
ka. Nya England . hvars hufvudslad 
Boston är, har alllid utmärkt sig fram- 
för alla andra provinser genom utom- 
ordentligt höga, nästan till svärmeri 
glänsande begrepp om frihet. Dessa 
begrepp om borgerlig frihet och sj^lf- 
ständighet erhöllo genom jemförelse 
och prof ning i Franklins filosofi- 
ska hufvud en riktig bestämdhet; och 
med hvilken manlig beslutsamhet, 
med hvilken outtröttlig verksamhet, 
och med hvilken sällsynt vishet, han 
sedan användt dem till sitt fädernes- 
lands nytta, dertill hafva vi, hans 
samtida ? varit vittne, och genom den 
ofientliga karakter ; som han bekläder 
vid Engelska och Franska Hofven, 
tillräckligt blifvit underrättade om 
hans mödors gäng och frukter. Redan 
Sr 1754 visade han, dertill uppmanad 
af då varande Storbritanniska Ståthål- 
laren i Pensylvanien, Shirley, Arne* 

L 



rikanska folkets' rättigheter, deras be- 
svär, och tillika den oundvikliga oer- 
sättliga skada, som England måste 
lida, om det, i denna sakernas belä- 
genhet och med de rådande tänkesät- 
ten i Amerika, så obetänksamt fort- 
for som hittills att föreskrit va inskränk- 
ningar och utlagor. Men genom en 
lika så olycklig som obegriplig för- 
blindelse hörde England pS defta san- 
ningens vittne lika så litet då, som 
20 år derefter, då det offentligt i Par- 
lamentet afhörde honom och Penn 
och andra kompetenta domare. En 
man af hans slag var i allt afseende 
skicklig till att tjena fosterlandet i ett 
publikt embete, och fullkomligt öfver- 
tygade härom , valde provinsen Mas-" 
sachusetsbay och andra honom till sia 
Agent i London- Utsigten att i den- 
na egenskap göra sitt fädernesland vig-, 
tiga tjenster, och åstundan att öka si- 
na kunskaper genom umgänge med 
lärde och konstnärer, hvilkas antal 
var ringa i Amerika, förmådde ho- 
nom att öfvergifva denna verldsdel; 
och så inträffade han, efter Parisiska 
freden 1765, i London. Hans förut 
redan erkände förtjenster af flera slag 
blefvo kär allmännare bekanta och icke 



obelönttu För sina kunskaper och 
upptäckter i fysiken blef han utnämnd 
till ledamot af Londonska och Parisi- 
ska Vettenskaps- Akademierna, och 
Engelska Hofvet tilldelade honom den 
indrägtiga beställningen att vara Ge- 
neralpostmästare för Kolonierna. Men 
då han fortfor att med orygglig stånd- 
aktighet försvara sina landsmäns rät-*' 
tigheter, och år 1775 ingaf och under- 
stödde en deras föreställning mot de-* 
ras då varande Storbritanniska Gu- 
vernör, afsattes han af Regeringen 
från sitt dittills förvaltade embete sona 
Amerikanska koloniernas General- 
postmästare. Tillika med hoppet att i 
London kunna uträtta något till sina 
landsmäris bästa, öfvergaf han nu den 
alldeles onyttiga posten som Ameri- 
kansk Agent, och återvände mot slu- 
tet af år 1774 till Philadelphia. Här 
blef han genast vald till medlem iden 
då församlade Kongressen, och år 1776 
till deputerad vid den mellan Eng- 
land och Amerika anställda Förliknings- 
kommissionen , och då denna intet ut- 
rättade, sändes han samma år till Franka 
rike, hvarest han i början lefde som 
privat man, men i tysthet bestyrde om 
Amerikas angelägenheter vid franska 

L2 



Hofvet, och slutligen, sedan Ameri- 
kas sjelfetändighet blef formeligen er- 
känd i Versailles är 1778, antog ka- 
rakter af en befullmäktigad Minister 
vid detta Hof. I denna egenskap har 
han gjort Amerika icke mindre Vig- 
tiga tjenster än Washington i fält- 
Hvad som icke litet mäste smärta den 
värdige grahårsmannen , men som han 
lider med en äkta, alldeles af patrio- 
tism genomträngd republikans sjelf- 
försakelse, är hans enda sons öde, 
fordom Storbritannisk Ståthållare i 
provinsen Yersey, som tog Englands 
parti och förmanade invanarne att 
icke skrida till Sjelfständighetsförkla- 
ringen, eller till valdsamma mått mot 
England, hvarföre han genom Kon- 
gressens åtgärd år 1776 blef arresterad 
och förd till Walliugford i Connecti- 
cut, h var est han förmodligen ännu 
pliktar med förlusten af sin frihet. 
Den obekanta historien om Doktou 
Franklins yngre år, anledningen till 
den egna sinnesbildning , som ka- 
rakteriserar honom, skall efterverl- 
den, såsom vi trovärdigt veta, lära 
känna af honom sjelf. — Amerika 
skall bygga honom altaren såsom 
sin skyudsgud och välgörare, och ät 



ven Europa skall länge nämna dm 
mannens namn med aktning, åt hvil- 
ken med hvarje askledare en ärestod 
uppreses, 

IV» Henry Laurens är född 
i Sydcarolina , hvarest han lör sina 
personliga förtjenster och förmögen- 
het stod i allmänt anseende, 1 de 
första tiderna af Amerikas uppres- 
ning mot England var han en af de 
få ansedda personer, som rådde till 
freden, men hvarigenom han ådrog 
sig de grofvaste förolämpningar af 
den tygellösa pöbeln, som ofta natte- 
tiden omringade hans hus och svor 
att sätta det i brand. Först sedan 
han på en resa till England hade er- 
farit Ministérens tänkesätt och dea 
synpunkt-, utur hvilken inan der an- 
såg kolonierna och sökte bestämma 
deras öde, först då öfvergick han till 
folkets parti och framhärdade dervid 
i lycka och olycka, utan att likväl 
ah;*- dan sitt billiga och fogliga 
tanke-? £ mot Lojalister och Engels- 
män, b vilket baJa halva vid tillfälle 
lönt. Sydcarolina, hans fädernesland, 
var bland de Tretton Nordamerikan- 
ske Staterne den första provas, &oaa 

L o 



förklarade sig för oberoende af Eng- 
]a*j-'l,'och fastställde en egen allde- 
les demokratisk regeringsform. Detta 
skedde den 26:te Mars 3776, Två da- 
gar derefter bief John Rutledge 
utnämnd till President, och Henry 
Laurens till Vicepresident lör den 
fjervarancle Provincial - församlingen. 
A.ren 1777 och 1778 var han Presi- 
dent i Generalkongressen i Philadel- 
phia. På hans föranledning och med 
hans namns underskrift förklarade 
Kongressen den 22:dra Nov. 1777, till 
hela Amerikanska folkets och alla 
Europeiska makters underrättelse, att 
de Förenade Staterne icke (såsom da 
lyktet gick ) stodo med England i 
underhandlingar, och att de äfven endast 
med bibehållande af deras* sjelj ständig- 
het ville ingå i sådana. Ar 1780 blef 
han af Kongressen i hemliga äiender 
sänd till Europa; men icke långt frän 
Amerikanska kusten mötte det obe- 
svärade fartyg, på hvilket han var, 
Engelska fregatten Vesta/en* förd af 
Kapiten Keppel, och måste gifva sig 
åt densamma: hans papper, som han 
kastade öfver bord, så snart Engelska 
fregatten nalkades, sönko icke, eme- 
dan ckt dervid hängda blyet icke va* 



• 

tungt nog, och upphämtades följakte- 
l?geri af Engelska matroserne. Kapi- 
ttn Keppel lade efter denna fångst 
genis! i land, intog ett förråd lifs- 
raeciel, och seglade derpå med sia 
statsfange till London, dit han ankom 
den 5: te Oktober; följande dagen blef 
Presidenten Laurens efter ett 6 tim- 
mar långt förhör förd till Towern i 
strängt förvar; ingen insläpptes till 
honom, och bruket af penna och 
bläck nekades honom. Han uthärda- 
de frihetens förlust, den för en man 
i hans belägenhet dödande ensamhe- 
ten, den våldsamma söiiderslitningen 
af alla politiska och naturliga band, 
som då fastade honom vid denna verl- 
den, den plågande ovissheten om sitt 
tillkommande öde -— allt detta ut- 
härdade han med den själsstyrka,- 
som blott tillhör verkligt store män. 
Hans kropp deremot motstod icke li- 
dandet så väl. Brist af rörelse och af 
fri luft ådrog honom en sjukdom, 
för hvilkens skuld han den i:sta De- 
cember 1781 lörelade Parlamentets 
Underhus en med blyertspenna skrif- 
ven böneskrift» hvaruti han, för sih 
rubbade helsas skuld, beder om någoa 
lindring i sin fångenskap. Han er- 

L 4 



höll den, såsom billigt var, och den snart 
därefter till London komna tidningen , 
att Lord Cornwallis med hela sin 
armé hade måst gilva sig till Ameri- 
kanerna, åstadkom hans fullkomliga 
befrielse så mycket snarare, som ju 
hastigare fiendtligheterna mot Ameri- 
ka nu mera nalkades sitt slut: och de 
segrande Amerikaner ne tyckas i York- 
towns kapitulation i en egen separat- 
artikel formel igen hafva förbehållit sig 
sin fordna K/ongresspreaidents befriel- 
se. Hans iielsa tyckes likväl af hans 
långvariga arrest hafva fatt en siöt, 
som hans vistande i Bath ännu icke 
kunn.it föV bättra. Nu arbetar han med 
andra ansedda Amerikaner pä en ny 
förbindelse mellan Amerika och Eng- 
land, så fast och förtrolig dni för det 
närvarande kan hlifva, efter de: sora 
förefallit qelUn båda länderna- Då en 
vän såg medaljen, som Kongressen 
låtit pregla i Frankrike öfirer freden 
med England, ligga på Presidenten 
LauiciiVs sk rit bord, och eftertänk- 
samt pekade på de d • .på stående lil- 
jorna, svara e honom Laurens med 
eit slags Förtrytelse : / de notlihe* i^el- 
tlitr did we ivant t hem; wen. they car- 
me, pur business was done (Jag tjckeV 



ej ora dem, ej heller behöfde vi dem; 
da de kom nio, var vår sak afgjord). 
Ett sådant enskildt drag, och*vi kun- 
na här gå i borgen för dess verklig- 
het, målar Amerikanernes verkliga 
tänkesätt mot deras höga allierade, 
Fransoserne, kanhända träffande nog, 
för att deraf i allmänhet kunna vaga 
en slutsats. 

V. Paul Jones, en Skeppska- 
piten i Amerikas tjenst, och utom Com- 
modore Hopkins, den enda sjöman 
i denna nya Fristat, som gjort sig 
nlgot namnkunnig. Han är ingen 
mer och ingen ting mindre än en man 
af utmärkt personlig tapperhet, som 
kryssade vid kusterna af England med 
ett Amerikanskt krigsskepp, Le bon 
homme Richard 9 förande 4o kanoner 
och 575 man, jemte tvenne an- 
dra Amerikanska fregatter, och der- 
städes den 25:dje September 1779 GV ~ 
öfrade Engelska fregatten Serapis af 
32 kanoner efter en så hårdnackad och 
blodig träffning , att hans eget skepp 
5o timmar derefter sjönk tillika med 
ett antal så:ade, men han sjelf måste 
rädda sig på det eröf rade Engelska 
skeppet» Under drabbningen ..surrade 



2J0 

han ett lag omkring sitt och det En- 
gelska skeppets tätt intill hvarandra 
komna rist anger, på det de icke förr 
matte skiljas från hvarandra, än ende- 
ra ^strukit seglen. Emedlertid finnas i 
Brittiska sjökrigens historia ojemförligt 
märkvärdigare exempel, på lika så stort, 
eller ännu större mod i mindre gyn- 
nande omständigheter, och förenadt med 
verkliga hjeltedygder, blifvit ådagalagdt. 
Dessutom var ock Paul Jones icke 
född Amerikan, uran en affällig Skot- 
te, hvars tapperhet och lycka, om de 
varit ännu större, icke Amerika utan 
England kunnat tillegna sig. Vigtiga- 
re än sjelfva saken var kanhända följ- 
den deraf, så vida Holland, i hvars 
hamnar Paul Jones hade inlupi 4 : med 
sin eskader och sina priser, på Engel- 
ska Hofvets anfordran, icke allenast 
vägrade att u'lemna honom , utan till 
och med offentligt gaf honom beskydd 
och understöd, Detta Republiken Hol- 
lands uppförande påskyndade Englands 
få månader derefter utfärdade krigs- 
förklaring mot Holland, hvaruti hän- 
delsen med Paul Jones anföres som 
ett hufvudskäl. 

Slut. 



Deacidified using the Bookkeeper process 

^ ra,,z ' n 9 agent: Magnesium OxL 
Treatment Date: April 2010 

sssassSässäB 

1 1 1 Thomson Park Drive 
Cranberry Township, PA 16066 
(724) 779-2111 



_